Nere i undervattensmuseet

"Det här är San Xia-områdets mest påkostade museum", säger Huang Dejian och måste ännu en gång besvara ett samtal. Ringtonen är en kvinnoröst som angeläget upp­repar frasen: "Jia you – kom igen, kom igen, kom igen!"

21 mars 2013

"Det här är San Xia-områdets mest påkostade museum", säger Huang Dejian och måste ännu en gång besvara ett samtal. Ringtonen är en kvinnoröst som angeläget upprepar frasen: "Jia you – kom igen, kom igen, kom igen!"

Senast jag träffade Huang Dejian fanns det inget vatten här. Museet, som kostat motsvarande 214 miljoner kronor att bygga, fanns inte heller och San Xia-dammen (eller Tre raviners damm, som den även kallas) höll fortfarande på att byggas 45 mil nedströms. Jag bodde i Fuling mellan 1996 och 1998 när jag arbetade som frivillig i den amerikanska organisationen Fredskåren med att undervisa på stadens högskola. Fuling hade då cirka 200 000 invånare, en liten stad med kinesiska mått mätt. De flesta invånarna var starka förespråkare för dammbygget, även om de inte pratade så mycket om det. Enligt planen skulle dammen vara klar år 2009, vilket kändes som en evighet, eftersom utvecklingen här redan då gick väldigt fort. Processen att reformera Kina inleddes år 1978, men det var först i mitten av 1990-talet som idéerna om en fri marknad fick genomslag i mindre städer som Fuling. Invånarna stod inför enorma förändringar. Det var slut med statligt anvisade jobb och bostadsmarknaden privatiserades i ett slag.

På den tiden gav klippan Baiheliang mig en annan syn på tiden. Sandstensutlöparen syntes bara vintertid, då vattennivån sjönk. För länge sedan var vintern en förrädisk tid för sjöfararna, och vid något tillfälle höggs två fiskar in i bergskammen för att lotsarna skulle kunna bedöma vattendjupet och strömmarna längre ner.

Lokalbefolkningen associerade fiskarna med lycka och framgång, så det blev en tradition att uppmärksamma deras årliga uppdykande genom att rista in ett meddelande i klipporna. Den äldsta inskriptionen är från år 763, det vill säga perioden under Tangdynastin. Till slut pryddes sandstensklipporna av över 30000 skrivtecken. Kalligrafin var imponerande och budskapen hade en nästan besvärjande rytm: "Flodens vatten drar sig tillbaka. Stenfiskarna visar sig. Nästa års skörd blir fantastisk."

På 1990-talet var inträdespriset tre yuan (tre kronor) och inkluderade en tur i en fallfärdig flodbåt bemannad med en säsongsarbetslös fiskare. Huang Dejian brukade sitta på klipporna i flera timmar iklädd en överrock från Folkets befrielsearmés överskottslager. Han mätte vattennivån och berättade om de mest berömda inskriptionerna. Under ett av mina sista besök, den 30 januari 1998, var vattennivån i Chang Jiang (tidigare Yangtse-kiang) fem centimeter högre än när den första inskription gjordes år 763. Bara fem centimeter på 1235 år; det satte reformtidens förändringar i ett nytt ljus.

Läs också

Kanske är du intresserad av...