Vem hittade Machu Picchu?

Tre män kravlade uppför en brant och hal bergssluttning i Peru. Det var den 24 juli 1911. Trettiofemårige Hiram Bingham III, som var adjunkt i latinamerikansk historia vid Yale University i USA, hade tillsammans med två peruanska följeslagare gett sig av från sitt expeditionsläger vid Urubambafloden den morgonen för att undersöka ett rykte om några ruiner på en hög bergskam vid namn Machu Picchu (”det gamla berget” på inkas språk).

Drygt 550 meter över dalgången mötte klättrarna två lantbrukare, som flyttat upp på berget för att undgå skatteindrivare. Männen försäkrade den allt mer skeptiske Hiram Bingham om att de ökända ruinerna låg precis i närheten, och de skickade med en pojke för att visa vägen.

”En obegriplig dröm”

När Hiram Bingham så småningom kom upp, tappade han hakan. Framför honom reste sig en labyrint av terrasser och murar täckta av slingerväxter – en inkaspökstad, som i nästan 400 år legat dold för omvärlden. ”Det var som en obegriplig dröm”, skrev han senare. ”Vad kunde det vara?”

Som Hiram Bingham senare medgav, var han inte den förste som upptäckte Machu Picchu – en peruansk bonde hade skrivit sitt namn på en av murarna nästan tio år tidigare – men han var den förste som utforskade platsen vetenskapligt.

Stöd från National Geographic

Med ekonomiskt stöd från Yale University och National Geographic röjde Hiram Binghams arbetslag bort växterna, kartlade och fotograferade ruinerna och skickade tusentals fynd till Peabody Museum of Natural History vid Yale.

När nyheten om ”den försvunna staden” spred sig, försökte forskarna räkna ut vilket slags plats Machu Picchu var. En fästning? En plats för ceremonier? I många årtionden visste ingen riktigt. Genombrottet kom på 1980-talet, när ­historiker fann ett gammalt juridiskt dokument från 1568, mindre än 40 år efter att spanjorerna intog Peru.

Ättlingar till inkakungen Pachacuti Inka Yupanqui förklarade i en hänvändelse till det spanska hovet att deras kungliga förfader hade ägt ett landområde på en plats som hette Picchu, som låg väldigt nära dagens Machu ­Picchu.

Luxuöst gömställe

Efterföljande studier av platsens arkitektur och bruksföremål – från enkel keramik, som tjänstefolket använde, till bronsspeglar värdiga en drottning – tyder på att Pachacuti levde i lyx i denna tillflyktsort i bergen, där han åt på silvertallrikar, tvättade sig i ett privat stenbadkar och kopplade av i en trädgård full av orkidéer.

De föremål som Hiram Bingham samlade in under sina tre expeditioner har på senare år gett upphov till en bitter strid mellan den peruanska staten och Yale University. Hösten 2010 gav Yale efter och meddelade att universitetet tänker återbörda alla kulturföremålen till Peru.

Denna symbol för inkas imponerande värld lockar fortfarande äventyrare och pilgrimer. Varje dag går nästan 2000 personer genom ­ingångsporten och möter den syn som fick Hiram Bingham att utbrista: ”Det tog nästan andan ur mig.”