Genmodifierad sebrafisk är grön och självlysande

En genmodifierad fisk som är grön och självlysande bidrar till att kasta ljus över vad förorenande ämnen gör med kroppen.

Hormonrubbande ämnen finns i en lång rad industriprodukter, däribland plast, såväl som i många preventivmedel för kvinnor.

Kemikalierna efterliknar könshormonernas effekt, och det ger problem med fortplantningen hos både människor och djur. Tidigare forskning har visat att ämnena får fiskar att byta kön, och hos människor förknippas hormonrubbande ämnen med försämrad spermakvalitet samt bröst- och testikelcancer.

Genmodifiering visar ämne

Trots det har forskare haft svårt att spåra vad hormonrubbande ämnen gör i kroppen på en människa eller ett djur. Därför genmodifierade ett forskarlag en sebrafisk så att de platser i dess kropp där ämnena finns lyser, och så att det därmed visar var det möjligen skadar kroppen.

”Enkelt uttryckt har vi under en period gett fisken genetiska element, som tagits fram specifikt för att visa var ämnena tränger in i och reagerar med kroppen”, säger ledaren för undersökningen, Charles Tyler vid University of Exeter i England.

”Denna genetiska mekanism producerar proteiner, som inte påverkar hur kemikalierna beter sig i kroppen, men de lyser grönt under ett fluorescerande mikroskop, och det ger ett rapportsystem, som visar vilka vävnader i kroppen som påverkas.

”Detta ger i sin tur en 'intelligentare' metod för att identifiera var [i människor] de förorenande ämnen kan ha en hälsoskadlig effekt.”

Genmodifiering av fisk bekräftar tidigare resultat

Charles Tyler och hans grupp utsatte sebrafisken för olika koncentrationer av ämnen som man vet påverkar hormonet östrogen, däribland etinylöstradiol, som finns i p-piller, nonylfenol, som finns i färg och industriella rengöringsmedel, och bisfenol A (BPA), som ingår som en komponent i många typer av plast.

Alla dessa ämnen har blivit vanliga föroreningar i färskvatten och förknippas med problem som könsbyte hos fiskar och nedsatt fruktbarhet och ökad förekomst av cancer hos människor.

Forskarna utsatte fisken för olika hormonrubbande ämnen i varierande koncentrationer och använde därefter ett mikroskop för att se vilka organ i den lilla fisken som lyste upp och därmed reagerade på ämnena.

Uppgifterna skulle bidra till att peka ut de gränsvärden som visar var kemikalierna påverkar olika vävnader och olika organ i kroppen.

Genom att observera den självlysande fisken kunde forskarna sålunda bekräfta tidigare forskningsresultat, till exempel en koppling mellan bisfenol A och hjärtproblem.

”Vi kan se på fisken att framför allt hjärtat lyser som reaktion på bisfenol A”, säger Charles Tyler. ”Därmed kan vi fokusera på hjärtat och försöka se närmare på mekanismerna i det som sker.”

Charles Tyler och hans kollegor såg även kemikalierna lysa upp andra delar av fiskens anatomi, däribland dess ögon och skelettmuskler.

”Man har ofta antagit att dessa ämnen påverkar levern eller testiklerna eller äggstockarna, men hos dessa fiskar har vi identifierat dem i många olika vävnader, däribland delar av hjärnan”, säger han.

För närvarande är den fluorescerande tekniken begränsad till fiskar som är mindre än sex dagar gamla, eftersom deras hud ännu inte utvecklat pigment, som gör det svårt att iaktta den självlysande effekten.

”Nästa fas är att korsa denna fisk med en stam som saknar pigment i huden”, vilket kommer att göra att forskarna kan iaktta de självlysande reaktionerna även hos vuxna fiskar, säger Charles Tyler.

Forskningen med de lysande fiskarna publicerades den 18 april i tidskriften Environmental Health Perspectives.