Det handlar om rytm

Om vi inte kan sova beror det kanske på att vi har glömt hur man gör. I förmodern tid sov människor på ett annat sätt – gick till sängs och klev upp med solen. Under vintermånaderna, då det var lång tid att vila sig, delade våra förfäder kanske upp sömnen i portioner. I utvecklingsländer sover människor ofta på det sättet. De går till sängs gruppvis och går upp då och då under natten. En del sover utomhus, där det är svalare, och solen har mer direkt inverkan på vår dygnsrytm.

10 maj 2010

Om vi inte kan sova beror det kanske på att vi har glömt hur man gör. I förmodern tid sov människor på ett annat sätt – gick till sängs och klev upp med solen. Under vintermånaderna, då det var lång tid att vila sig, delade våra förfäder kanske upp sömnen i portioner. I utvecklingsländer sover människor ofta på det sättet. De går till sängs gruppvis och går upp då och då under natten. En del sover utomhus, där det är svalare, och solen har mer direkt inverkan på vår dygnsrytm. År 2002 publicerade Carol Worthman och Melissa Melby vid Emory University i USA en jämförande studie av hur människor sover i olika kulturer. De beskrev hur ”gränserna mellan sömn och vakenhet är väldigt flytande” bland samlare som !kung- och efe-folken. De har ingen fast sängtid, och ingen talar om för någon annan att de ska sova. De som sover stiger upp, när ett samtal eller någon som spelar musik stör vilan och gör dem nyfikna. De deltar kanske en stund och går sedan och lägger sig och fortsätter att sova.

I de industrialiserade länderna är det i dag ingen som sover på det sättet, i alla fall inte med flit. Vi går till sängs vid en någorlunda fast tidpunkt och sover, ensamma eller med en partner, på mjuka madrasser med täcken och lakan. I genomsnitt sover vi cirka en och en halv timme mindre per natt än för bara 100 år sedan. En del av vår epidemiska sömnlöshet beror säkert på att vi väljer att bortse från biologin. Tonåringars naturliga sömnrytm vore att gå upp sent på morgonen, men det går inte när de ska vara i skolan strax efter 8.00. Nattarbetare, som sover på förmiddagen, kämpar mot uråldriga rytmer i kroppen, som föreskriver att de borde vara uppe och jaga eller samla, medan himlen är ljus.

Det är med livet som insats vi bekämpar dessa krafter. I februari 2009 störtade ett amerikanskt flygplan i östra USA. Alla 49 ombord plus en person på marken omkom. Styrmannen – och sannolikt även kaptenen – hade fått bara lite och sporadisk sömn dygnet före kraschen, och det fick det amerikanska trafiksäkerhetsverket att konstatera att deras arbetsinsats ”sannolikt var hämmad av trötthet”. Den typen av påståenden gör Charles Czeisler från Harvard arg. Han påpekar att ett dygn utan sömn eller bara fem timmars sömn per natt i en vecka motsvarar att ha 0,1 promille alkohol i blodet. Trots det hyllar modern affärsetik den typen av prestationer. ”Vi skulle aldrig säga: ’Denna person är en bra anställd! Han är berusad hela tiden!’” skrev Charles Czeisler i en artikel i Harvard Business Review år 2006.

Sedan 2004 har Charles Czeisler i medicinska facktidskrifter publicerat en serie rapporter om en undersökning som hans forskarlag har gjort på 2700 nyutbildade AT-läkare. Dessa unga män och kvinnor tjänstgör i upp till 30 timmar i sträck två gånger i veckan. Charles Czeislers forskning avslöjade den anmärkningsvärda hälsorisk som deras sömnunderskott medför. ”Vi vet att var femte AT-läkare medger att de har begått ett fel som beror på trötthet, och som skadade en patient”, säger han. ”En av 20 erkänner att de på grund av trötthet har begått ett misstag som kostade patienten livet.” När Charles Czeisler gick ut med den informationen, räknade han med att sjukhusen skulle tacka honom. I stället intog många en försvarsposition. Han har gett upp hoppet om att något kommer att ske, innan arbetsgivare börjar ta sömnlöshet och trötthet på allvar. ”Jag är säker på att folk en dag kommer att se tillbaka på detta som en barbarisk praxis.”

Se på siestan. Traditionellt ligger siestan så att den motsvarar den naturliga sänkningen av vår dygnsrytm efter lunch, och undersökningar har visat att personer som tar en tupplur generellt är mer produktiva och kanske även löper mindre risk att dö av hjärtsjukdomar. Det är spanjorerna som gjort siestan berömd. Dessvärre bor spanjorerna inte längre tillräckligt nära sitt arbete för att kunna gå hem och lägga sig. I stället utnyttjar somliga pausen på eftermiddagen till en lång lunch. Efter två timmars lunch kan spanska arbetare inte sluta jobbet före klockan 19 eller 20. Inte ens då åker de dock alltid raka vägen hem utan i stället går de ut och äter middag. (De populäraste tv-programmen slutar först vid midnatt.) På senare tid har spanjorerna börjat ta problemet med sömnbrist på allvar. Vid allvarliga bilolyckor frågar polisen nu förarna hur länge de sovit under natten, och staten har nyligen infört kortare arbetstid för offentliganställda för att få hem dem tidigare.

Det som har motiverat spanjorerna att ingripa mot sömnlöshet är inte så mycket antalet bilolyckor – som historiskt sett hör till det högsta i Västeuropa – som att produktiviteten inte stiger. Spanjorerna tillbringar mer tid på arbetet än de flesta av sina europeiska grannar, men produktiviteten är lägre. ”Det är en sak att skriva upp timmar, men en annan att få något uträttat”, påpekade den 68-årige affärsmannen Ignacio Buqueras y Bach nyligen för sina landsmän i en av Madrids dagstidningar. Han har lett ett initiativ för att få spanjorerna tidigare i säng.

Den kommission som Ignacio Buqueras y Bach hade tillsatt för att ändra på saker och ting överfördes år 2006 till staten. Två år senare besökte jag ett av kommissionens möten. En rad framstående personer från det spanska samhället vittnade om problemet. De talade om arbetsolyckor bland trötta arbetare, utmattade, dubbelarbetande kvinnor med långa arbetsdagar plus hushållsarbete, och små barn, som inte får de tio–tolv timmar sömn som de borde ha. Deltagarna uppmanades att kontakta tv-stationerna för att se om man skulle kunna få dem att lägga de populäraste programmen något tidigare.

Ignacio Buqueras y Bach bad talarna om att hålla korta inlägg. Men ljuset var dämpat, och salen varm. Bland publiken började flera huvuden sjunka ned mot bröstet och rättas upp igen med ett ryck; så slöt ögonen sig alltmer, och somliga började betala av på Spaniens nationella sömnunderskott.

Läs också

Kanske är du intresserad av...