En fråga om pengar

Det är inte många djur eller växtarter på jorden som aldrig handlats legalt eller illegalt för sitt kött, sin päls, sitt skinn, sin sång eller sin skönhet. Vissa har varit intressanta som husdjur, andra som ingrediens i parfym eller läkemedel. Varje år köper Kina, USA, Europa och Japan vilda djur och växter för mångmiljardbelopp från områden med stor biologisk mångfald, till exempel Sydostasien. Parker töms och tidigare svårtillgängliga naturområden plundras.

11 februari 2010

Det är inte många djur eller växtarter på jorden som aldrig handlats legalt eller illegalt för sitt kött, sin päls, sitt skinn, sin sång eller sin skönhet. Vissa har varit intressanta som husdjur, andra som ingrediens i parfym eller läkemedel. Varje år köper Kina, USA, Europa och Japan vilda djur och växter för mångmiljardbelopp från områden med stor biologisk mångfald, till exempel Sydostasien. Parker töms och tidigare svårtillgängliga naturområden plundras.

Vägen till marknaden börjar vanligen med att fattiga jägare eller bönder fångar djur åt lokala handelsmän, som i sin tur skickar dem vidare. Vissa illegala handlare, däribland Anson Wong, skickar emellertid ut egna tjuvskyttar, förklädda till turister. I Asien slutar djuren och växterna på festdukade middagsbord eller i naturläkemedel. I väst hittar man dem i vardagsrum hos personer som är fascinerade av exotiska djur. Det fungerar som på en konstauktion: ju sällsyntare varan är, desto högre blir priset. Runtom i världen dör naturen och priset på de ovanliga skatterna stiger.

Ingen vet exakt hur omfattande den illegala handeln är, men ett är säkert: den är lukrativ. Vinstmarginalerna är så höga att knarkkungar skulle mörda för att få dem. Smugglarna undviker upptäckt genom att gömma de otillåtna varorna i lagliga försändelser, betala mutor och fiffla med handelsdokument. Bara ett fåtal smugglare åker fast och straffen är sällan värre än parkeringsböter. Otillåten handel med vilda djur och växter är kanske den lönsammaste formen av illegal handel.

Smugglarna utnyttjar ett kryphål i Washingtonkonventionen, som med sina 175 medlemsländer är världens viktigaste avtal som syftar till att ge skydd åt vilda djur och växter. Arterna är indelade i tre kategorier. Djuren på lista I, till exempel tigrar och orangutanger, anses befinna sig så nära utrotningens rand att all kommersiell handel med dem är förbjuden. Arterna på lista II är mindre utsatta. Med dem är handel tillåten under förutsättning att man har de tillstånd som krävs. Arterna på lista III skyddas av lagen i det land som satt upp dem på listan. Enligt Washingtonkonventionen är dock arter som fötts upp i fångenskap inte skyddade på samma sätt som vilda djur, vilket är ett stort problem.

Förespråkarna för uppfödning av djur i fångenskap menar att den minskar trycket på de vilda bestånden, begränsar antalet lagöverträdelser, tillgodoser den internationella efterfråga som alltid kommer att finnas och belönar den som åtar sig att föda upp djuren. Dessa fördelar finns dock bara i länder där reglerna upprätthålls på ett tillräckligt effektivt vis för att ha en avskräckande verkan. Smugglare upprättar nämligen falska avelsanläggningar och hävdar att djuren och växterna som de fångat illegalt i naturen avlats fram i fångenskap. Denna metod är bara en av många som Anson Wong använde som täckmantel för ett av världens största syndikat för illegal handel med vilda djur.

Nu har dock världens mest ökände dömde reptilhandlare bytt kurs, vilket kan få förödande konsekvenser för ett av jordens mest beundrade, karismatiska och utrotningshotade djur: tigern.

Operation kameleont

George Morrisons specialenhet inledde jakten på Anson Wong hösten 1993. Dessförinnan hade man framgångsrikt slagit ner på de stora namnen inom den illegala handeln med djur och växter. På 1990-talet kom dock en strid ström av olagligt fångade kräldjur till USA. Priserna sköt i höjden. En sällsynt sköldpadda eller en komodovaran kunde inbringa motsvarande 140000 kronor.

Kräldjur är lättsmugglade eftersom de är små (i alla fall som ungar), tåliga och växelvarma, vilket innebär att de klarar sig länge utan mat och vatten. De värdefulla och lättransporterade kräldjuren var diamanterna i den olovliga handeln med vilda djur.

Under många år hade informatörer nämnt Anson Wongs namn, och specialenheten misstänkte att han var den världsomspännande illegala kräldjurshandelns huvudman. Anson Wong var sedan tidigare efterlyst i USA efter att ha smugglat in sällsynta kräldjur i Florida i slutet av 1980-talet. Han var uppenbarligen fullt på det klara med sin status som laglös, så det skulle krävas något särskilt för att få fast honom.

George Morrison utnämndes till projektets ledare. Tillsammans med sin chef Rick Leach hyrde han en lokal i ett affärskomplex utanför San Francisco. Sin nya grossistfirma, Pac Rim, fyllde de med de enda säljbara handelsvaror de hade: ett parti snäckskal och koraller som blivit över efter tidigare utredningar – räfflade musselskal, spiralformiga virvelsnäckor och stenkoraller, sådant där vitt och rosa skräp som säljs som akvarietillbehör i turistkiosker på badorter. De garvade brottsutredarna annonserade i ett antal olika tidskrifter och stod själva för paketering och adressering av beställningarna.

Som ett komplement till Pac Rim grundade specialenheten även detaljisten Silver State Exotics utanför Reno i Nevada. De båda verksamheterna tillsammans gav en sluten ekonomisk cirkel: via Pac Rim kunde stora kvantiteter djur importeras och genom Silver State Exotics kunde allt som inte behövdes som bevismaterial säljas. Arrangemanget fick Pac Rim att framstå som ett blomstrande globalt företag (och gav en hel del inkomster). Den 19 oktober 1995 skickade George Morrison ett fax till Anson Wongs företag Sungai Rusa Wildlife. Han berättade att han i egenskap av grossist sålde snäckskal och koraller och att han var intresserad av att bredda sin verksamhet med försäljning av kräldjur och paddor. Anson Wong svarade med att skicka en kortfattad prislista med billiga grodor och paddor (för motsvarande 35 kronor styck) och geckoödlor (för två kronor styck). Djuren omnämndes med sina latinska namn. I ett fall definierade Anson Wong en underart med sitt eget namn: ansoni. Två av djuren på listan stack ut: nyaguineasköldpaddan och kragagamen. Båda dessa djur är fridlysta i hela sitt utbredningsområde i Papua Nya Guinea, Indonesien och Australien. Redan första gången Anson Wong var i kontakt med den för honom fullkomligt okände George Morrison gav han med andra ord ett litet smakprov på djur som det är otillåtet att handla med.

Snart erbjöd Anson Wong några av världens allra mest sällsynta och värdefulla kräldjur, arter som är upptagna på Washingtonkonventionens lista I: komodovaraner från Indonesien, tuataror från Nya Zeeland, kinesiska alligatorer samt den extremt sällsynta madagaskiska sporrsköldpaddan. Via en korrumperad medarbetare på budfirman FedEx i Phoenix i Arizona skickade Anson Wong fridlysta arter till falska adresser, bland annat en sydostasiatisk falsk gavial och strålsköldpaddor, som också finns med på lista I. Han lät även flyga komodovaraner direkt från Malaysia till George Morrison. Djuren låg gömda i resväskor som hans amerikanska kurir James Burroughs hade med sig ombord. Dessutom skickade han strålsköldpaddor som hade fått benen intejpade i skalet, packats i svarta sockor under lagliga laster.

George Morrison förbluffades över Anson Wongs förmåga. Han kunde få ut sköldpaddor ur Peru utan att någonsin ha varit i fysisk kontakt dem. Han ordnade tjuvskyttar till uppdrag i ett naturskyddsområde i Nya Zeeland. Han ägde ett företag i Vietnam som arbetade med vilda djur. Dessutom skröt han med att han kunde genomföra sina transaktioner med hjälp av kinesiska muskler.

Betecknande nog utnyttjade Anson Wong Washingtonkonventionens undantag för djur uppfödda i fångenskap. Han påstod att de vilda djuren som han exporterade var framavlade. Vid ett tillfälle skickade han ett stort antal stjärnsköldpaddor via Dubai och hävdade att de avlats fram där. När utredarna kontrollerade adressen fann de en blomsterbutik.

Anson Wong försäkrade George Morrison att de inte behövde oroa sig för de malaysiska myndigheterna. I Malaysia sorterar smuggling av vilda djur och växter under såväl tullväsendet som Perhilitan, direktoratet för vilda djur, växter och nationalparker. Wong sa till George Morrison: ”Jag ordnar så att den näst högste tullchefen fixar ut min amerikanske kurir ur flygplatsen och kör honom till mitt kontor.”

Vid ett tillfälle erbjöd Anson Wong George Morrison att köpa 20 pytonormar av arten timorpyton för motsvarande 100000 kronor. George Morrison sa att han var intresserad, men att han trodde att ormarna inte kunde exporteras med tanke på Washingtonkonventionen. ”Papperen kommer att vara i sin ordning”, svarade Anson Wong. ”Jag ordnar en kurir som blir gripen. Sedan konfiskeras varorna och säljs till mig av Perhilitan.”

Vid ett senare tillfälle erbjöd Anson Wong George Morrison horn från sumatra- och javanoshörningar, som båda står med på lista I. Han pratade också öppet om att skaffa shahtoosh, sjalar tillverkade av den tibetanska chiruns unika ull. Han kunde ordna ovanliga fåglar som balistaren, med ett uppskattat vilt bestånd av under 150 exemplar. Han skröt om sina exemplar av Spix ara, en papegojart som i dag tros vara utdöd i naturen, och hävdade att han nyligen sålt tre stycken. En Spix ara såldes för motsvarande 700000 kronor på svarta marknaden. Anson Wongs lista över illegala rariteter omfattade också pandaskinn och snöleopardpälsar.

Man hade begått ett stort misstag genom att anta att Anson Wong enbart smugglade kräldjur. Det hade gett honom fritt spelrum i hela världen. Om Anson Wong höll vad han lovade fungerade de billiga och lagliga kräldjuren som skickades till djurhandlare runtom i världen bara som en täckmantel för ett jättelikt illegalt smugglingsimperium.

”Jag kan skaffa fram vad som helst varifrån som helst”, skrev han till George Morrison. ”Det är bara en fråga om pengar. Säg vad du vill ha så gör jag en riskbedömning och tar reda på vad det kommer att kosta dig.”

”Ingen kan komma åt mig”, skrävlade han. ”Jag skulle kunna sälja en panda utan några som helst konsekvenser. Så länge jag befinner mig här i Malaysia är jag trygg.”

Efter fem år av illegal handel till ett värde av motsvarande 3,5 miljoner kronor var George Morrison slutligen redo att bryta igenom försvarsverken runt Fort Malaysia, som han kallade Anson Wongs bas. Han föreslog Anson Wong ett partnerskap i en ny verksamhet, ett slags Utrotningshotade Arter AB specialiserat på planetens sällsyntaste djur. ”De dyraste och mest svåruppfödda”, svarade Anson Wong. ”I den position som jag har uppnått erbjuder folk mig saker innan de vänder sig till någon annan.” Han tackade ja till erbjudandet.

George Morrison föreslog att de skulle börja med att smuggla björngalla, en ingrediens som används inom traditionell kinesisk naturmedicin. Anson Wong gav honom rätt i att efterfrågan på björngalla i Kina och Sydkorea var stor. Han sa att han hade en kund som var beredd att betala motsvarande 700 kronor för 30 milliliter. ”Men kom ihåg att jag inte säljer direkt. Det är för farligt”, skrev han till George Morrison. I stället ville han använda en mellanhand.

George Morrison svarade att också han hade en samarbetspartner som kunde skaffa fram galla från Kanada. Hon ville dock inte samarbeta med Anson Wong förrän hon hade träffat honom personligen. Det ville Anson Wong ogärna göra. Han kunde inte resa till USA eftersom han var efterlyst och han var även tveksam till att resa till Kanada.

”Vi kan träffas var som helst här i Asien”, skrev Anson Wong. Argentina, Sydafrika, Peru, Frankrike och England gick också bra. ”Men inte Nya Zeeland eller Australien.” De bestämde sig för Mexiko.

Läs också

Kanske är du intresserad av...