Lonnie Thompson

Isforskaren Lonnie Thompson är en av våghalsarna i porträttserien om modiga män och kvinnor, som tänjer på gränserna inom sitt fält.

10 januari 2013 av Pat Walters

Lonnie Thompson har i 38 år bestigit glaciärklädda berg från Peru till Kina, och han har fått viktig klimatinformation ur isen. En flera hundra meter tjock glaciär kan rymma tusentals år av data. Det finns de som hävdar att Lonnie Thompson tillbringat mer tid på över 5500 meters höjd än någon annan nu levande människa – 1099 dagar senast han räknade. Enligt hans data stiger jordens temperatur nu rekordsnabbt, vilket gör att isen smälter. Därmed har hans viktiga och farliga arbete blivit ännu viktigare. Nästa resa går till Tibet, där han hoppas hitta jordens äldsta is, som är kanske en miljon år gammal.

Många människor klättrar till 5500 meters höjd. Du stannar där i veckor.

När vi borrade i Dasuopuglaciären i Himalaya vistades vi på över 7 000 meters höjd i sex veckor. Det gör inga bergsbestigare.

Vilka utmaningar har du ställts inför?

Att frakta upp sex ton läger- och borrutrustning till över 7000 meters höjd är ett exempel. Blixtar är ett annat. Man befinner sig där uppe med en borr som i princip är världens högst belägna åskledare. Jag har upplevt att blixten slagit ner tre meter bort. Sedan är det givetvis laviner. Stora oväder. Vindar. Ibland kan man inte ta sig ur fläcken på tre–fyra dagar. Eller så blåser man bort. Jag känner mig lyckligt lottad som blivit 64 år gammal.

I fjol genomgick du en hjärttransplantation.

Hade jag haft de hjärtproblem jag har i dag om jag inte hade bestigit så många berg? Det är omöjligt att veta. Min far dog av en hjärtinfarkt vid 41 års ålder och hjärtsvikt är genetiskt betingat. Kanske har jag fått ett längre liv för att jag klättrar i berg.

Varför fortsätter du att arbeta?

När jag återvänder till Quelccaya i Peru, där jag varit 26 gånger, är det som att besöka en döende cancerpatient. Man vet att allt hopp är ute. Man kan bara se på medan glaciären krymper. Mitt arbete har blivit att dokumentera historien innan den är borta för alltid.

Du har sagt att enbart data inte kommer att förändra människans beteende.

Det ligger i vår natur att enbart förhålla sig till det som är högaktuellt. När folk förlorar sina hem eller sina skördar på grund av bränder, torka eller tornador – när de mister allt som de har arbetat för – säger de: "Vänta nu, vad är det som händer?" Det har redan börjat hända. Förr eller senare kommer diskussionen snabbt att ändra karaktär. Det kommer att kännas som om det hände över en natt.

Läs också

Kanske är du intresserad av...