Få ordning på transporterna

Med sina lugna affärsgator och sin arkitektur­ från 1950-talet framstår engelska Letchworth lite grand som en trädgårdsstad som tiden glömde bort. Ebenezer Howards dröm om ett självförsörjande samhälle förverkligades aldrig. Jordbrukarna i Letchworths gröna bälte säljer sina sockerbetor och sitt vete till ett stort spannmålsföretag och de flesta av stadens invånare jobbar i London eller i Cambridge.

9 december 2011

Med sina lugna affärsgator och sin arkitektur från 1950-talet framstår engelska Letchworth lite grand som en trädgårdsstad som tiden glömde bort. Ebenezer Howards dröm om ett självförsörjande samhälle förverkligades aldrig. Jordbrukarna i Letchworths gröna bälte säljer sina sockerbetor och sitt vete till ett stort spannmålsföretag och de flesta av stadens invånare jobbar i London eller i Cambridge.

Staden utmärker sig dock på en viktig punkt, en som många i dag förknippar med hållbarhet: den är inte byggd för bilar. Ebenezer Howard ignorerade fullständigt denna nya uppfinning. Oavsett var i Letchworth man är kan man gå till centrum för att handla eller ta tåget till London.

Fem och en halv mil söderut ser London ut som det alltid gjort. I dag bor åtta miljoner människor i staden. Alla försök att göra dess labyrint av gator mer överskådlig har misslyckats – vilket alla som åkt taxi genom staden kan skriva under på. ”London är inte planerat för fem öre!” utbrister Peter Hall en eftermiddag när vi står på gatan framför British Academy. Man gjorde dock två bra saker när staden expanderade på 1800- och 1900-talet, säger Peter Hall. Man bevarade de stora, naturliknande parkerna som Hampstead Heath, där stadens invånare kan vistas i det fria – och viktigast av allt: staden fick växa längs järnvägs- och tunnelbanenätet.

”Se till att få ordning på transportsystemet”, säger Peter Hall. ”Sedan kan man släppa efter lite på tyglarna.” Med de orden försvinner han ner i tunnelbanan för att åka hem och lämnar mig på den myllrande trottoaren med en underbar present: några timmar att slå ihjäl i London. Den känslan hade till och med Ebenezer Howard förstått. När han återvände hem efter ett par år i USA, där hans försök att leva som självförsörjande bonde i Nebraska misslyckades kapitalt, blev han förtrollad av sin hemstad.

Bara att åka omnibuss, skrev han senare, ingav honom ”en märklig, extatisk känsla … Trängseln på gatorna – tecknen på framgång och välstånd – myllret – till och med förvirringen och oordningen tilltalade mig och jag fylldes av glädje.”

Läs också

Kanske är du intresserad av...