Stenålderskranier bär spår av rituellt våld

Flera tusen människoben har dykt upp i en stenåldersgrav på en ö i norra Skottland, säger arkeologer.

Den 5000 år gamla begravningsplatsen, som ligger på Orkneyöarna, närmare bestämt South Ronaldsay, upptäcktes av en slump, efter att en privat markägare hade grävt bort en kulle i sin trädgård för att förbättra havsutsikten.

Myndigheterna informerades om fyndet år 2010, efter att en annan boende, Hamish Mowatt, hade börjat misstänka vad platsen kunde betyda.

Hamish Mowatt hade sänkt ned en kamera genom gravens tak av stenplattor och mötts av ett förhistoriskt kranium, som låg ovanpå ett virrvarr av ben.

”Dessförinnan hade ingen vetat att det var en arkeologisk fyndplats”, säger Julie Gibson, som är en lokal arkeolog på Orkneyöarna.

En partiell utgrävning av platsen, som heter Banks grav, har bekräftat att det är den första bevarade gravplatsen från yngre stenåldern som grävts ut i Skottland de senaste cirka 30 åren, rapporterade Julie Gibson i juni.

”Det är mycket ovanligt att hitta en grav, vars innehåll är så välbevarat”, säger arkeologen.

”Vi har hittat diverse rester av väldigt många människor, som placerats i denna grav vid olika tidpunkter.”

Uttergraven

Platsen kallas även Uttergraven, eftersom de första utgrävningarna avslöjade förhistoriska ben och exkrementer från uttrar bland människobenen.

Djurresterna indikerar att gravplatsen mycket sällan har besökts av människor.

”Det tyder på att graven inte var helt förseglad, och att uttrarna ofta tog sig in”, medan graven användes, säger Julie Gibson.

”För att det ska kunna ske måste man föreställa sig att det har funnits ett mellanrum på ett eller två år" mellan gravbesök eller begravningar.

Använd i många generationer

Den underjordiska graven består av en central kammare på 4 meter gånger 0,75 meter omgiven av fyra mindre kammare, som huggits ut i sandstensklippan.

Den centrala kammaren är täckt av stora plattor, som eroderats av vatten och vilar på stenväggar och pelare.

Minst 1000 skelettdelar tillhörande båda könen och olika åldersgrupper, däribland spädbarn, har hittills hittats.

Kvarlevorna skiljs åt av lager av avlagrad dy, vilket tyder på att graven har använts under många generationer, säger Julie Gibson.

Kanske var stenåldern inte så fridfull trots allt

De utgrävningar som gjorts hittills, och som leds av Orkney Research Centre for Archaeology, har ”bara skrapat på ytan”, påpekar Julie Gibson.

Arkeologerna är säkra på att platsen kommer att ge nya, viktiga fingervisningar om begravningssederna under yngre stenåldern.

Forskarna hoppa att DNA- och isotopanalyser av människobenen ska avslöja om de döda var släkt med varandra och kom från samma, fast sammansvetsade ösamhälle, eller om begravningarna även omfattade inflyttare från fastlandet.

Arkeologerna tänker även undersöka om ben avlägsnats från graven av rituella skäl.

”Denna gravplats är proppfull med kvarlevor, men i de flesta [gravar från stenåldern] visar det sig faktiskt att det inte finns så många människor i dem”, konstaterar Julie Gibson.

Undersökningar av kvarlevor i den närbelägna Örngraven har visat att livet blandt Orkneyöarnas befolkning av boskapsbönder var betydlig mindre harmoniskt under yngre stenåldern än man antagit.

Minst 20 procent av kranierna från denna 5000 år gamla utgrävningsplats, som ligger drygt en och en halv kilometer från Uttergraven, bär spår efter sår som orsakats av slag med vassa och trubbiga vapen.

Motsvarande undersökningar utförs nu på skelett från den nyupptäckta gravplatsen.

”Hittills har vi haft en bild av livet under den yngre stenåldern som harmoniskt och fridfullt”, säger Julie Gibson. ”Men kanske har vi här att göra med rituellt våld.”