Babysälar drunknar och krossas

Global uppvärmning smälter den havsis som grönlandssälens ungar behöver för att överleva.

10 januari 2012 av Dave Mosher, National Geographic News

Grönlandssälens ungar är utsatta på grund av klimatförändringar, visar den första undersökningen av sitt slag.

Stormar som krossar havsisen, och havsvatten som värms av stigande temperaturer reducerar det istäcke som grönlandssälarna är beroende av för att överleva de första kritiska veckorna av sitt liv.

Utan tjocka, stabila isytor drunknar babysälarna, eller så krossas de mellan sönderbrutna isflak.

För grönlandssälarna ”är bra is omkring 30 till 70 centimeter tjock och täcker 60 till 90 procent av vattnet”, säger marinbiologen Garry Stenson, som arbetar för det kanadensiska fiskeri- och havsdepartementet och är med och övervakar och bedömer bestånden av grönlandssälar.

Istäcket i södra delen av det Norra ishavet och i norra Atlanten har emellertid krympt med cirka sex procent per decennium sedan 1970-talet.

I takt med att klimatförändringar fortsätter att reducera mängden bra is, kommer sälungarnas överlevnadschanser sannolikt att minska de kommande åren, säger experter. ”När isen är dålig på en viss uppväxtplats överlever i stort sett inga ungar”, säger undersökningens ledare, David Johnston, som är marinbiolog vid Duke University i USA.

År 2007 dog till exempel över 75 procent av sälungarna i Kanada på grund av dåliga isförhållanden – år 2010 överlevde nästan inga, säger David Johnston.

Strandade sälar

För att få inblick i hur klimatförändringar påverkar havsisen – och hur förlusten av is påverkar grönlandssälarnas ungar – har David Johnston och hans kollegor genomfört tre större undersökningar. Den första år 2005.

Den tredje och senaste undersökningen kopplar för första gången samman den så kallade nordatlantiska oscillationen – ett klimatfenomen i norra Atlanten – med långsiktiga klimatförändringar, havsis och dödlighet bland sälungar.

”Det är oerhört svårt att studera. Det saknas otroligt mycket information om sälungars dödlighet”, säger David Johnston. ”Därför har vi varit tvungna att använda strandningssammanställningar.”

Det senaste årtiondena har grupper av frivilliga i den amerikanska delstaten New England patrullerat sina lokala stränder och rapporterat om döda, strandade sälar. Det gav David Johnston och hans kollegor upplysningar om sälungars dödlighet, som kunde jämföras med klimatets inverkan på havsisen.

Deras resultat avslöjade att sälungarnas dödlighet steg och sjönk med förlusten av havsis till följd av variationer i den nordatlantiska oscillationen, som i sin tur beror på klimatförändringar.

”Det är något som vi har känt till ett tag, men det är komplicerat”, säger Garry Stenson, som inte har medverkat i David Johnstons forskning.

Garry Stenson tillägger att David Johnstons undersökning ”går mer på djupet än sådana som andra har genomfört”.

”Vi vet att dålig is påverkar dödligheten bland sälungar, och att havsisen har krympt”, säger Garry Stenson. ”Det måste man kunna redogöra för, annars kan man inte förstå variationerna i bestånden.”

Vi kan styra människors beteende

Även om grönlandssälar inte är sällsynta, är David Johnston och andra forskare bekymrade för djurens framtid.

”Vi bör styra det som vi kan styra. Vi kan inte styra sälars fortplantningsbiologi, eller var och hur det från år till år bildas is i deras ynglingsområden”, säger han.

”Men vad vi kan styra är människors beteende.”

Undersökningen av grönlandssälar publicerades den 4 januari i tidskriften PLoS ONE.

Läs också

Kanske är du intresserad av...