Den kraftiga turbulensen i solens atmosfär fångad i ­extremt ultraviolett ljus av NASA:s Solar Dynamics Observatory (SDO), som skickades upp år 2010 för att bidra till en ökad förståelse för solens aktivitet och dess inverkan på jorden. På den här färglagda bilden (NASA färgkodar SDO:s bilder för att visa ljus av olika ­våglängder) bildar lysande öglor i koronan bågar mellan områden med kraftig magnetisk aktivitet, medan svalare och mörkare trådar svävar omkring i solens magnetfält.

Galleri: Vår stormiga sol

Solens aktivitet fluktuerar under en elva år lång cykel och forskare har mätt rymdstormarnas inverkan på jorden i årtionden. Sannolikheten att vi kommer att träffas av en stor storm är inte högre än tidigare, men i dag skulle en storm åsamka större skada, eftersom vi har blivit alltmer beroende av rymdbaserad kommunikation och navigationsteknik.

28 juni 2012

Solens aktivitet fluktuerar under en elva år lång cykel och forskare har mätt rymdstormarnas inverkan på jorden i årtionden. Sannolikheten att vi kommer att träffas av en stor storm är inte högre än tidigare, men i dag skulle en storm åsamka större skada, eftersom vi har blivit alltmer beroende av rymdbaserad kommunikation och navigationsteknik. Foto: NASA Solar dynamics Observatory (SDO)

Ett solutbrott i X-klassen, den kraftigaste i NASA:s ­klassificeringssystem, överbelastar en sensor på Solar Dynamics Observatory. Den nuvarande solcykeln förväntas kulminera år 2013, vilket innebär att flera solutbrott och koronamassutkastningar kan vara på väg mot jorden. En fullträff av en stor koronamassutkastning riskerar att slå ut kraftledningsnät.
Plasmabågar stora nog att omsluta flera jordklot har fångats i profil längs solens periferi, medan­ en vågliknande protuberans ovanför bågarna kastar ut laddade partiklar i rymden. Forskare övervakar ljudvågor från solen för att kunna upptäcka aktiva områden flera dagar innan de bubblar upp till ytan.
Ett norrsken fladdrar över Sommarøybron på ön Kvaløy i Nordnorge under en vecka med ökad solaktivitet. Norrsken uppstår när laddade partiklar från solen träffar atmosfäriska gaser och får dem att lysa som neon i ett lysrör. Polarsken är, som namnet antyder, vanligast vid polerna, men förekommer även på lägre breddgrader i samband med kraftiga solstormar.
Solar Dynamics Observatory fångade en koronamassutkastning med hjälp av ljus av olika våglängder, som ­visar temperaturerna i de olika lagren av solens atmosfär. Temperaturen i den ­relativt svala kromosfären (till vänster) är bara 50000 grader, men den stiger snabbt till nästan en miljon grader i koronan ovanför den (till höger).
Varför solens atmosfär blir varmare längre bort från ytan är fortfarande en gåta. Vid solutbrott kan värmen i områden i koronan stiga till över sex miljoner grader.

Läs också

Kanske är du intresserad av...