Vattenmelonsaft: Framtidens gröna bränsle

Saft från överblivna vattenmeloner kan bli en ny källa till etanol.

En amerikansk undersökning, publicerad i tidskriften Biotechnology for Biofuels, visar att en femtedel av alla de vattenmeloner som odlas har fel form eller är prickiga och därför inte skördas.

En av undersökningens forskare, Wayne Fish, som är kemist vid Agricultural Research Service i Oklahoma, säger att en femtedel är en betydande mängd, eftersom en hektar vattenmelonåker ger ungefär 150 ton meloner.

Fish och hans kollegor höll på med ett experiment, i vilket de utvann antioxidanter från vattenmelonsaft, när de upptäckte att avfallet från de sockerhaltiga vätskorna kunde vara en etanolkälla.

Hembränt

Fish och hans forskarlag bryggde flera omgångar av fruktbränslet i laboratoriet, innan de lyckades optimera processen och producerade 87 liter etanol från en 0,4 hektar stor åker med vattenmeloner.

Forskarna säger att den typiske vattenmelonodlaren, som har 120 till 400 hektar, skulle kunna behålla den etanol han producerar och använda den för den egna driften. Större odlare skulle till och med kunna producera tillräckligt med bränsle för att sälja.

Det är inte ekonomiskt försvarbart att frakta de oönskade vattenmelonerna till en etanolproduktionsanläggning. Mobila brännerier, som kör från odlare till odlare, ligger närmare tillhands, säger Fish.

Fish jämför processen med att göra hembränt, fast på en större skala och med ett par speciella knep i laboratoriet.

Vattenmelonöl?

Även om kemisterna var fokuserade på energipotentialen kunde de inte låta bli att smaka på vattenmelonbränslet.

”Du dör inte av det, men du ska nog inte räkna med att se vattenmelonöl på krogarna inom den närmaste framtiden”, säger Fish.