Resan till Timbuktu slutade vid ett vattenhål

Äventyret utvecklades till en mardröm för den irländske upptäcktsresanden Daniel Houghton, som var en av de första européer som reste genom Västafrika.

5 april 2013 av Hans Henrik Fafner

Daniel Houghton var befälhavare på fortet på den lilla ön Gorée i inloppet till Dakar. Han var bra på arabiska och det lokala språket mandinka, och det var goda kvalifikationer, när britterna 1790 satte honom att leda en expedition, som skulle segla uppför Gambiafloden. Målet var att nå fram till den mytomspunna staden Timbuktu.

Expeditionen nådde fram till vattenfallen vid Barro Kunda, varifrån man fortsatte till fots. Sedan började det gå snett. I staden Medina förlorade man vapnen och det mesta av den vetenskapliga utrustningen i en eldsvåda, och senare överfölls man av rövare. Trots att Houghton fick reda på att ett krig pågick mellan två kungar längre fram längs rutten valde han att fortsätta ut i Sahara. Han skickade då sitt sista meddelande med bud, varpå expeditionen försvann spårlöst.

Först ett par år senare kunde man pussla ihop de dramatiska händelserna. Två dagsetapper in i öknen hade Houghton börjat misstänka att hans medhjälpare planerade att döda honom, så han hade vänt tillbaka, ensam och utan mat eller vatten. Han hade nått fram till ett vattenhål vid namn Tarra, men de lokala beduinerna hade vägrat att hjälpa honom, varpå han långsamt avled av törst.

Läs också

Kanske är du intresserad av...