Jaroslav Flegr

Kattdetektiven Jaroslav Flegr är en av våghalsarna i porträttserien om modiga män och kvinnor, som tänjer på gränserna inom sitt fält.

10 januari 2013 av Pat Walters

Jaroslav Flegr upptäckte 1990 att han smittats med Toxoplasma gondii; en parasit som normalt lever (och fortplantar sig) i katter. Han fick veta att parasiten ofta överförs från katt till människa via kattlådor eller förorenat vatten. Det som verkligen fascinerade honom var dock hur parasiten tar sig från katt till katt: med hjälp av råttor. När en råtta smittas av sjukdomen toxoplasmos kapar parasiten råttans hjärna och gör djuret mer aktivt, mindre riskmedvetet och rentav sexuellt attraherat av lukten av katturin. Parasiten får med andra ord råttan att göra saker som ökar risken för att den ska bli uppäten. Det gav Jaroslav Flegr en radikal idé, en som han bestämde sig för att undersöka: Kanske kontrollerade parasiten hans hjärna också? Det visade sig att den faktiskt gör det.

Vad var det som fick dig att tro att parasiten kontrollerade dig?

Jag tänkte att det skulle kunna förklara en del av mina märkliga beteenden, som inte är positiva för mig själv, men däremot för en parasit som behöver hitta en ny värd. Jag kunde till exempel få för mig att gå över en trafikerad gata utan att springa undan när bilarna tutade på mig. Senare fick jag veta att människor som är smittade av sjukdomen löper 2,6 gånger större risk att råka ut för en trafikolycka.

Så parasiten gör någonting med hjärnan som får folk att bli våghalsiga?

Vi fann faktiskt att den försenar människors reaktionstid, vilket kan påverka risken för en trafikolycka. Smittade människor tenderar också att vara mindre samvetsgranna. Manliga smittade tyckte dessutom att lukten av katturin var ganska angenäm.

Ledande forskare har nu godtagit din teori, men i början kallades den tokig.

Det var många som hade svårt att tro på fenomenet. I början var det svårt även för mig att tro att mina observationer var korrekta, men det var de. Och eftersom parasiten eventuellt ligger bakom hundratusentals dödsfall om året – och kanske också många fall av schizofreni – är det här viktigt. Någon behandling finns dock fortfarande inte.

Kontroversiella hypoteser är ditt signum. Vad består utmaningarna i?

När jag skickar in texter till vetenskapliga tidskrifter avfärdas de ofta av redaktören. Faran med att göra intressanta påståenden – som när jag sa att Darwins teorier inte är helt korrekta och kan förbättras – är att man kan ses som oseriös av forskarvärlden. Om jag studerat exempelvis molekylära samspel i stället skulle jag kanske vara mer känd, men jag gillar att lösa problem som ingen annan arbetar med. Jag är trygg med det jag gör.

Läs också

Kanske är du intresserad av...