Sömnforskning

”Om sömn inte tjänar något livsnödvändigt syfte, är den det största misstag evolutionen någonsin har begått”, har den ansedde sömn­fors­karen Allan Recht­schaffen en gång sagt.

10 maj 2010

”Om sömn inte tjänar något livsnödvändigt syfte, är den det största misstag evolutionen någonsin har begått”, har den ansedde sömnforskaren Allan Rechtschaffen en gång sagt. Den rådande teorin om sömn går ut på att hjärnan behöver sömnen. Denna teori bygger dels på vanligt sunt förnuft – vem känner sig inte klarare i huvudet efter en god natts sömn? Det är dock en annan sak att bekräfta antagandet med fakta. På vilket sätt hjälper sömnen hjärnan? Svaret beror möjligen på vilket slags sömn man talar om. Nyligen har forskare vid Harvard University i USA under ledning av Robert Stickgold testat olika färdigheter hos studerande. De har fått ta en tupplur och sedan testats igen.

Forskarna fann att de som hade sovit REM-sömn bättre klarade uppgifter med mönsterigenkänning, till exempel grammatik, medan de som sovit djupsömn var bättre på att minnas. Andra forskare har upptäckt att den sovande hjärnan verkar upprepa den neuronaktivitet som ägde rum när personen kort tid dessförinnan var vaken – som om hjärnan under sömnen försöker inpränta i långtidsminnet vad den har lärt sig samma dag. Den typen av undersökningar tyder på att en av sömnens funktioner är att stärka minnet. Sömnforskaren Giulio Tononi vid University of Wisconsin i USA publicerade för några år sedan en intressant version av denna teori. Hans undersökning visade att den sovande hjärna tillsynes gallrar bort upprepningar och onödvändigheter i synapserna, det vill säga nervförbindelserna. Så syftet med att sova kan kanske vara att hjälpa oss att minnas det som är viktigt, genom att låta oss glömma bort det som inte är viktigt.

Sömnen har förmodligen även fysiologiska syften. Ett sannolikt bevis är att patienter med FFI inte lever länge. Mycket av forskningen har inriktats på att ta reda på vad som egentligen dödar FFI-patienter, men vi vet fortfarande inte. Dör de av ren sömnbrist? Om inte, i vilken grad bidrar sömnlöshet till det som tar död på dem? En del forskare har funnit att sömnbrist får sår att läka långsammare hos råttor, och andra har pekat på att sömnen bidrar till att stärka immunförsvaret och hålla infektioner nere. Bevisen för detta är emellertid för få.

I det mest berömda experimentet med syfte att förstå varför vi sover, tvingade Allan Rechtschaffen på 1980-talet råttor att hålla sig vakna i sitt laboratorium vid University of Chicago i USA. Han placerade dem på en skiva, som monterats på en cylinder över en behållare med vatten. När råttorna somnade, snurrade skivan och släppte ned råttorna i vattnet, och så snart de föll i vaknade de. Efter omkring två veckor med denna mycket stränga, påtvingade sömnlöshet hade alla råttorna dött. När Allan Rechtschaffen obducerade djuren kunde han emellertid inte hitta något konkret fel på dem. Deras organ hade inte tagit skada. Det verkade som om de hade dött av utmattning – det vill säga brist på sömn. I ett uppföljande experiment år 2002 med mer raffinerade instrument, lyckades man inte heller hitta ”någon otvetydig dödsorsak” hos råttorna.

Vid Stanford University besöker jag William Dement, den numera pensionerade chefen för avdelningen för sömnstudier, som dessutom är en av personerna som upptäckte REM-sömnen och som var med om att grunda Stanforduniversitetets centrum för sömnmedicin. Jag ber honom att berätta vad han – efter femtio års forskning – vet om anledningarna till att vi sover. ”Såvitt jag vet”, svarar han, “så finns det bara en enda helt, helt säker anledning till att vi behöver sova: nämligen att vi blir sömniga.”

Dessvärre är det motsatta inte alltid fallet. Vi blir inte alltid sömniga när vi behöver sova. Sömnlösheten har nått epidemiska höjder i västvärlden. Man brukar räkna med att ungefär en tredjedel av den svenska vuxna befolkningen har sömnproblem av och till, och att omkring tio procent lider av kronisk insomni, alltså insomningssvårigheter som har pågått längre än tre veckor. I USA klagar cirka en femtedel av befolkningen över sömnproblem, och antalet hänvändelser till sömnlaboratorier och sömnkliniker ökar. Trots det görs det påfallande lite för att förstå orsakerna till sömnlöshet.

Medicinstuderande får i regel inte mycket undervisning i sömnstörningar, och sömnvanor ingår sällan vid hälsoundersökningar hos läkare. ”Vi vet att det i mycket stor omfattning är ett icke kartlagt problem”, säger Poul Jennum, som är professor i sömnforskning på Centrum för sömnmedicin på sjukhuset i Glostrup i Danmark.

Att sömnlöshet får gå obehandlad leder till enorma sociala och ekonomiska omkostnader. Den amerikanska vetenskapsakademins medicinska institut uppskattar att nästan 20 procent av alla allvarliga olyckor med motorfordon orsakas av att föraren är sömnig – och det kostar samhället ett tvåsiffrigt miljardbelopp. Förlusten i arbetsproduktivitet är ännu större. Dessutom får det andra konsekvenser: ansträngda eller brustna förhållanden; arbeten, som trötta människor inte har energi att söka; oförmåga att glädjas åt det positiva i livet.

Till det kommer att sömnstörningar som behandlas också kostar samhället stora summor i form av behandling, mediciner, förlorad arbetsinkomst, sjukersättning med mera. Eftersom många drabbas kroniskt vid ung ålder, så läggs kostnaderna samman under hela patientens liv.

Man skulle kunna tro att ett problem som orsakar så mycket skada och leder till så stora kostnader skulle få stater världen över att förklara krig mot det. Trots det har sömnforskningen varken fått särskilt stor uppmärksamhet eller särskilt mycket resurser.

Läs också

Kanske är du intresserad av...