Här är världens farligaste kärnkraftverk

Krisen i det jordskalvsdrabbade Japan har riktat uppmärksamheten mot det seismiska hotet mot ett åldrande, gammalt sovjetiskt kärnkraftverk i Armenien.

13 april 2011 av Marianne Lavelle och Josie Garthwaite, NG News

Kärnkraftverket Metsamor i Armenien är en av fem kvarvarande kärnreaktorer som är byggd utan primära reaktorinneslutningar.

Alla dessa fem första generationens Sovjetenheter med vattenmoderator har nått eller passerat sin ursprungliga pensionsålder, men en iögonenfallande omständighet skiljer reaktorn i Armenien från de fyra i Ryssland – Metsamor ligger i ett av de mest jordskalvsutsatta områdena på jorden.

Kris i Japan skapar rädsla

I kölvattnet på jordskalvet och tsunamin i Japan och den krissituation som uppstått på kärnkraftverket Fukushima Daiichi måste Armeniens regering svara på nya frågor från dem som säger att en ödesdiger kombination av konstruktion och placering gör Metsamor till ett av de farligaste kärnkraftverken i världen.

För sju år sedan kallade EU: sändebud anläggningen för ”ett hot mot hela regionen”.

Trots det avvisade Armenien senare EU:s erbjudande om ett lån på 200 miljoner euro för att finansiera stängningen av Metsamor.

Behov av kärnkraft

Det finns planer på att efter 2016 ersätta Metsamor med ett nytt kärnkraftverk med samma placering. Tills dess har Armenien dock ingen annan möjlighet än att hålla Metsamors turbiner igång. Verket levererar över 40 procent av energin i ett land som är isolerat från sina grannar och avskuret från andra energikällor.

”Folk jämför den potentiella risken med den potentiella brist på elektricitet som kan uppkomma om verket stängs”, säger Ara Tadevosyan, direktör för Mediamax, som är en större armenisk nyhetsbyrå.

”Med den negativa konsekvensen i bakhuvudet föredrar folk att leva med det och tro på att verket inte förstörs i ett jordskalv.”

Regional konflikt ökar behovet

I ett Armenien som är omgivet av land åt alla sidor, är de tre miljoner invånarnas energimässiga beroende av en enstaka, åldersstigen kärnreaktor unikt. Regionala konflikter, som bröt ut efter Sovjetunionens upplösning, gjorde att den minsta av de forna Sovjetrepublikerna hamnade i ett spänt förhållande till grannarna.

Azerbajdzjan i öster och Turkiet i väster stängde sina gränser till Armenien och skar av de flesta försörjningsrutter för olja och naturgas. Blockaden, som fortfarande upprätthålls, öppnade ett nytt ekonomiskt sår i ett gammalt ärr. Efter massakern på över en miljon armenier under första världskriget och efterföljande konflikter med Turkiet avstod Sovjetunionen den västra delen av det historiska armeniska hemlandet till Turkiet. Berget Ararats snötäckta toppar, som i Armenien fortfarande betraktas som den plats där Noas ark strandade, och som pryder prydnadsföremål och butiksfasader i hela landet, ligger nu i Turkiet.

Kärnkraftverket Metsamor ligger bara 16 kilometer från den turkiska gränsen i ett område som omfattar Arasfloddalens bördiga jordbruksområde. Det ligger bara 36 kilometer från huvudstaden Jerevan, där en tredjedel av landets invånare bor. Det ligger även mitt i en mycket aktiv seismisk zon, som sträcker sig i ett brett bälte från Turkiet till Arabiska havet i närheten av Indien.

Den 10 december 1988 inträffade ett jordskalv med en styrka på 6,8 på richterskalan, och som dödade 25000 människor och gjorde 500000 hemlösa. Omkring 100 kilometer från epicentrum överlevde Metsamor, som då hade två reaktorer i drift, enligt armeniska ämbetsmän och Internationella kärnenergiorganet (IAEA) skakningen utan att skadas. Det förödande skalvet spädde dock på oron för att de seismiska förhållandena är en fara för anläggningen, och därför stängde den sovjetiska regeringen kärnkraftverket.

Brist på elektricitet präglar inställningen

Ara Tadevosyan säger att allmänhetens attityd till Metsamor präglas starkt av landets erfarenheter av att leva utan verket i de följande sex och ett halvt åren.

”Det rådde allvarlig brist på energi under vintermånaderna”, minns han i en telefonintervju från Jerevan. ”Vi hade en situation då man hade ström en timme om dagen och ibland ingen ström på en hel vecka. Det var lika kallt i lägenheten som på gatan.”

En rörledning för import av rysk naturgas genom grannlandet Georgien i norr byggdes 1993, men den bröts ofta av ”sabotage och separatistiska stridigheter i landet”, som Världsbanken påpekade i en rapport 2006.

År 1995 beslutade regeringen i det nu självständiga Armenien att starta den nyaste av de båda reaktorerna. Richard Wilson, som är professor emeritus i kärnfysik vid Harvard University i USA, var med i en delegation av utländska experter i Armenien vid den tidpunkten. Han minns att de ryssar som kom från flygplatsen för att hjälpa till att starta reaktorn igen vid sin ankomst möttes av jubel längs vägen.

När anläggningen startades igen ”blev den en källa till energi och en källa till hopp för Armenien”, förklarar Ara Tadevosyan. ”Den var en symbol för att de mörka tiderna var över: 'Vi har elektricitet'. Och så betraktas den än i dag.”

Läs också

Kanske är du intresserad av...