Udda vanor störde expedition

Den tyske vetenskapsmannen Eduard Vogels beteende var så udda att en av britterna finansierad expedition ned genom Afrika fick ett ödesdigert slut.

5 april 2013 av Hans Henrik Fafner

Allt såg bra ut, när den brittiske upptäcktsresanden James Richardson år 1850 började korsa Sahara för att nå fram till Tchadsjön på andra sidan öknen. Han gladde sig åt att utrikesdepartementet i London hade låtit honom ta med den tyske vetenskapsmannen Heinrich Barth på färden, för på den tiden betraktades tyska vetenskapsmän som de bästa.

Snart uppstod dock problem. Richardson avled i mars året därpå, och när den tredje vetenskapsmannen på expeditonen också omkom, var Barth ensam kvar. Britterna beslutade sig för att skicka iväg en ny man, och det blev den ansedde botanikern och astronomen Eduard Vogel, som även han var tysk. Han reste från Tripoli i Nordafrika i mars 1853, och nådde staden Kukawa, där han något senare mötte Barth. Expeditionen förlöpte dock aldrig bra, vilket nog mest berodde på Vogels udda vanor och hetsiga temperament.

Flera medlemmar vägrade resa vidare så länge Vogel var med, och 1855 reste denne vidare på egen hand i sällskap med två ingenjörer och fyra tjänare. Den lilla gruppen nådde fram till Ouaddai i södra Sudan. Där blev den lokale sultanen genast misstänksam gentemot européerna – han ansåg att de hade dolda motiv, eftersom de båda ingenjörerna var militärer. Han kunde inte heller kommunicera med Vogel, som vägrade att lära sig arabiska, och han fann det märkligt att Vogel nästan uteslutande levde av ägg. Så när Vogel utan att be om lov besteg det heliga berget Treya, lät han döda tysken.

Endast Barth återvände till Europa. Han skrev sin reseberättelse i fem band, som han publicerade inte bara på engelska utan även på tyska. Detta tyckte de engelska myndigheterna absolut inte om.

Läs också

Kanske är du intresserad av...