Är vi redo för robotar som liknar oss?

”Om fem eller tio år kommer det att vara ­vanligt att se robotar fungera i den mänskliga miljön”, säger Reid Simmons, som forskar i robotvetenskap vid Carnegie Mellon University.

Dessa prognoser ger upphov till en uppsjö av frågor. Hur många av vardagens göromål vill vi delegera till maskiner? Hur ska robotarna se ut? Vill vi att androider som Yume ska rumstera i köket, eller skulle en mekanisk arm fäst vid köksväggen vara en bättre och mindre kuslig lösning?

Hur kommer robotrevolutionen att påverka vårt förhållande till andra människor? En gullig sälungerobot, som utvecklats i Japan för att roa människor på äldreboende, har mötts av påståenden om att umgänget med roboten kan isolera dem från de andra boende.

Liknande betänkligheter har förekommit om framtida barnvaktsrobotar. Till detta kommer de föga hjälpsamma försöken att skapa alltid villiga erotiska robotar. Förra året lanserade ett företag i New Jersey i USA en talande, beröringskänslig ”robotpartner”, som kanske kommer att leda till andra former av mänsklig isolering.

Enkelt uttryckt: Är vi redo för dem? Är de redo för oss?