Rikets början

En dag i juli står arkeologen Brian Bauer från University­ of Illinois i Chicago på torget i det rituella komplexet Maukallacta, som breder ut sig söder om Cuzco. Han pekar på en hög utlöpare från bergen i öster. Någon har huggit ut jättelika steg i bergstoppen, som ingår i en viktig inka­helge­dom. För cirka 500 år sedan reste pilgrimer hit för att be vid det branta berget, som en gång betraktades som en av rikets heligaste platser: inkadynastins födelseplats. Brian Bauer kom till Maukallacta första gången på 1980-talet för att hitta inka­rikets rötter.

14 april 2011

En dag i juli står arkeologen Brian Bauer från University of Illinois i Chicago på torget i det rituella komplexet Maukallacta, som breder ut sig söder om Cuzco. Han pekar på en hög utlöpare från bergen i öster. Någon har huggit ut jättelika steg i bergstoppen, som ingår i en viktig inkahelgedom. För cirka 500 år sedan reste pilgrimer hit för att be vid det branta berget, som en gång betraktades som en av rikets heligaste platser: inkadynastins födelseplats. Brian Bauer kom till Maukallacta första gången på 1980-talet för att hitta inkarikets rötter.

På den tiden ansåg de flesta historiker och arkeologer att det var en genial, ung man vid namn Pachacuti som blev den förste inkakungen i början av 1400-talet, och som på en generation förvandlade en liten grupp lerhyddor till ett mäktigt rike. Det trodde Brian Bauer inte. Han ansåg att inkadynastin hade mycket djupare rötter, och Maukallacta verkade som en logisk plats att leta efter dem på. Efter två grävsäsonger hade han dock inte hittat minsta spår av tidigare inkaherrar.

Brian Bauer flyttade då norrut till Cuzcodalen. Tillsammans med sin kollega R. Alan Covey och några peruanska assistenter letade han under fyra grävsäsonger igenom de branta sluttningarna och antecknade alla krukskärvor och raserade stenmurar som han hittade. Deras uthållighet belönades. Med tiden fann de flera tusen dittills okända inkaplatser, som för första gången bevisade att inkastaten hade uppstått mycket tidigare – någon gång mellan 1200 och 1300.

Områdets tidigare härskare, de mäktiga Huari, som regerade från en huvudstad nära dagens Ayacucho, hade fallit redan runt 1100, dels på grund av svår torka, som påverkade Anderna i ett århundrade eller mer. Under de oroligheter som följde kämpade lokala hövdingar i det peruanska höglandet om det lilla vatten som fanns och rövade mat i grannbyarna. Massor av människor flydde till kalla, vindpinade gömställen på över 4000 meters höjd.

I den bördiga Cuzcodalen höll inkabönderna dock stånd. I stället för att kriga mot varandra slog inkabyarna sig samman till en liten stat, som var i stånd att sätta upp ett organiserat försvar. Mellan 1150 och 1300 började inka omkring Cuzco gynnas av en markant varmare period i området runt Anderna.

I takt med att temperaturen steg flyttade inkabönderna 250–300 meter uppför sluttningarna, anlade terrasser i flera våningar, bevattnade dem och skördade rekordstora mängder majs. Detta överflöd tillät dem att ”frigöra många människor till andra uppgifter, såsom att bygga vägar eller hålla en stor armé”, säger Alex Chepstow-Lusty vid det franska institutet för studier av Anderna i Lima. Med tiden kunde inkahärskarna inkalla fler soldater och upprätthålla en större armé än något av hövdingdömena omkring dem.

Med detta maktmedel bakom sig började inkahärskarna snegla på andras jordar och tillgångar. De ingick allianser med grannhärskarna genom att gifta sig med deras döttrar och ge rika gåvor till nya allierade. Om en rivaliserande härskare avvisade deras närmanden eller gjorde uppror, spelade de dock med sina militära muskler. I alla de kringliggande dalarna gav de lokala härskarna efter, tills det fanns bara en mäktig stat och en huvudstad, den heliga staden Cuzco.

Därefter riktade inka blickarna längre bort mot de rika områdena vid Titicacasjön. Någon gång efter 1400 började en av de största kungarna, Pachacuti Inka Yupanqui, smida planer på att erövra södern. Det blev början på imperiet.

Läs också

Kanske är du intresserad av...