Fiske i ett termitbo

Det är inte det enda bruket av flera redskap som är vanligt i Goualougo. Medan vi ser hur Dinah bearbetar insektsboet spelar en kamera­fälla som har monterats upp vid ett termitbo en kilometer bort in en film av en av Motoflockens fullvuxna honor, Maya. Hon är i färd med kanske den mest avancerade formen av seriell red­skapsanvändning som har iakttagits hos något annat djur än människan.

17 februari 2010

Det är inte det enda bruket av flera redskap som är vanligt i Goualougo. Medan vi ser hur Dinah bearbetar insektsboet spelar en kamerafälla som har monterats upp vid ett termitbo en kilometer bort in en film av en av Motoflockens fullvuxna honor, Maya. Hon är i färd med kanske den mest avancerade formen av seriell redskapsanvändning som har iakttagits hos något annat djur än människan. Maya kommer till termitboet, en stenhård, lökformig konstruktion som är tre gånger högre än aphonan, med ett antal växtstjälkar i munnen. Med dessa tänker hon fiska ut boets näringsrika invånare. Först kör hon in en tjock kvist i ett termithål och vidgar det genom att energiskt rucka pinnen som hon stuckit in.

Sedan tar hon en tunn, böjlig stjälk som hon tagit från en Sarcophrynium i närheten. Schimpanser i andra delar av Afrika fiskar också efter termiter med redskap av det här slaget, men Maya tar det ett steg vidare genom att anpassa sitt redskap: hon drar stjälkens yttersta 15 centimeter mellan tänderna, så att änden blir fuktig och fransar sig som en pensel och drar den därefter genom sin knutna hand för att räta ut fransarna. Med en låssmeds precision för hon sedan in den fransiga stjälken i hålet, drar ut den igen och sätter i sig några termiter som fastnat på redskapet.

Det anmärkningsvärda med schimpansens ”metspö” är att det utgör en förbättring. Inte nog med att en smart schimpans kom på att man kunde bryta av en växtstjälk och använda den att fiska efter termiter med; dessutom räknade en annan schimpans ut hur redskapet kunde förbättras – och den fransiga stjälken är ingen obetydlig förbättring. Dave Morgan och Crickette Sanz har själva testat att fiska termiter med pinnar både med och utan fransiga ändar och kunde konstatera att de fick tio gånger så många termiter med det fransiga redskapet. Utan en tidsmaskin kommer vi aldrig att få reda på hur den mänskliga kulturen uppstod, men det måste ha påmint om det här: en enkel upptäckt som bygger vidare på en annan.

”Goualougo är troligen den enda plats på jorden där vi någonsin får tillfälle att uppleva äkta schimpanskultur”, säger biologen och naturvårdaren Michael Fay på WCS, som var med om att grunda nationalparken Nouabalé-Ndoki. ”Nittiofem procent av världens schimpanser lever inte så här, och det är på grund av människan.” I två av Ugandas viktigaste schimpansforskningscentrum, nationalparken Kibale och skogsreservatet Budongo, har cirka en fjärdedel av beståndet sår från snaror. I Gombe i Tanzania, där Jane Goodall upprättade det första forskningscentrumet, finns bara runt hundra schimpanser kvar, och de omges av människor.

Tyvärr kan det vara så att på alla platser där forskarna trott att de observerat schimpanser i naturligt tillstånd, så har de i själva verket studerat beteenden som påverkats av människan. Schimpanser är mycket skickliga på att anpassa sig till olika miljöer. De klarar sig lika bra i Kongos skogar som på Senegals torra savanner. Enligt den hypotes om sårbara kulturer som först lades fram av den holländske primatforskaren Carel van Schaik kan det dock vara så att vi underskattar hur sårbar schimpansernas kultur är. Vi behöver inte kalhugga skogar för att vår närvaro ska påverka deras beteende. Även mindre omfattande avverkning och jakt kan skapa en obalans i schimpanssamhällena ifall aktiviteterna pressar in grupper i konflikter eller minskar antalet termitbon där de letar föda.

Läs också

Kanske är du intresserad av...