Ett lik som för länge sedan begravdes i Atacamaöknen i Chile har konserverats av ett av jordens torraste klimat. Naturligt torkade lik som detta har sannolikt inspirerat områdets uråldriga chinchorrofolk till att mumifiera sina döda, hävdar forskare i en ny undersökning. Enligt forskarnas teori blev denna sedvänja utbredd under en period med naturligt välstånd och befolkningstillväxt, då chinchorro var bättre rustade att gå nya vägar och utvecklas kulturellt.

Bilder: dödskult-mumier

Chinchorro bodde i fiskebyar längs kusterna i Chile och Peru och hade börjat mumifiera skelett redan år 5050 före Kristus, flera tusen år före egyptierna.

27 augusti 2012

Chinchorro bodde i fiskebyar längs kusterna i Chile och Peru och hade börjat mumifiera skelett redan år 5050 före Kristus, flera tusen år före egyptierna. Arkeologer har länge funderat på hur denna sedvänja – och en tillhörande dödskult – uppstod, och somliga har haft en teori om att den importerades från det betydligt fuktigare Amazonbäckenet. Foto: Enrico Ferorelli

En perukklädd förhistorisk pojke – eller en bra efterlikning – har lagts till vila på en bädd av flätad halm och visar chinchorros komplexa mumifieringsritualer. I stället för att konservera mjukdelarna använde ökenfolket en uppslamning av aska blandad med mangan för att forma ”kroppar” över skelett, på vilka köttet avlägsnats och de inre organen bytts ut mot jord.

En ”svart” mumie verkar le under ett 5000 år gammalt lager mörk uppslammad aska och en peruk av människohår. Den svarta mumifieringsmetoden uppstod omkring 5000 före Kristus och varade över 2000 år hos chinchorro. Omkring 2800 före Kristus ersattes svart med rött, kanske på grund av en ändrad färgsymbolik eller för att det svarta mangan blivit en bristvara.

En färglagd mask ersätter ansiktet på en 5000 år gammal chinchorromumie. Förutom det extremt torra klimatet i Atacamaöknen kan chinchorros plötsliga befolkningstillväxt för 7000 år sedan ha bidragit till att de började mumifiera. ”En stor befolkning betyder att det finns större mångfald med avseende på människors olika färdigheter. När en ny färdighet eller uppfinning” – som en mumifieringsteknik – ”uppstår sprids den snabbare i befolkningen”, säger Pablo Marquet.

En inramning av valben markerar en grav med chinchorro-mumier, två vuxna och två barn, som kanske tillhör samma familj. Chinchorro mumifierade möjligen sina döda för att förlika sig med oförgängligheten av deras förfäders lik i det torra Atacama. ”I många jägar-samlarsamhällen är de döda fortfarande närvarande om deras lik inte försvinner. Sorgen får aldrig sluta”, tillägger han. Kanske gav processen med att skapa konstgjorda mumier chinchorro ett slags känslomässigt avslut.

En illustratörs tolkning av chinchorromumiemakare, som ”fyller på kött” på benen på ett skelett med hjälp av halm och uppslammad aska. Arkeologer anser att chinchorro utvecklade omfattande dödsritualer runt de mumier de skapade. Många av mumierna sattes ihop ordentligt och deras leder förstärktes med halm och pinnar. Detta gjordes kanske för att liken skulle tåla att hanteras av de sörjande, som kanske bar runt på mumierna, innan de satte upp dem för beskådan.

Det 2000 år gamla, maskerade ansiktet av en mumifierad chinchorrokvinna tittar fram bakom en liksvepning av halm, rep och icke-mänsklig hud, kanske från en pelikan. Till skillnad från de gamla egyptierna, som ansåg att bara kungar och andra högt uppsatta personer var värdiga mumifiering, utförde chinchorro den heliga ritualen för nästan alla oavsett ålder och social status. Spädbarn och även foster mumifierades med lika stor omsorg som vuxna.

En del chinchorrobarn bands både i livet och döden fast vid träramar, som deras föräldrar bar på ryggen. Här, på en del av ett större foto, visar fötterna på ett 5000 år gammalt mumifierat barn en chinchorrosedvänja med att konservera extremiteter. Forskarlagets teori om chinchorromumifieringens uppkomst – att en uppblomstringsperiod för 7000 år sedan satte igång en kulturell utveckling – fungerar även åt motsatta hållet.

Chinchorromumier, som vittrar efter årtionden av magasinering på ett museum i Santiago, packas om av konservatorer 1995. Pablo Marquet säger att hans grupps undersökning bidrar till att belysa den omgivande miljöns funktion som en kreativ drivkraft, som kan utlösa en kulturell utveckling bland människor. ”Den understryker även vikten av demografiska faktorer i samband med utvecklingen av social komplexitet som nya redskap eller nya idéer”, säger han.

Det aska- och mangantäckta huvudet på en chinchorro-barnmumie hålls på plats av en pinne, som sticker upp ur kraniets topp. Ungefär vid den tidpunkt, då chinchorro slutade med att göra mumier, började egyptierna med samma tradition. En del forskare har lanserat teorin att mumifiering i Nordafrika kanske även har inspirerats av lik, som bevarats i öknen. ”Kanske är det ingen slump”, säger Pablo Marquet, ”att denna sedvänja ofta uppstår i ökenområden.”

Läs också

Kanske är du intresserad av...