Singapore är som ett varmt bad

Singapore kan vara en oroväckande plats även för dem som betraktar det som sitt hem, men de skulle aldrig ens fundera på att lämna det. Som en av de boende uttryckte det: “Singapore är som ett varmt bad. Man låter sig sjunka ned, skär sig i pulsådrorna, låter sitt hjärteblod rinna ut, men än sen, det är varmt.” Om det nu förhåller sig på det sättet, tycker de flesta singaporianer att de lika gärna kan gå under, medan de äter pepprig krabba med ett par currypuffar till. Att äta är nämligen den stora nationella fritidssysselsättningen och vardagsflykten.

Sista dagen av mitt besök gick jag uppför kullen i naturreservatet Bukit Timah, som med sina nästan 164 meter är öns högsta punkt och det närmaste man kommer den djungel som Singapore en gång var. I den oväntade stillheten tänkte jag på vad LKY hade sagt om Konfucius tro på ”att människan kan utvecklas till fullkomlighet.” Det var, sade LKY med en suck, ”en optimistisk livsåskådning.” Människor miss­bru­k­ar frihet. Det är hans invändning mot Amerika: individens rätt att göra som hon vill tillåter henne att uppföra sig dåligt på bekostnad av ett välordnat samhälle. Som de säger i Singapore: Vad har man för glädje av de rättigheterna, om man är rädd för att gå ut på kvällen?

När jag nådde toppen på kullen, trodde jag att jag skulle bli belönad med en utsikt över hela stadsstaten. Det fanns emellertid ingen utsikt – bara ett rostigt kommunikationstorn och ett cyklonstängsel med en skylt med texten ”Skyddat område” och en illustration av en soldat, som pekade med ett gevär mot en man med händerna ovanför huvudet. Jag nämnde det senare för psykiatern Calvin Fones: ”Där ser du. Det visar vilka framsteg vi har gjort”, sade han. ”Till för några år sedan visade den skylten hur mannen låg på marken och redan var skjuten.”

• Föregående Sida 8 av 8