Historiska glasmosaiker restaureras

Den portugisiske kungen Ferdinand II (1816–1885) hade en imponerande samling glasmosaik i den kungliga matsalen i Necessidadespalatset i Lissabon. Dessa gamla glasmosaiker har nu restaurerats och visas på Penapalatset utanför Lissabon.

12 augusti 2014

Om man kunde resa tillbaka i tiden till andra halvan av 1800-talet och kliva in i den kungliga matsalen i Necessidadespalatset i Lissabon, skulle man bli överväldigad. Rummet var smyckat med en imponerande samling glasmosaik helt i kung Ferdinand II:s (1816–1885) smak. Kungen var så förtjust i glasmosaik att han beställde motsvarande utsmyckningar till Penapalatset – det kungliga sommarpalatset i Sintra två mil från Lissabon.

När den portugisiska monarkin upplöstes år 1910, togs glasmosaikerna från Necessidades ned och flyttades till Ajudapalatset i Lissabon och därefter till Penapalatset, där tidens tand satte sina spår. I 60 år hölls de borta från allmänhetens blickar. Sedan inledde António Lamas från nationalparksorganisationen Parques de Sintra-Monte da Lua emellertid ett projekt i syfte att studera och restaurera Ferdinands stora samling. Uppgiften krävde en specialist, och António Lamas kontaktade därför Márcia Vilarigues på institutionen för konservering och restaurering vid Universidade NOVA de Lisboa.

Svår restaurering av glasmosaik

Márcia Vilarigues forskar på glasmosaik och insåg genast hur svårt arbetet skulle bli. "Det var hundratals glasbitar. Själva pusslet gick snabbt att lägga, men det tog lång tid att foga ihop dem, för flera av glasbitarna var svårt skadade", säger hon. "Det är den största samlingen glasmosaik i landet, och den täcker nästan alla de perioder då glasmosaik använts som konstnärligt uttryck. Ända från medeltidsmosaiker från 1300-talet till mer överdådig och detaljrik mosaik från 1500-talet. Mosaikerna innehåller även senare tids sekulära verk från ända in på 1800-talet.

Forskaren Bruno Martinho letade i de historiska arkiven och fann att kung Ferdinand köpte flera mosaiker på 1860-talet. Kungen hade även ärvt några av de äldre mosaikerna. Restaureringsgruppen flyttade in all utrustning i Penapalatset och arbetet tog ett år. Som tur var visade det sig att de flesta mosaikerna var intakta och bara i behov av att få sprickor ifyllda med mattslipat eller klart glas.

De restaurerade glasmosaikerna är i dag utställda i Penapalatset.

Utveckling av tekniker över tid

De första glasmosaikerna från 1300-talet bestod av glasbitar i olika färger sammanfogade med blyspröjsar. Den tidigaste glasmålningstekniken var ”grisaille”, då konstnärerna blandade krossat glas med bly- och järnoxid som färgpigment, så olika gråtoner var de enda färgnyanserna.

1400-talet tillkom silvergult. Silverfärgen lades på baksidan av glasbiten och fixerades vid en lägre temperatur än vid grisaille. Metoden tillät silverjonerna att tränga genom glasets struktur. ”Det var en primitiv form av nanoteknik”, säger Márcia Vilarigues med ett leende.

1500-talet spreds glasmosaik till större delar av samhället, och färgerna gav verken större intensitet och uttryck. I slutet av den gotiska perioden var glasmosaikkonsten inte enbart religiös utan även sekulär. Den användes bland annat som utsmyckning i borgerskapets hus.

Läs också

Kanske är du intresserad av...