”Vi iakttar dem iaktta oss iaktta dem”

Dave Morgan och Crickette Sanz har lagt fram en hypotes: Om termitbona blir färre och det därmed finns färre tillfällen för unga schimpanser att lära sig redskapstekniker av äldre artfränder, riskerar schimpanskulturen att långsamt försvagas och det avancerade inlärda beteendet att gå förlorat. De får snart tillfälle att pröva sin hypotes. Under de närmaste åren kommer CIB troligen att börja avverka i ett skogsområde öster om Goualougofloden som kallas Zon C.

17 februari 2010

Dave Morgan och Crickette Sanz har lagt fram en hypotes: Om termitbona blir färre och det därmed finns färre tillfällen för unga schimpanser att lära sig redskapstekniker av äldre artfränder, riskerar schimpanskulturen att långsamt försvagas och det avancerade inlärda beteendet att gå förlorat. De får snart tillfälle att pröva sin hypotes. Under de närmaste åren kommer CIB troligen att börja avverka i ett skogsområde öster om Goualougofloden som kallas Zon C. Med tanke på det har forskargruppen sedan år 2002 genomfört noggranna tvärsnittsundersökningar av djur- och växtlivet i Zon C för att få en klar bild av avverkningens inverkan på schimpansernas beteende.

För fem år sedan började CIB avverka i området Zon D, väster om Goualougotriangeln. Det kan ge en försmak på vad som väntar i Zon C. ”Det här var en vacker skog år 2004”, säger Dave Morgan dystert när vi kliver ur våra kanoter och stiger i land i Zon D. Det framgår tydligt att vi kommit till en helt annorlunda natur. Vi korsar den ena leriga timmervägen efter den andra. Några av dem är breda som tvåfiliga boulevarder och vid sidan av dem ligger uppochnedvända trädrötter och ruttnande trärester.

CIB uppfyller timmerbranschens striktaste miljökrav och eftersträvar långsiktig hållbarhet. ”De är Centralafrikas bästa skogsbolag”, säger Paul Telfer, som ansvarar för WCS:s aktiviteter i Kongo. ”Jag skulle helst se ett stopp för avverkningen, men om det måste ske i närheten av en nationalpark är CIB det bästa alternativet.” Ändå har landskapet på vissa håll förstörts – och inga schimpanser syns till. För bara sex år sedan var de flesta apor som Dave Morgan och Crickette Sanz stötte på i Zon D inte alls misstänksamma mot människor, men nu gömmer de sig eller flyr om de känner vittringen av oss. De har lärt sig att vara rädda för oss.

De flesta av de drygt 400 schimpanser som Morgan och Sanz har stött på i Goualougo visar mindre nyfikenhet än förr. Ju längre tid forskarna är där och ju mer de avmystifierar urskogens under, desto mer sällsynta blir de omisstänksamma schimpanserna. När man studerar och fredar schimpanserna kan man inte undgå att samtidigt påverka dem.Goualougotriangeln är emellertid bara ett litet hörn av en jättelik och i princip outforskad skog. Innan jag lämnar Goualougo följer jag med de båda primatforskarna på en vandring till skogens sydligaste del för att under två dygn campa på Mayeleflockens territorium, nära platsen där Goualougo och Ndoki flyter samman. Här, i ett skogsområde som Dave Morgan och Crickette Sanz sällan besöker, stöter vi på en omisstänksam schimpans.

Så snart apan får syn på oss börjar den skrika hysteriskt och sticker ner huvudet mellan grenarna för att se oss bättre. Dave Morgan ställer ifrån sig ryggsäcken och tar försiktigt fram ett kikarsikte av det slag som jägare använder för att skjuta djur på långt håll. Han använder det emellertid bara för att ta en närmare titt på apan. ”Den här schimpansen har aldrig sett en människa förut”, säger han.

I ungdomligt övermod slår hanen vilt omkring sig med en lian, varefter den kastar några pinnar efter oss för att se hur vi reagerar. Det dröjer inte länge förrän han lockar till sig andra schimpanser med sina skrik. Totalt sju djur ansluter sig till hanen på grenarna ovanför oss, varifrån de allihop hänfört stirrar på de hårlösa, upprättstående aporna på marken. Vi hade lika gärna kunnat vara från yttre rymden.

Försiktigt och utan att släppa oss med blicken närmar sig schimpanserna, tills den yngste av dem sitter på en gren mindre än tio meter bort. Crickette Sanz räcker oss var sitt munskydd. De är till för att skydda schimpanserna, inte oss.”Snacka om oklokt beteende”, viskar Dave Morgan och småskrattar. Vi drar oss tillbaka lite grand och behåller ögonkontakten med schimpanserna i flera timmar: vi iakttar dem iaktta oss iaktta dem. Till slut måste vi vandra vidare. Det finns mycket mer skog att utforska och fler schimpanser att upptäcka. Vår nyfikenhet släpper före deras.

Läs också

Kanske är du intresserad av...