Natten sänker sig över ljusets Paris, som döljer en enorm underjordisk labyrint.

Galleri: Upplev Paris under marken

Vad gör man där nere? Arbetar, festar, målar – eller utforskar de mörka tunnlarna.

17 februari 2011

vad gör man där nere? Arbetar, festar, målar – eller utforskar de mörka tunnlarna. Foto: Stephen Alvarez

En kommunal inspektör firas ned genom ett schakt för att inspektera tunnlarna, som emellanåt kollapsar.

Stadsinspektören Xavier Duthil undersöker en primitiv ­kalkstenspelare gjord av gruvarbetare i början av 1800-talet. Om den rasar, kan det få stora konsekvenser. När man 1710 grävde under Notre Dame fann man en vackert utformad pelare rest 1700 år tidigare av båtsmän på Seine i den då gallisk-romerska staden Lutetia. Den står nu på Cluny-museet.

Källarvalven under Chez Georges i Saint-Germain-des-Prés sjuder av lördagsnattens puls. Många nattklubbar och restauranger expanderar nedåt och lockar folk till utrymmen som tidigare användes bara till förvaring av vin.

Bakom de prydliga staplarna av kranier, sken- och lårben i Paris katakomber råder ett kaos av ben. Under 1700- och 1800-talet grävde man upp flera miljoner skelett från överfyllda kyrkogårdar och dumpade dem i de gamla kalkbrotten.

Yopie och Dominique är på väg upp genom en övergiven tågtunnel efter att ha dykt i ett vattenfyllt kalkbrott. De älskar friheten under jorden. ”Uppe på marken finns det för många regler”, säger Yopie. ”Här gör vi vad vi vill. Var annars kan man det?”

Eldjonglören Louis uppträder i ett gammalt kalkbrott under Paris. Över 30 mil gruvgångar ringlar sig genom stadens fundament. Tillträde är förbjudet för de flesta. Trots det hålls det fester därnere hela tiden.

Vid en utgivningsfest i ett kalkbrott signerar tecknaren Michel Chevereau (med pannlampa) och författaren Jack Manini (till höger om Chevereau) sin roman Le Diable Vert. Den utspelas i och under Paris under tyskarnas ockupation och kombinerar historia – motståndsrörelsen gömde sig i tunnlarna – med folksagor om en grön djävul.

I takt med att Paris bredde ut sig från sitt gamla centrum omkring Notre Dame byggde man ovanpå de kalkbrott som tidigare låg utanför staden, och som bland annat levererade sten till domkyrkan. Katafiler (som studenten till höger) ger sig ned i denna begravda forntid för spänningens skull. Somliga ritar egna kartor över tunnlarna.

I en sandfylld kammare kallad ”Stranden” rullar en våg fram över väggen. Den har målats av katafiler i den japanske bildkonstnären Hokusais stil. Det kan ta flera hundra timmar att släpa in material och uppföra ett sådant verk.

Läs också

Kanske är du intresserad av...