Vad händer i hjärnan när vi sover?

Det har varit en lång natt för polisen Brian Eckersley från Spokane i USA, som arbetar från 16.30 till 03.10. Sömnbrist är lömsk. Är man vaken i 24 timmar, sänker det uppmärksamheten lika mycket som att dricka tre glas whisky på en timme.
Maggie Steber
Det har varit en lång natt för polisen Brian Eckersley från Spokane i USA, som arbetar från 16.30 till 03.10. Sömnbrist är lömsk. Är man vaken i 24 timmar, sänker det uppmärksamheten lika mycket som att dricka tre glas whisky på en timme.

En tidig eftermiddag förra året besökte jag Stanforduniversitetets centrum för sömnmedicin. Kliniken grundades 1970 som den första i USA med fokus på sömnlöshet, och den hör fortfarande till de ledande på området. Sömncentrumet behandlar över 10000 patienter årligen och utför över 3000 sömnstudier med övernattning. De 18 sovrummen ser bekväma ut, och sängarna är mjuka och behagliga. Övervakningsutrustningen är dold i möblerna.

Klinikens viktigaste diagnostiska redskap är polysomnogrammet, vars huvudsakliga be­ståndsdel är EEG (elektroencefalografi), som är en metod för att mäta de elektriska vågorna i den sovandes hjärna. När man somnar, sänker hjärnan tempot, och dess elektriska signaler går från korta sicksackvågor till längre, rullande vågor, ungefär som havets rörelser jämnas ut ju längre från kusten man är. I hjärnan avbryts dessa mjuka vågor i perioder av REM-sömnens plötsliga, livliga mentala aktivitet. Av okända orsaker är REM-sömnen den tidpunkt, då vi drömmer nästan alla våra drömmar.

Medan ett EEG registrerar denna resa, mäter polysomnogramteknikerna även kropps­tempe­ratur, muskelaktivitet, ögonrörelser, hjärtrytm och andning. Efteråt studeras informationen för att hitta tecken på ett onormalt sömnmönster eller upprepade uppvaknanden. En person med narkolepsi går till exempel direkt från vakenhet till REM-sömn utan några mellanled. Vid fatal familjär insomni (FFI) kan patienten aldrig nå längre än till sömnens första stadier, och kropps­temperaturen stiger och sjunker tvärt.

FFI och narkolepsi kan inte diagnosticeras utan EEG och annan mätningsutrustning. Klinikchefen, Clete Kushida, berättar dock att han kan identifiera de flesta människors sömnproblem redan under det inledande samtalet: det finns de som inte kan hålla ögonen öppna, och de som berättar om hur utmattade de är, men utan att bli dåsiga. De förstnämnda lider ofta av sömnapné. De sistnämnda lider av vad Clete Kushida kallar klassisk sömnlöshet.

Hos personer med så kallad obstruktiv sömn­apné får den muskelavslappning som följer med sömnen den mjuka vävnaden i halsen och matstrupen att slutas till så luften inte kan passera. När hjärnan märker att den inte får något syre, skickar den en larmsignal till kroppen att vakna. Den sovande vaknar till, andas, så att hjärnan får nytt syre, och somnar sedan om. För en person som lider av sömnapné påminner en natts sömn mer om hundra små tupplurar. Sömn­apné utgör majoriteten av alla fall på sömnkliniker. John Winkelman, som är chef för sömncentrum på Brigham and Women’s Hos­pital i delstaten Massachusetts i USA säger att två tredjedelar av de undersökta på hans cent­rum får denna diagnos. Sömnapné är ett allvarligt problem, som leder till en ökad risk för hjärtinfarkt och stroke.

Personer som har diagnosticerats med det som en del sömnläkare kallar psykofysiologisk insomni är personer som utan någon påvisbar orsak antingen inte kan somna eller inte kan sova natten igenom. De vaknar, men känner sig inte utvilade. De lägger sig ned, men hjärnan arbetar på. Denna grupp utgör enligt John Winkelman omkring 25 procent av dem som kommer till sömnklinikerna.
Medan sömnapné kan behandlas med en liten kompressor, som tvingar ned luft genom den sovandes hals, så att luftvägarna hålls öpp­na, är behandlingen av klassisk sömnlöshet inte lika skenbart enkel. Akupunktur kan hjälpa – det har länge använts för det ändamålet inom asiatisk medicin och testas just nu på sömn­centrum vid University of Pittsburgh i USA.

Psykofysiologisk insomni behandlas i regel på två sätt. Det ena är sömntabletter, som för det mesta fungerar genom att förstärka aktiviteten av GABA – en signalsubstans som reglererar hur spänd och alert kroppen är. Trots att sömntabletter är säkrare nu än de var tidigare, kan man bli psykiskt beroende av dem. Många användare klagar dessutom på att den sömn man får med hjälp av sömnmedicin verkar annorlunda, och att det känns som om man har bak­smälla, när man vaknar. ”Sömntabletter ger ingen naturlig sömn”, påpekar Charles Czeisler vid Harvard University. Pillren kan dessutom göra sömnlösheten värre senare.

Den andra behandlingen av klassisk sömn­lös­het är i regel kognitiv beteendeterapi (KBT). I terapin lär en specialiserad psykolog den sömnlöse att tänka på sina sömnproblem som något överkomligt eller till och med något som kan lösas – det är den kognitiva delen – och att skaffa sig goda ”sovvanor”. Dessa består för det mes­ta av väl beprövade råd: sov i ett mörkt rum, gå och lägg dig först när du är sömnig, och undvik att motionera kort tid innan du går till sängs. Studier har visat att terapin är effektivare än sömntabletter för att behandla långvarig sömnlöshet, men många patienter känner sig inte övertygade. ”Min erfarenhet är att somliga fortsätter att kämpa med det”, säger John Winkelman. ”De är inte helt nöjda med sin sömn.”

John Winkelman anser att terapi är bättre mot vissa former av sömnlöshet än mot andra. Begreppet sömnlöshet täcker ett flertal olika tillstånd. Mellan FFI, som är extremt ovanligt, och sömnapné, som är väldigt vanligt, har man identifierat nästan 90 olika sömnrubbningar och en mängd andra, svårkategoriserade skäl till att folk inte kan sova. En del sömnlösa lider av myrkrypningar i benen (RLS), starkt obehag i lemmarna, som hindrar dem från att sova, eller plötsliga rörelser under sömnen (PLMD), som får dem att ofrivilligt sparka till. Narkoleptiker har ofta svårt att hålla sig vakna, men även svårt att fortsätta att sova. Dessutom finns det personer som inte kan sova på grund av depression, och personer som är deprimerade för att de inte kan sova. Andra har svårt att sova på grund av demens eller alzheimer. En del kvinnor sover dåligt, när de har menstruation (kvinnor löper dubbelt så stor risk som män att utveckla sömnlöshet), och många lider av sömnlöshet i övergångsåldern. Äldre sover generellt sämre än unga. Vissa personer med insomni kan inte sova eftersom de tar mediciner som håller dem vakna. Andra oroar sig för arbetet eller för att mista det. I en undersökning sade en tredjedel av alla amerikaner att de legat vakna på grund av den rådande finanskrisen. Av alla dessa sömnlösa personer är de patienter vars insomni beror på inre, fysiska orsaker – troligen över- ­eller underskott på olika signalsubstanser – de som sannolikt får minst ut av behandlingen.

Trots det erbjuds terapin som ett bote­medel mot de flesta av dessa åkommor, kanske för att de länge framför allt har varit psyko­lo­ger­nas­ domän. I deras ögon beror sömnlöshet vanligtvis på sådant som spänningar eller depression, som kan behandlas med något av deras vanliga verktyg. Kognitiv terapi upp­manar människor att tänka på vad de gör som är fel, inte vad som kan vara fel med deras kropp. John Winkelman önskar att båda aspekterna av sömn – den fysis­ka såväl som den mentala – oftare skulle betraktas som en helhet. ”Sömnen är synnerligen komplicerad”, säger han. ”Vad får oss att tro att det inte kan vara något i kroppens ledningsnät som kan vara i oordning?”

Beställ nyhetsbrev

Gratis nyhetsbrev från National Geographic.

Anmäl dig så får du varje vecka:

  • De finaste bilderna
  • De bästa artiklarna
  • Veckans quiz

Nytt nummer: Flytta på dig, T. rex!

Prenumeration: I nummer 10 / 2014 kan du läsa om giganten Spinosaurus, som var det största och glupskaste rovdjuret på jorden. Större än Tyrannosaurus rex...

Delta i Månadens bästa bild

Delta i National Geographics månatliga fototävling. Temat i oktober är kvälls- och nattbilder. Vinnaren får sin bild publicerad i National Geographic.

Illustrerad Vetenskap
Världens Historia
National Geographic

Copyright © 2009 Bonnier Publications