Afghanistans vilda djur har överlevt krig

Afghanistans björnar, vargar och stora katter har klarat sig överraskande bra genom flera decennier av krig. De är emellertid inte ”ur farozonen” ännu, säger experter.

13 juli 2011 av Brian Handwerk, National Geographic News

Trots flera årtionden av blodiga strider mellan människor, trivs en stor del av däggdjuren i Afghanistan överraskande bra i det som är kvar av landets skogar, visar en ny undersökning.

Nya biologiska studier i den isolerade och krigshärjade provinsen Nuristan, som ligger vid Afghanistans östra gräns mot Pakistan, har resulterat i direkta observationer och andra handfasta bevis för förekomsten av åtskilliga arter, däribland kragbjörnar, vargar och leopardkatter.

Forskare var osäkra på om dessa arter hade överlevt i Afghanistan sedan den senaste sammanställningen i området på 1970-talet.

”Det är skönt att upptäcka att dessa djur fortfarande finns här”, säger Peter Zahler, som 2006 startade Wildlife Conservation Societys Afghanistanprogram.

Björnar, leopardkatter och annat

Mellan 2006 och 2009 observerade olika forskargrupper arterna med hjälp av kamerafällor, gjorde DNA-undersökningar av deras exkrementer och höll utkik efter djuren under genomsökningar av ekosystemen i landets sista kvarvarande skogar.

I fallet med kragbjörnen tog forskarna under undersökningens gång 45 foton med vanliga kameror och fem foton med kamerafällor, observerade 18 individer och samlade in 16 avföringsprover. Leopardkatten var svårare att fånga, så här blev det bara foton av tre exemplar och några få, som fastnade i kamerafällor.

Den oftast registrerade arten var det vithalsade piggsvinet (Hystrix indica). Under undersökningens gång samlade man in direkta eller indirekta bevis för över 280 individer. Rödrävar, vargar och guldschakaler observerades också frekvent.

Bland de andra observerade arterna fanns rhesusapor, gulstrupig mård och även ett par huskatter.

Forskarna blev även överraskade av att se ett par exemplar av den indiska palmmården Paradoxurus hermaphroditus, ett kattliknande rovdjur, som aldrig tidigare dokumenterats i Afghanistan.

De otillgängliga skogarna i Nuristan är troligen den del av Afghanistan som har störst biologisk mångfald, bland annat för att monsunen från Indiska oceanen för med sig fukt, som saknas i många andra delar av landet, säger Peter Zahler, som inte har medverkat direkt i undersökningen.

Afghanistans djur är inte ur farozonen ännu

Trots de goda nyheterna finns det en del orosmoln.

Satellitbilder visar att Nuristans skogstäcke har reducerats betydligt de senaste 20 åren, och det fortsätter att krympa.

”Om det fortsätter tror jag att vi kommer att se de sista större djuren försvinna från området”, säger Peter Zahler. ”Vi är glatt överraskade av att det fortfarande finns vilda djur, men deras överlevnad på längre sikt är ett stort frågetecken.”

En del av det krympande skogstäcket beror på människor, som fäller träd för att få ved eller byggmaterial, men den största delen beror på virkesindustrin, som kan operera i stort sett utan tillsyn och utan några lagar i den politiskt instabila regionen, säger Peter Zahler.

Krig har uttömt naturens resurser

Striderna har ”medfört en brist på styrning”, säger han. ”Det råder inte total laglöshet, men många kulturella institutioner har reducerats så mycket att regionen är öppen för alla och envar som vill roffa åt sig, och det har i stor utsträckning påskyndat nedbrytningen av naturens resurser, tror jag.”

När lokalbefolkningen säljer avverkningsrättigheter för småpengar går det inte bara ut över djuren, även människorna förlorar värdefulla råvaror.

”När skogen väl avverkats, kan de inte längre bygga hus eller hitta ved på vintern. De mister champinjoner och pinjekärnor och allt de behöver för att sälja och lagat mat”, förklarar Peter Zahler.

”Det förstår man i de lokala samhällena, och de vill ha hjälp med en hållbar kontroll av skogarnas tillgångar. Därför har vi besökt några av Nuristans små samhällen [för att] hjälpa dem att kontrollera de råvaror de är direkt beroende av.”

I områden som Afghanistan, där fattigdom och nöd är stora problem, hamnar miljöhänsyn ofta i bakgrunden.

Enligt miljöbiologen och författaren Thor Hanson, som inte har medverkat i den nya undersökningen, är miljöarbetare tvungna att arbeta i konfliktområden, eftersom dessa trakter innehåller några av jordens viktigaste biotoper.

Thor Hanson har själv varit med i en undersökning, som visar att krig mycket ofta utkämpas i artrika områden.

”Om man tittar på den biologiska mångfalden på de platser där krig utkämpades under andra hälften av 1900-talet, ser man att 80 procent av de större väpnade konflikterna ägde rum i områden som är kända för sin stora biologiska mångfald”, säger han.

Thor Hanson tillägger att detta samband betyder att några av världens viktigaste naturvårdsinsatser pågår i farliga områden, där de flesta människor inte kan eller vill ge miljön första prioritet.

”För naturvårdsgrupperna är konsekvensen i praktiken att vi drar oss ut ur områden, när saker och ting kokar över. I de fall då grupperna har försökt förlänga insatsen genom att ge stöd åt lokalbefolkningar har vi dock upptäckt att det faktiskt kan göra en märkbar skillnad för den biologiska mångfalden under en konflikt”, säger han.

Peter Zahler från Wildlife Conservation Society håller med om att skyddet av Afghanistans natur är ett viktigt led i att bevara freden.

”Det handlar inte bara om björnar och leoparder. Det handlar om naturresurser, som folk är beroende av, och djurlivet är bara ett av flera exempel. Om de går miste om dessa resurser, kollapsar de lokala samhällena, eftersom de inte längre kan försörja sig själva.”

”Så att hjälpa dem att kontrollera dessa resurser är ett viktigt led i arbetet med att bevara stabiliteten och säkerheten i ett land som Afghanistan.”

Undersökningen av djurlivet i Afghanistan, som nyligen publicerats i tidskriften Oryx, har fått partiellt stöd av den amerikanska regeringens utvecklingsprogram USAID.

Läs också

Kanske är du intresserad av...