Galleri: Mammutungen från tundran

Unika bilder av Ljuba, mammutungen som – i stort sett intakt – dök upp ur den sibiriska tundran efter 40000 år i isen.

9 november 2009

Foton: Francis Latreille

Den uråldriga mammuten som hittades av renskötare och sedan överlämnades till forskare tinade upp i samband med en undersökning på Shemanovskijmuseet i Salekhard i Sibirien. Kirill Serotetto (t v) och Bernard Buigues, som var med om att rädda det viktiga fyndet, flyttade ut mammuten så att den frystes ner igen.

Ungen, som bara saknar ­tånaglarna, delar av svansen och höger öra samt det mesta av behåringen, är den mest kompletta mammut som någonsin hittats.

Renskötaren Juri Khudi (t v) och hans söner vände sig till myndigheterna när de hittat mammuten på den sibiriska Jamalhalvön i maj 2007. Kvarlevor efter mammutar hittas ofta här, men de säljs i regel till fossilhandlare innan forskarna hinner undersöka dem. Som tack för hjälpen döptes ungen till Ljuba efter Juris fru.

Forskarna diskuterar fortfarande om ungen kvävdes av gyttja eller drunknade i vatten, men de är eniga om att döden kom hastigt. Djurets kropp kapslades in i en blandning av sediment och gyttja, vilket utlöste en process som bevarade den i 40 000 år.Fernando G. Baptista, NG; mammutteckning av Kazuhiko SanoKälla: Daniel C. Fisher, University of Michigan, uSA

Medan Ljuba levde var hon täckt av hår, men av underullen återstod bara några fläckar.

Den ulliga isoleringen skyddades av lager på lager av grova täckhår. Tillsammans bildade de en tät päls som klarade temperaturer på ända ner till minus 30 grader. Med åldern hade Ljuba utvecklat sprickor i fotsulorna som gav bättre fäste i snön, medan tjocka trampdynor bakom tårna gav fjädring åt stegen – en viktig detalj när djuret uppnådde sin fulla vikt på sex ton.

På senvåren har isen smält bort på floderna som vindlar sig fram genom Jamalhalvön i Sibirien. De stigande vattennivåerna skär ut permafrostblock ur stränderna. Det är som att se Ljubas värld, säger paleontologen Dan Fisher. Vegetationen har förändrats, men själva landskapet ser ut ungefär som för 40 000 år sedan.

Forskarna skär ut ett stycke hud och fett ur Ljubas buk. ”Det här säger oss lika mycket om mamman som om ungen”, berättar Dan Fisher. Han säger att lagret av vitt fett visar att den diande ungen var välnärd. ”Hade mamman varit sjuk eller varit tvungen att kämpa för att hitta föda hade lagret varit betydligt tunnare.”

Likt små tidskapslar utgör Ljubas tänder en detaljerad dagbok över hennes korta liv. Syreisotoper i tandbenet i andra och tredje (nästa bild) främre kind­tänderna samt övriga tänder avslöjar att hon föddes på våren.16 mm i diameter. Foto: Ira Block.

Genom att jämföra ungens kroppsstorlek och betarnas utveckling med elefanters, gissade forskarna att hon var fyra månader gammal. När de skar upp andra främre kindtanden och analyserade tillväxt­linjerna – som ett träds årsringar – ­upp­täckte de dock att det bara hann gå en månad mellan ungens födelse och död.54 mm i diameter. Foto: Ira Block.

Över 100000 personer kom för att se Ljuba när hon kortvarigt ställdes ut i Tokyo efter att man gjort en dator­tomografi av henne. Med stöd av National Geographic planerar Field Museum i Chicago en turné år 2010 med Ljuba som huvudattraktion.

Läs också

Kanske är du intresserad av...