Rädslan för urbanisering

Rädslan för urbanisering har inte varit bra vare sig för städerna, länderna de ligger i eller planeten i stort. Ironiskt nog har Sydkorea aldrig helt frigjort sig från föreställningen att landets stora huvudstad är en svulst som tar livet av res­ten av landet. Just nu är regeringen i full färd med att bygga en ny huvudstad tolv mil söderut. Från år 2012 planerar man att flytta dit hälften av landets ministerier och placera ut andra offentliga institutioner runtom i landet i hopp om att kunna sprida Seouls välstånd till övriga delar av landet.

9 december 2011

Rädslan för urbanisering har inte varit bra vare sig för städerna, länderna de ligger i eller planeten i stort. Ironiskt nog har Sydkorea aldrig helt frigjort sig från föreställningen att landets stora huvudstad är en svulst som tar livet av resten av landet.

Just nu är regeringen i full färd med att bygga en ny huvudstad tolv mil söderut. Från år 2012 planerar man att flytta dit hälften av landets ministerier och placera ut andra offentliga institutioner runtom i landet i hopp om att kunna sprida Seouls välstånd till övriga delar av landet.

Försöken att hindra Seouls tillväxt började med Park Chung Hee, diktatorn som fick fart på landets ekonomi. År 1971, då stadens invånarantal passerade fem miljoner, följde Park Chung Hee en av rekommendationerna i Ebenezer Howards bok. För att hindra utvecklingen lät han anlägga ett brett grönt bälte runt staden, precis som man gjorde i London 1947.

I båda fallen skapade de gröna bältena öppna områden som finns kvar än i dag, men i inget av fallen förhindrades stadens tillväxt. Nu pendlar människor från förorter som har tagit ett skutt över hindren. ”De gröna bältena har gjort att folk har skjutits längre bort, i vissa fall löjligt långt bort”, säger Peter Hall, planerare och historiker vid University College London. Brasília, Brasiliens noga planerade huvudstad, var avsedd för en halv miljon invånare. Nu bor det ytterligare två miljoner människor på andra sidan sjön och parken som var tänkt att fungera som en fysisk gräns för stadens utbredning.

Städernas utbredning är i dag något som vållar stadsplanerarna huvudbry på samma sätt som dess motsats – överbefolkning – gjorde för hundra år sedan. Regeringsinitiativ som statsfinansierade motorvägar och subventioner till husägare har fått förorterna att breda ut sig. Det har även den andra stora faktor som påverkar städernas utveckling, nämligen de enskilda invånarnas val. Så till vida hade Ebenezer Howard rätt: många vill bo i fina hus med trädgårdar.

Ohämmad tillväxt av förorter är inte bara ett västerländskt fenomen. Även i utvecklingsländer breder de flesta städer ut sig i snabb takt. För varje år blir de i genomsnitt två procent mindre tätbefolkade. År 2030 kan städernas bebyggda yta ha tredubblats. Vad är det då som driver på förorternas tillväxt? Ökade inkomster och billiga transporter.

”När inkomsterna ökar har folk råd att betala för mer plats”, säger Shlomo Angel, professor i stadsplanering vid New York University och Princeton University. Billiga transporter gör att de har råd att ha längre till jobbet.

Vilka slags hus de bosätter sig i och vilken transportform de väljer spelar dock stor roll. På 1900-talet byggdes amerikanska städer om för att passa bilar, dessa underbara, frihetsskapande maskiner som samtidigt gör stadsluften omöjlig att andas och får förorterna att breda ut sig mot horisonten. Den bildrivna förortstillväxten tar åkermark, energi och andra resurser i anspråk. Numera försöker stadsplanerarna i USA förtäta städernas centrala delar och förorter genom att skapa centrum där man kan ta sig fram till fots, till exempel på parkeringsplatser vid nedlagda köpcentrum. I Kina och Indien, där människor fortfarande strömmar till städerna, exploderar bilförsäljningen.

”Det vore betydligt bättre för planeten”, skriver Edward Glaeser, om man i dessa länder bosatte sig ”i tätbefolkade städer som är uppbyggda kring hissar snarare än i utspridda städer som är uppbyggda kring biltrafik”.

Det är ofrånkomligt att städer i utveckling växer till ytan, säger Shlomo Angel. Någonstans mellan den anarki som i dag råder på många håll och de utopiska idéer som stadsplaneringen ofta har präglats av ligger dock en anspråkslös form av planering som skulle kunna göra stor skillnad. Då måste man emellertid blicka flera årtionden framåt, säger Shlomo Angel, och avsätta ytor till parker och upprätta ett tätt nätverk av offentliga transportkorridorer innan staden växer över dem.

Det hela börjar med att man bestämmer sig för att betrakta växande städer som någonting positivt – inte som sjukdomar, utan som koncentrat av mänsklig energi som kan organiseras och utnyttjas.

Läs också

Kanske är du intresserad av...