En Malaysisk fågel fenix

Dagen i september 1998 då Anson Wong greps hade USFWS genomfört sitt uppdrag – men eventuellt var kriget förlorat. ”Vi satsade allt på ett kort”, sa George Morrison. Han var helt utmattad och slutade nu arbeta som hemlig agent. Gruppens chef, Rick Leach, gick i pension och snart återstod inte mycket av specialenheten.Drygt fem år senare, den 10 november 2003, var Anson Wong en fri man igen. Journalisterna strömmade till Malaysia. De parkerade framför hans högkvarter på den lilla ön Penang utanför västkusten och försökte fotografera honom. Han vägrade tala med pressen.

11 februari 2010

Dagen i september 1998 då Anson Wong greps hade USFWS genomfört sitt uppdrag – men eventuellt var kriget förlorat. ”Vi satsade allt på ett kort”, sa George Morrison. Han var helt utmattad och slutade nu arbeta som hemlig agent. Gruppens chef, Rick Leach, gick i pension och snart återstod inte mycket av specialenheten.

Drygt fem år senare, den 10 november 2003, var Anson Wong en fri man igen. Journalisterna strömmade till Malaysia. De parkerade framför hans högkvarter på den lilla ön Penang utanför västkusten och försökte fotografera honom. Han vägrade tala med pressen.

Just då var Malaysia invecklat i en skandal kring smuggling av den starkt utrotningshotade västliga låglandsgorillan. Under täckmantel av zoologiska trädgården vid Ibadanuniversitetet i Nigeria hade smugglarna skickat fyra små ungar som fångats i Kameruns skogar till Taiping Zoo i Malaysia. Incidenten hade väckt starka känslor runtom i världen. Mitt i all denna uppståndelse satte sig Anson Wong vid datorn och skrev ett kort inlägg på Vorras.net, en kommersiell anslagstavla på Internet för personer från hela världen som handlar med vilda djur: ”Behöver nigerianska primater. Upplys vänligen om pris inklusive omkostnader och frakt till Malaysia.”

Anson Wong var tillbaka på banan.

I själva verket hade han aldrig varit borta. Medan han satt i fängelse hade Cheah Bing Shee hållit i gång verksamheten, och nu började Anson Wong dyka upp på anslagstavlor på nätet. Han var på jakt efter kräldjur från Indien, Madagaskar och Sudan, insekter från Moçambique och ”tio ton fårhorn i månaden”. Dessutom erbjöd han en mängd olika varor, bland annat kräldjur från Malaysia, balistarar, papegojor och väldoftande agarträ till ett värde av motsvarande närmare 3,5 miljoner kronor. På en förfrågan om döda fåglar och däggdjur svarade han: ”Vi har alltid exemplar.”

Sedan Anson Wong frigavs har han varit i närkontakt med myndigheterna vid endast ett tillfälle. Den 16 mars 2006 fattade en lastarbetare på Thai Airways i Manila misstanke om en sändning kräldjur på väg från Filippinerna till Sungai Rusa Wildlife i Malaysia. Exporttillstånd saknades, vilket stred mot filippinsk lag. I enlighet med flygbolagets bestämmelser ringde lastarbetaren upp mottagaren, som bekräftade sändningen. Ärendet överlämnades sedan till de filippinska myndigheterna. Den filippinska leverantör som stod angiven på fraktdokumenten gick dock upp i rök, de beslagtagna kräldjuren likaså. Senare dök emellertid djuren upp på ett djurräddningscenter långt därifrån. I den lokala pressen beskrevs det hela som en framgångssaga, men inga gripanden gjordes. Den enda identifierbara personen som kunde sättas i samband med den illegala sändningen, Anson Wong, var trygg där han satt i Fort Malaysia.

Orsaken till att jag fick upp ögonen för Anson Wong var en kort kommentar från Mike Van Nostrand, som äger firman Strictly Reptiles i södra Florida, en av världens största kräldjursgrossister och en av Anson Wongs storkunder. Jag höll på att skriva en bok om Mike Van Nostrands förflutna som kräldjurssmugglare. ”Två veckor efter det att han frigivits erbjöd Anson Wong mig något som han verkligen inte borde ha erbjudit mig”, berättade Mike Van Nostrand sommaren 2004. Detta ”något” var en Grays varan, en fruktätande filippinsk ödla som man fram till slutet av 1970-talet hade trott var utdöd. Det var också ett av de djur som Anson Wong hade fängslats för att ha smugglat. Erbjudandet chockerade Mike Van Nostrand, som själv hade suttit i fängelse för kräldjurssmuggling och ogärna ville hamna bakom galler igen.

I september 2006 hyrde jag en lägenhet i södra Florida och började arbeta för Strictly Reptiles. Under tre månader sopade jag lagergolv, städade ormterrarier och packade upp kräldjur (bland annat från Anson Wong). Jag förberedde mig på att ställa en enkel fråga till Mike Van Nostrand: ”Skulle du kunna presentera mig för honom?” Vid upprepade tillfällen beskyllde mina arbetskamrater mig för att tillhöra FBI. De tog bilder av mig och antecknade registreringsnumret på min bil. Jag hotades med basebollträ och revolver, men till slut blev jag vän med Mike Van Nostrand. Ett par dagar innan hyreskontraktet löpte ut ställde jag frågan. ”Absolut”, svarade han. ”Anson Wong vill gärna prata med dig. Han älskar att prata om sig själv.”

Inne i fortet

Sungai Rusa Wildlife ligger i det fashionabla området Pulau Tikus (”Råttön”) på Penang och skulle lätt kunna förväxlas med en frisörsalong. Lokalerna är stora som ett större garage, det finns ingen skylt utanför och i grannskapet ligger dussintals andra inrättningar som erbjuder fettsugning, hudvård och spabehandlingar. När jag kom dit den 2 mars 2007 stod det en svart BMW och en fönsterlös skåpbil utanför. På bägge fordonen stod adressen till Anson Wongs kräldjursfarm på Penang.

Anson Wong tog mig extra hårt i hand, så där som vissa män gör strax innan de släpper taget. Han visade mig förbi högar med levande tarantlar i plastburkar, transportlådor och kringspridda dokument. Anson Wongs kontor var ett trångt rum utan fönster. På nätet hade jag läst att hans firma omsätter ”50–100 miljoner dollar” om året, men det lyxigaste i lokalen var mobiltelefonen som låg på bordet.

När jag hade satt mig pekade Anson Wong på tre plastlaminerade fotografier som hade tejpats upp på dörren till kontoret. ”Min fru har satt upp de där för att påminna mig om att jag ska fråga mig själv om det var värt det.”

Det var bilder av bevismaterial, stjärnsköldpaddor som han hade smugglat. Fotografierna var stämplade av den federala domstolen i Kaliforniens norra distrikt. Kanske var de en påminnelse från Anson Wongs hustru, men de varnade också alla som trädde in genom dörren: Jag, Anson Wong, har löpt det tuffaste gatloppet i världen, men här är jag nu ändå.

Han såg bedrägligt pojkaktig ut i sina stora runda glasögon och sin hästsvans, som dock hade vissa grå stänk. Han var 49 år, men ansiktet visade inga som helst tecken på stress. Det var något kultiverat över honom. Han såg ut som en framgångsrik konstnär, en bildhuggare kanske, och talade perfekt engelska med tilltalande brittisk accent. På väggen bakom honom hängde en världskarta. Bakom mig sov en nätpyton, världens längsta pytonorm.

Anson Wong började handla med vilda djur på 1980-talet, då i firman Exotic Skins and Alives. På den tiden skyddade Malaysias lagar bara malaysiska djur, så han kunde fritt handla med utrotningshotade arter från andra länder.

Jag berättade att jag höll på med en bok om hans amerikanske kund Mike Van Nostrand, som också hade lekt katt och råtta-lek med USFWS. ”Du är centralgestalten i Asien. Mike sa att om det inte vore för dig så hade det inte funnits någon kräldjursbransch i USA.”

Det finns en konkurrent i Indonesien och en på Madagaskar, svarade Anson Wong. Sedan skrattade han och skakade på huvudet. ”Okej, vi är kanske inte så många.”

Vilda djur och växter utgör en väsentlig del av alla ekonomier i Asien, sa jag, men var går egentligen gränsen mellan människa och natur? ”Ah, en ständig källa till konflikter”, sa Anson Wong och slog ihop knytnävarna.

Läs också

Kanske är du intresserad av...