Syndarnas skyddsängel

Ingen vet när El Niño kommer ut ur fängelset, men han har alla skäl att vara hoppfull: han förlitar sig på sin beskyddare som enligt honom själv förhindrade att fängelsepersonalen upptäckte ett par strängt förbjudna saker som han hade på sig. Saker som kunde ha förlängt hans straff med decennier.

”Vakterna såg ingenting, trots att de stod intill mig”, säger han. Detta övernaturliga väsen vakar över honom, när hans fiender kretsar runt honom. Och hon finns där, tillfogar Antonio för att ge stöd åt sin väns tro, när alla de vänner du trodde du hade har glömt ditt namn. När du är så ensam att du inte ens har en hund som kan skälla på dig, som ett ­mexikanskt ordspråk lyder.

Vem är då denna mirakelmakare och beskyddare av de mest försvarslösa och värsta syndarna? Det är La Santa Muerte, Den heliga döden.

Hon är bara en av de övernaturliga figurer

som mexikanerna tyr sig till, medan deras land har drabbats av alla tänkbara problem: torka, ett utbrott av svininfluensa och det efterföljande sammanbrottet för turismen, tömningen av de oljereserver som är landets viktigaste exportvara, ett ekonomiskt sammanbrott och framför allt narkotikahandelns tragiska välsignelser och dess mycket omtalade och hemska våld.

Det totala antalet mord i Mexiko har visserligen sjunkit stadigt de senaste 20 år, men de brott som knarkhandlarna begår är fortfarande lika fasansfulla och har skakat rättssamhället i sådan grad att vanliga mexikaner ofta diskuterar om las mafias, knarkligorna, redan har vunnit över den mexikanska staten.

”Den känslomässiga pressen och spänningen av att leva i en kristid får folk att söka efter symboliska figurer, som kan hjälpa dem att klara farorna”, säger professor José Luis González, som är specialist på folkreligion vid Mexikos nationella institut för antropologi och historia. Bland dessa hjälpande andar hittar man afro-kubanska gudomar, som nyligen har hittat nya kuster, och laglösa förbrytare, som förvandlats till mirakelmakare, såsom en mytisk bandit vid namn Jesús Malverde från norra Mexiko. Det finns till och med helgon från Nya testamentet, som tillskrivits nya förmågor att skänka fram­gång i stället för att frälsa.

I detta expanderande andliga universum är dyrkan av ett skelett, som är iförd en lång skrud och bär en lie – La Santa Muerte – nog den snabbast växande och mest extravaganta av de nya kulterna, i varje fall vid en första anblick.

”Detta skelett är en mycket konkret och klar symbolisk hänvisning till den nuvarande situationen i Mexiko, där döden de senaste tio åren har blivit en oroväckande välbekant gäst”, säger José Luis González.

Till för kort tid sedan kände få mexikaner till denna dödsfigur, som liknar medeltida återgivningar av Döden med sin lie. La Santa Muerte är dock väldigt annorlunda jämfört med de lekfulla skelett som man ser på ”De dödas dag” – den dag, då mexikanernas avlidna nära och kära för några timmar kommer tillbaka för att festa med de levande och bli ihågkomna. Nu kan man hitta altare för La Santa Muerte över hela Mexiko, i gathörnen och hemma hos de fattiga. Både män och kvinnor dyrkar henne.

Mitt i Mexi­co City, i ett kvarter som alltid har varit högröstat och trotsigt, leder Enriqueta Romero den förste varje månad ett bönemöte till skelettets ära. Enriqueta Romero, stenhård, rappkäftad och moderlig på en och samma gång, var bland de första och effektivaste att sprida bud­skapet om kulten, som enligt somliga uppstod i städerna längs Mexikanska golfen, men nu finns i hela landet. I Kalifornien såväl som i Centralamerika tänder unga människor ljus för La Santa Muerte och skaffar tatueringar föreställande henne.

För några år sedan drog inrikesdepartementet tillbaka sitt erkännande av La Santa Muerte som en officiell religion, men det fick ingen effekt. Kiosker säljer instruktions­videor, som visar hur man ber till helgonet, och även trendiga intellektuella har börjat säga att kulten är muy auténtico, mycket genuin.

• Föregående Sida 2 av 5 Nästa