Astana: Möjligheternas stad

Det är Jernar Sjarkesjov fullkomligt övertygad om. Jag äter lunch med denne kultiverade, 24-årige man i kakifärgade byxor och tenniströja på en exklusiv centralasiatisk restaurang på Nursjolboulevarden (Den lysande stigens boulevard).

28 februari 2012

Det är Jernar Sjarkesjov fullkomligt övertygad om. Jag äter lunch med denne kultiverade, 24-årige man i kakifärgade byxor och tenniströja på en exklusiv centralasiatisk restaurang på Nursjolboulevarden (Den lysande stigens boulevard).

Han har sällskap av en vacker ung kvinna vid namn Michelle som har kommit på besök från Singapore, där Jernar Sjarkesjov nyligen har tagit sin examen i statsvetenskap. Han beställer en korv av hästkött och kumys, den jästa, svagt alkoholhaltiga stomjölk som är Kazakstans nationaldryck, och ser roat på medan Michelle modigt smakar på drycken innan hon lämnar vidare glaset till honom.

Jernar Sjarkesjov är son till en före detta funktionär inom kommunistpartiet och tillhör den grupp av etniska kazaker som utgör över 60 procent av landets 16 miljoner invånare. Innan Kazakstan inlemmades i Sovjetväldet levde kazakerna, som är kända för att vara skickliga ryttare, i flera hundra år som nomader i detta glesbefolkade land som är stort som Europa.

Sex år efter Sovjetunionens sammanbrott flyttade Jernar Sjarkesjov tillsammans med sina föräldrar och sina fyra syskon till den nya huvudstaden, där fadern arbetade på ett försäkringsbolag och senare blev innehavare av en badinrättning. Jernar Sjarkesjov talade kazakiska under sin uppväxt, men vid 15 års ålder behärskade han både ryska (nu liksom då det dominerande språket i de kazakiska städerna) och engelska. Han fick ett statligt stipendium som gjorde att han kunde studera i Storbritannien, där han tog sin grundexamen innan han läste vidare i Singapore. Nu har han kommit till Astana för att skaffa ett jobb.

Jernar Sjarkesjov är full av entusiasm för den nya huvudstaden och alla möjligheter som verkar finnas här, både för honom personligen och för landet, som enligt honom alltför ofta klumpas ihop med de instabila grannländerna:

”Det är problematiskt att heta något med -stan”, säger han (och man kan göras till åtlöje i filmer, som i storfilmen Borat från 2006). Astana är emellertid Kazakstans nya ansikte utåt, säger Jernar Sjarkesjov. ”Det känns faktiskt stort att få möjlighet att delta i den här processen.”

Ett par dagar efter vårt möte får han ett eftertraktat jobb som statsanställd ekonom. Därmed ansluter han sig till de tusentals andra unga människor – genomsnittsåldern i staden är bara 32 år – för vilka Astana blivit möjligheternas stad.

Läs också

Kanske är du intresserad av...