Är gåtan med världens äldsta hjärna löst?

Forskare har kanske delvis löst gåtan med hur Storbritanniens äldsta kända människohjärna ”konserverades” i lera i omkring 2500 år.

Den gamla och välbevarade klumpen av grå hjärnmassa grävdes upp av arkeologer i York år 2008 och experter började genast undersöka hur hjärnan har bevarats i så bra skick.

Snabb begravning

Resultatet av den nya undersökningen visade inga kemiska tecken på att det skett en konservering, varken i form av balsamering eller i form av rökning.

Forskarnas teori är i stället att hjärnan begravdes snabbt i ett hål fyllt med fet, våt lera.

Kylan och den låga syrenivån i jorden har möjligen bidragit till att bevara hjärnan, visar undersökningen, som publicerades i mars i Journal of Archaeological Science.

Definitivt en människohjärna

En proteinanalys bekräftar dessutom att den gamla hjärnan, som daterats till mellan 673 och 482 före vår tideräkning, har tillhört en människa, säger Matthew Collins, medförfattare till undersökningen och arkeolog vid University of York.

”Större delen av hjärnmassan är kvar, men den har krympt en hel del i omfång. Den har förlorat en massa vatten.”

Järnåldersman hängdes och halshöggs därefter

Analyser av hjärnan och rester av det omgivande benet tyder på att järnåldershjärnan har tillhört en man på mellan 26 och 45 år, som hängdes och därefter halshöggs rituellt. Resten av mannens kropp har inte hittats.

Hemska frakturer på halskotorna och skärmärken visar att mannen blev hängd, och att hans huvud efter döden skars av med en kniv eller ett något annat vasst redskap, säger forskarna.

Den förmodligen dödliga skadan på halsen ”kallas ibland för en hängningsfraktur och stämmer överens med en hängning med långt fall”, säger Jo Buckberry, medförfattare till undersökningen och arkeolog vid University of Bradford.

”På samma kota finns en rad på nio små snitt, som är gjorda med ett knivblad, och som stämmer in på en omsorgsfull halshuggning”, säger Jo Buckberry.

”Min uppfattning är att personen avled av frakturen, och att huvudet skars av och lades i hålet.”

Kall och syrefattig jord

Det faktum att kraniet hittades med intakt käke och intakta halskotor visar att huvudet begravdes med detsamma.

”Om man hade flyttat kraniet vid en senare tidpunkt, skulle mjukvävnaden ha gått i upplösning” – vilket hade inneburit att käken och halskotorna skulle ha lossnat, säger Jo Buckberry.

Förutom den snabba begravningen kan den kalla miljön med låg syrenivå i jorden ha bidragit till att bevara hjärnan, säger hon.

Kallare temperaturer har gjort att enzymer brutit ned hjärnvävnaden långsammare, medan brist på syre i jorden har reducerat mikroorganismernas aktivitet, påpekar Matthew Collins vid University of York.

Saknad kropp kan ha spelat in

Det faktum att huvudet saknade kropp kan också ha medverkat till att bevara hjärnan intakt.

”Människor som blivit begravda blir för det mesta uppätna inifrån och ut”, säger Matthew Collins. ”Efter att man har dött är bakterierna i inälvorna fortfarande ganska hungriga.”

Dessa bakterier strömmar ut i liket via blod från matsmältningskanalen och äter upp den omgivande vävnaden.

”I detta fallet har blodet runnit ut på grund av att huvudet huggits av, och det har inte längre haft någon kontakt med matsmältningsskanalen.”

Gammal hjärnas överlevnad är fortfarande ett mysterium

Dessa teorier förklarar dock inte fullt ut varför hjärnan ”inte har blivit till gröt”, säger Matthew Collins.

”Det är underligt, för normalt är hjärnan ett av de organ som bryts ned snabbt”, säger han. ”Det måste ske något invändigt, som vi inte förstår.”

För att utforska fenomenet ytterligare har forskare begravt grishuvuden i och omkring en förromersk utgrävningsplats för att simulera vad som kan ha skett.