Blodtrycket stiger

Lorena Olivas Reyes arbetar som sjuksköterska på läkarmottag­ningen i staden San Rafael. Hon är 35 år och till hälften tarahumara. Hon berättar att hennes tarahumarapatienter är så chabochifierade, eller chabochiado, att hon inte behöver översätta uttrycket ”förhöjt blodtryck”, som inte finns på rarámuri. Det går bra med spanska när hon förklarar för sina patienter att de i likhet med chabochierna börjat lida av alta presión. Lorena har höga, markerade kindben och tjockt, midjelångt svart hår, som är samlat i en chinjong när hon är på mottagningen.

10 november 2009

Lorena Olivas Reyes arbetar som sjuksköterska på läkarmottagningen i staden San Rafael. Hon är 35 år och till hälften tarahumara. Hon berättar att hennes tarahumarapatienter är så chabochifierade, eller chabochiado, att hon inte behöver översätta uttrycket ”förhöjt blodtryck”, som inte finns på rarámuri. Det går bra med spanska när hon förklarar för sina patienter att de i likhet med chabochierna börjat lida av alta presión. Lorena har höga, markerade kindben och tjockt, midjelångt svart hår, som är samlat i en chinjong när hon är på mottagningen. Hon är klädd i vit sjuksköterskeuniform och rör sig effektivt mellan tarahumarakvinnor i långa, praktfulla kjolar.

Lorena flyttade från platsen där hon växte upp, en kanjonomgärdad tarahumarabosättning som heter Guagüeyvo, när hon var 13 år. På den tiden fanns inga vägar, så hon fick följa stigarna som ledde rakt uppför kanjonens branta sluttningar. Hon tvingades flytta för att kunna fortsätta gå i skolan. Den nya skolan låg nämligen så långt borta att inte ens ett fotlöparbarn kunde tillryggalägga distansen varje dag, berättar Lorena medan vi tillsammans med hennes tre söner kör de fem timmarna ut till Guagüeyvo för att besöka Lorenas mor.

Läs också

Kanske är du intresserad av...