River Town

Minnena av äldre tiders fattigdom bidrog emellertid till att göra dammbygget godtagbart för lokalbefolkningen, och jag förstod mycket väl att de önskade sig framsteg till varje pris. Min lägenhet var ofta utan elektricitet i timmar och det stora kolberoendet ledde till kraftiga föroreningar.

21 mars 2013

Minnena av äldre tiders fattigdom bidrog emellertid till att göra dammbygget godtagbart för lokalbefolkningen, och jag förstod mycket väl att de önskade sig framsteg till varje pris. Min lägenhet var ofta utan elektricitet i timmar och det stora kolberoendet ledde till kraftiga föroreningar.

När mitt arbete för Fredskåren var slut reste jag hem till mina föräldrar i Missouri och försökte skriva någonting om min tid i Fuling. Jag fick ihop ett 400 sidor långt manuskript som jag kallade River Town. Jag skickade iväg det till agenter och förlag, som nästan alla refuserade det. På 1990-talet hade Kina ännu inte fått någon position i särskilt många amerikaners medvetande. En redaktör sa rent ut: "Vi tror inte att det finns någon som vill läsa en bok om Kina." Till slut hittade jag emellertid ett förlag, och då började jag fundera på hur folk i Fuling skulle reagera på boken.

Kineserna var alltid extremt känsliga för hur utlänningar beskrev deras land. Till och med i det avsides Fuling hörde jag människor tala upprört om böcker och filmer som de tyckte framhävde det fattiga Kina. När jag började redigera mitt manuskript skickade jag ett utkast till Emily, en av mina studenter. De flesta av hennes kommentarer var positiva, men emellanåt gav hon uttryck för en viss besvikelse: "Jag tror inte att någon kan tycka om Fuling efter att ha läst din berättelse. Fast jag kan inte klaga, för allt du skriver är sant. Jag hoppas bara att staden ska bli mer tilltalande med tiden."

Det var en till synes omöjlig balansakt. Jag ville ge uttryck för min förkärlek för Fuling, men jag kände också att jag ville vara öppen om föroreningarna, om dammbygget och om de problem jag i vissa fall hade som utlänning i staden. I slutänden accepterade jag det faktum att jag kanske aldrig skulle hälsas välkommen tillbaka i staden. Jag hade emellertid aldrig kunnat ana hur snabbt staden skulle förändras. När min bok publicerades i början av 2001 stod Fulings första huvudväg klar, vilket gjorde färjorna på Chang Jiang överflödiga. Senare byggdes ytterligare två nya huvudvägar samt tre järnvägslinjer. San Xia-projektet innebar att stora summor pengar från de centrala myndigheterna strömmade in till Fuling och att människor flyttade dit från de lågt belägna flodstäder som revs. (Över 1,4 miljoner människor tvingades flytta.) På tio år nästan fördubblades Fulings befolkning. Högskolan gjordes om till ett universitet med fyraåriga utbildningar och man byggde ett helt nytt universitetsområde. Universitetet fick också ett nytt namn: Chang Jiangs normala universitet. I samband med den omfattande utbyggnaden av Kinas högre utbildningsanstalter ökade antalet studenter i Fuling från 2000 till över 17000. Samtidigt fattade amerikanerna nytt intresse för landet, vilket gjorde att River Town otippat nog blev en bästsäljare. Jag fick höra att en inofficiell översättning beställdes i Fuling, en som var avsedd för endast kommunistpartiets ögon. Hur myndigheterna reagerade på boken fick jag emellertid aldrig veta.

Läs också

Kanske är du intresserad av...