Glömt språk upptäckt i Indien

Korospråket, som endast 800 personer talar, har dykt upp i ett lingvistiskt svart hål.

7 oktober 2010 av Dan Morrison, National Geographic News

Det nya språket, koro, talas av omkring 1000 personer i Arunachal Pradesh, en delstat som det på grund av stränga inreseregler inte finns så mycket lingvistisk information om, säger lingvisterna bakom upptäckten.

Koro tillhör den tibeto-burmesiska språkfamiljen, som omfattar 400 språk, däribland tibetanska och burmesiska. Det finns omkring 150 tibeto-burmesiska språk i Indien, men en grupp från National Geographic Societys språkprojekt Enduring Voices Project uppräckte att koro avviker från alla andra språk i familjen.

Lingvisterna stötte av en slump på språket 2008, medan de höll på att undersöka två andra ganska okända språk – aka och miji – som talas i ett enda, litet område.

Medan forskarna lyssnade till dessa språk upptäckte de ett tredje språk, koro.

”Det här är ett språk som hittills är odokumenterat, och som inte har varit känt eller registrerat”, säger forskaren Gregory Anderson, som är chef för Living Tongues-institutet för hotade språk.

Dessutom kan det nyupptäckta korospråket vara i fara: endast omkring 800 personer talar det. De flesta av dem är över 20 år, och språket har inte nedtecknats, påpekar Gregory Anderson.

Nyupptäckt språk i en klass för sig

Forskarna klättrade uppför branta bergssluttningar och använde bambuflottar för att komma till de avsides belägna byarna, där folk lever av att föda upp grisar och odla ris och korn.

Medan forskarna gick från dörr till dörr bland bambuhyddorna på pålar spelade de in bybor, som talar det nyupptäckta språket.

Man vet inte hur korostammen, som uppgår till mellan 800 och 1200 personer, har blivit en understam av akastammen, som har 10000 medlemmar.

det var dock tydligt för forskarna att koro skiljer sig avsevärt från aka.

Exempelvis är ljuden i korospråket helt annorlunda, och det gäller även det sätt som ljud kombineras för att bilda ord. Ord och meningar byggs också upp annorlunda på koro.

Akaordet för berg är till exempel ”phù”, medan det på koro heter ”nggõ”. Akatalande kallar en gris for ”vo”, medan personer som talar koro, säger ”lele”. Grupperna delar omkring nio procent av sitt ordförråd.

”Koro kan nästan inte låta mer olikt aka”, skriver lingvisten K. David Harrison från Swarthmore College i USA i sin nya bok The Last Speakers. Lingvisten är också medlem av National Geographic Society.

”De låter lika olika som exempelvis engelska och japanska.”

Språkskillnad nedtonad

Även om de saknar ett gemensamt språk hävdar människor som talar koro respektive aka att det inte är någon skillnad mellan dem, säger K. David Harrison.

Det är mycket ovanligt att två integrerade grupper, som inte erkänner någon inbördes etnisk skillnad, samtidigt kan ha varsitt språk, påpekar Gregory Anderson från Living Tongues Institute.

I de flesta fall tappar det minsta språket i ett sådant förhållande mark till det större språket och med tiden dör det ut – eller så håller den mindre gruppen fast vid sitt språk genom att försvara sin egen identitet.

I aka- och korobyarna, som ligger intill Indiens omstridda gräns mot Kina, insisterar alla dock på att stammen och understammen är identiska bortsett från en liten skillnad i dialekt.

”Lokalbefolkningen tonar ned språkskillnaden”, säger K. David Harrison från Swarthmore College. Tillsammans med Ganesh Murmu vid Ranchi University i Indien har han hjälpt Gregory Anderson med hans forskning. ”Men de är fullständigt olika.”

"”Viktig uppgift” att hitta ursprunget till koro

”Lingvistiskt är det en viktig uppgift att spåra deras gåtfulla ursprung”, säger Gregory Anderson från Living Tongues Institute. Han tänker beskriva upptäckten av koro i en kommande utgåva av tidskriften Indian Linguistics.

”När slukades koro av aka, och hur gick det till? Vår viktigaste uppgift är att få ut användbar dokumentation i en vetenskaplig miljö, så att specialister på andra tibeto-burmesiska språk kan komma med sina förslag.”

K.V. Subbarao, som är professor vid centret för tillämpad lingvistik och översättning vid University of Hyderabad i Indien, säger att koros egenart är ett ”intressant fall”.

”Det är fullt tänkbart att två levande samhällen kan existera tillsammans och fortfarande bevara sitt eget språk”, säger K.V. Subbarao, som inte har deltagit i forskningen.

”Men det är ovanligt att de förnekar en skillnad – den mindre gruppen insisterar i regel på att vara annorlunda."

Läs också

Kanske är du intresserad av...