Äventyrarnas ledare

Sir Ranulph fiennes har kallats "världens största nu levande upptäcktsresande". Det är visserligen en titel som han avvisar, men hans meritförteckning slår allt annat.

27 juni 2013

I över 40 år har denne britt lett rekordexpeditioner uppför floder, genom öknar och till båda polerna. Förra vintern hade 69-åringen tänkt korsa Antarktis, jordens kallaste vandring i nästintill totalt mörker, när han till sin stora besvikelse tvingades bryta på grund av förfrysningar.

Du har mist fingrar, fått hjärtinfarkt och legat i koma. Varför håller du på?

Jag talar å mitt sedan många år tillbaka fasta teams vägnar när jag säger att vi helt enkelt vill vara först. Mellan expeditionerna jobbar vi även med att dra in pengar till välgörenhet. Min främsta motivation är dock att jag aldrig lyckades gå i min fars fotspår och bli befäl i Skottlands sista kavalleriregemente.

Vad hände?

Jag hade inte tillräckligt bra läshuvud för att få toppbetyg i matematik, så jag kom inte in på officersakademin. Men jag anmälde mig ändå till armén och utbildade soldater i att paddla kanot, åka skidor, bestiga berg – tja, i äventyrssport. I det civila skulle det kallas för en expedition. Och så fick jag lära mig att man lättare får sponsorer om man siktar högt från början.

Vilka stora äventyrare betraktar du som dina förebilder?

Under mina ökenexpeditioner har jag verkligen kommit att beundra Wilfred Thesiger. När det gäller polerna måste det bli Douglas Mawson – och naturligtvis kapten Robert Scott, den första människan som tog sin in i Antarktis.

Har du ett mantra eller en talisman som hjälper dig att överleva alla faror?

Jag har ett 15 centimeter långt tygdjur som jag haft med mig överallt, en rosa gris som jag kallar LEP, Little english pig. Min fru gav mig den under en polarexpedition för 30 år sedan.

Är det någon av dina expeditioner som du betraktar som den mest riskabla?

För att konfrontera min höjdskräck besteg jag det schweiziska berget Eiger år 2007. När jag kom upp till toppen insåg jag att jag inte hade tittat ner en endaste gång. Det lyckades jag bara med för att jag inte såg min rädsla i ögonen.

Hur kommer du igen efter ett fiasko eller en situation som höll på att gå snett?

Enligt en matematisk beräkning av 40 år av expeditioner misslyckas hälften av dem. Man kan inte räkna med att slå världsrekord. Accepterar man det vet man också att man kan försöka fler gånger, genom att angripa det på ett annat sätt, ur en annan infallsvinkel.

Läs också

Kanske är du intresserad av...