La Belle Seine: En gammal sjöman

Åttiosjuårige René Ballinger bor med sin ett år yngre fru Nenette på flodbåten Siam vid Port de Grenelle. Båten byggdes av hans farfar, och René är född på den. Det är även sonen Marc.

30 juni 2014 av Cathy Newman

Mottot i Paris stadsvapen, Fluctuat nec mergitur, ”i vågornas våld, men oövervinnelig”, passar inte bara på själva staden. Åttiosjuårige René Ballinger bor med sin ett år yngre hustru, Nenette, på flodbåten Siam vid Port de Grenelle. Båten byggdes av hans farfar, och René är född på den. Det är även sonen Marc. Innan Siam lade till för gott, fraktade den spannmål, kol och stål genom Belgien, Nederländerna, Tyskland och Schweiz.

En dag kom han seglande...

Nenette bär guldbågade glasögon, har pergamentaktig hud och tunt, kort, vitt hår. Hon är inte född i en seglarfamilj. ”Jag arbetade som sekreterare i norra Frankrike”, berättar hon. ”Jag bodde vid vattnet. En dag kom han seglande.” ”Jag fick syn på henne”, inflikar René. Hans blick berättar resten.

De gifte sig 1947. Hon kallar honom ”gamle bandit”. Han säger att hon är hans bästa vän. Deras dotter tycker att de grälar alldeles för mycket. ”Vi grälar”, svarade Nenette dottern, ”för att vi fortfarande lever. När vi är döda ska vi nog hålla tyst.

Sjöman och landkrabba

Han var sjöman. Jag var en landkrabba. När jag gifte mig frågade jag mig vilket folkslag jag hade anslutit mig till.” Efter hand blev emellertid även hon fäst vid livet på vattnet. Hon hjälpte till att måla båten och stod vid rodret, hon tolererade möss ombord, och hon fann sig i att bo på mindre än nio kvadratmeter.

Friheten med livet på vattnet kompenserade för bristen på komfort. Varje dag bjöd på nya städer, nya landskap och en frihet, som de människor som var fjättrade vid en kontorsstol inte ens kände till. ”Vi arbetade, men det var ändå som att vara på semester”, berättar hon. För 27 år sedan gick de i pension. ”Vi kunde ha gått iland, men han ville inte”, säger Nenette. ”Jag skulle ha känt mig inspärrad”, svarar han.

Vad ska hända med båten?

Deras son och dotter har sina egna liv med barn. Siam ingår inte i deras planer. Vad ska då hända med båten, när de en dag inte längre är här? ”När vi dör får våra barn kanske inte använda den. Myndigheterna kommer att säga att den inte kan ligga här. Den måste bort”, tror René.

Vad han menar är att den kommer att bogseras till ett varv i Conflans, drygt tre mil nordväst om Paris, och skrotas. Han använder ordet déchirer. Sliten i småbitar.

Kan du berätta hur det går till? ”Nej, och det vill jag inte heller”, svarar han med tårar i ögonen. ”Det är som att få hjärtat utslitet. Minnena är för många. Den här båten är hela mitt liv.” ”Om vi nu beslutade oss för att köpa en lägenhet. Vi städar undan allting. Väskorna står på kajen. Sjömannen ser på sin båt och vet att allting är över. Som döden.” Han torkar ögonen. Han har varit sjuk, och det har gjort att han har börjat halta.

Hans hustru har också hälsoproblem. Deras dotter är orolig för att de har blivit för gamla för att klara sig själva. ”Du är 87 år gammal. Hur länge tror du att ni kan bo kvar på båten?” Hans blick blir hård. ”Om vi ska bort härifrån kommer det att bli med fötterna först.”

Artikelserie:

La Belle Seine Seine är mycket mer än bara en flod. Floden är en handelsled, en källa till inspiration för konstnärer och en drömsk kuliss.

I artikelserien ”La Belle Seine” kan du följa med på en resa till Paris och möta de människor vars vardag kretsar runt Seine.

Läs också

Kanske är du intresserad av...