Den sydafrikanska sileshårarten Drosera regia vecklar ut sina blad. Denna blommande art är det största sileshår som finns, och dess blad kan bli upp till en halv meter långa.

Galleri: En fluga till lunch

Det måste vara den ultimata förödmjukelsen för ett djur – att dödas av en växt. Flugor och andra insekter lockas av de köttätande växternas söta nektar och så smäller dödsfällan igen.

13 september 2010

Det måste vara den ultimata förödmjukelsen för ett djur – att dödas av en växt. Flugor och andra insekter lockas av de köttätande växternas söta nektar och så smäller dödsfällan igen. Foto: Helene Schmitz

Storlek är dock inte nödvändigtvis lika med framgång. Får ett klibbigt körtelhår inte tillräckligt bra grepp om en stor fluga, kan den kanske kämpa sig fri, även om den skadas svårt. I de insektsätande växternas rike ”förtärs vissa insekter inte, men de dödas ändå”, säger William McLaughlin, som är intendent vid USA:s botaniska trädgård i Washington, DC.

Många av världens över 675 insektsätande växter har ”passiva” fällor. Tätört har klibbiga hår, som håller fast insekterna tills enzymerna börjar verka.

Törstiga insekter lockas av dagglika droppar på ett australiskt rundsileshår, men fastnar på klibbiga körtelhår.

Insekter lockas av den söta doften från en tropisk kannranka, glider på den hala ytan och trillar ned i växtens ”mage”.

De flesta insektsätande växter äter vissa insekter, men behöver andra insekters hjälp för att kunna fortplanta sig. Kannrankan placerar sina blommor längst ut på långa stjälkar och därmed långt från fällan för att undvika att fånga och förtära potentiella pollinerare.

Blommorna hänger med huvudet nedåt som kinesiska lyktor och lockar in bin i en avancerad pollenkammare.

En del insektsätande växtarter som detta knoppskjutande sileshår, kan pollinera sig själva, om inga insekter kommer till växtens undsättning.

Denna västaustraliska art har kannor som liknar kannrankans. Den är stor som en fingerborg och har en förkärlek för krypande insekter. Den lockar myror med en söt doft och hår, som ”guidar” dem att krypa in i den.

En kackerlacka har fått korn på föda och kikar ned i en halv meter hög kannranka. Liksom andra växter utnyttjar insekts­ätande arter också fotosyntes, men de flesta av dem växer i våtmarker och andra näringsfattiga områden. Kväve från djur berikar deras näring och ger bättre villkor för dem att växa.

Venusflugfällan slås samman, när dess små känselhår retas.

Silhuetter av bytesdjur syns som figurer i en skuggteater i en filippinsk kannranka. Den vaxlika ytan i det röda röret förhindrar att insekterna kommer loss. Nedtill löser enzymer upp alla näringsämnena från de infångade insekterna.

En vattenfylld nordamerikansk hybrid frestar bin med nektar och en kant, som ser ut som en idealisk landningsplats. Köttätande är inte det effektivaste sätt att ta upp näring på, men troligen det mest exotiska.

Läs också

Kanske är du intresserad av...