Jordens guld kommer från asteroid

Liksom de tre vise männen hade guld med till Jesusbarnet kan enorma asteroider ha fört med sig ädelmetaller till jorden under planetens barndom.

Ett objekt stort som månen kolliderar med en planet. Grafisk illustration.
NASA
Ett objekt stort som månen kolliderar med en planet. Grafisk illustration.

Det finns en mystisk mängd siderofila (”järnälskande”) metaller i jordens mantel, och dessa metaller – däribland guld – kan förenas med järn. Den bästa förklaringen har varit att en himlakropp förde med sig dessa metaller till planeten strax efter att dess kärna hade bildats. Man har dock länge diskuterat vilken himlakropp det rört sig om.

Nya datorsimuleringar visar att jättestora, slumpmässiga nedslag för omkring 4,5 miljarder år sedan är källan till jordens järnälskande material. Nedslagen var steniga formationer, som blev över, när planeterna i solsystemet bildades. Den största formationen var stor som Pluto – upp till 3220 kilometer i diameter, framgår det av undersökningen.

Den unga jorden var inte den enda mottagaren: vid liknande, domedagsaktiga kollisioner levererades järnälskande metaller till månen och Mars, och nedslagen kan till och med vara orsaken till att det finns vatten på månen. ”Dessa element berättar för oss vad som drabbade dessa världar i ett slags ”sista-minuten tillväxtspurt”, säger ledaren för undersökningen, William Bottke från Southwest Research Institute i Colorado i USA.

Missade månen, men träffade jorden

Månsten som fördes med tillbaka under Apolloprojektet har lett till den nu mest accepterade teorin att månen bildades, när en himlakropp stor som Mars slog in i den unga jorden. Energin från nedslaget fick jorden, som fortfarande höll på att bildas, att utveckla sin järnkärna. När detta hände kan järnälskande metaller ha följt med det flytande järnet från planetens mantel och ned i kärnan. Vi vet dock att guld och andra järnälskare finns i endast blygsamma mängder i jordens mantel.

Med hjälp av en matematisk modell, en så kallad Monte Carlo-analys, har William Bottkes grupp räknat ut att järnälskande metaller levererades genom ett begränsat antal kraftiga nedslag, som råkade missa månen. Tillfälligheternas spel kan sålunda ha betytt att en jättelik himlakropp missade den mindre månen, men kraschade in i jorden – och skapade de metaller som vi känner i dag.