Myten om vårdagjämningen håller inte

På norra halvklotet slutar vintern officiellt vid vårdagjämningen torsdagen den 20 mars 2014.

21 mars 2012 av John Roach, National Geographic News

Låt dig inte luras av det gamla påståendet att dag och natt är precis lika långa vid vårdagjämningen.

De tidpunkter då dag och natt faktiskt är lika långa infaller alltid före vårdagjämningen och efter höstdagjämningen, säger Geoff Chester, som är kommunikationsexpert vid U.S. Naval Observatory i Washington D.C. i USA.

”Exakt när det sker beror på var på jorden man befinner sig”, säger han.

Vid den tidpunkt då solens centrum passerar över ekvatorn, vilket är den officiella definitionen på dagjämning, är dagen en smula längre än natten överallt på jorden. Skillnaden är en fråga om geometri, atmosfär och språk.

Video: Så fungerar dagjämning.

Solen går upp för tidigt

Om solen bara var en pytteliten ljuspunkt, och jorden inte hade någon atmosfär, skulle både dag och natt vara precis tolv timmar långa vid vårdagjämningen.

Sett från jorden är solen emellertid för det första nästan stor som spetsen på ett lillfinger på en utsträckt arm, eller cirka en halv grad i diameter.

Soluppgången definieras som det ögonblick då solens överkant ser ut att titta fram över horisonten. Solnedgång är när det allra sista av solen tycks försvinna ned under horisonten.

Vårdagjämningen inträffar emellertid när solens centrum korsar ekvatorn.

Till det kommer att jordens atmosfär böjer av solljuset, när solen står precis över horisonten, så att den gyllene skivan ser ut att stå en smula högre på himlen än den i själva verket gör.

Resultatet är att solen verkar dyka upp över horisonten ett par minuter tidigare än den verkligen gör.

På den första vårdagen är dagen därför i själva verket längre än den tidsrymd från att solen skär horisonten vid soluppgången, tills att den skär horisonten vid solnedgången.

”Dessa faktorer samverkar så att dagjämningen inte är den dag då vi har tolv timmar ljus och mörker”, säger Geoff Chester.

Den första vårdagen är speciell

Även om dag och natt inte är precis lika långa vid vårdagjämningen, gör det inte den första vårdagen mindre speciell.

Höst- och vårdagjämningen är sålunda de två enda tidpunkter på året, då solen går upp rakt i öster och ned rakt i väster, säger Alan MacRobert, som är redaktionschef på tidskriften Sky &Telescope.

Dagjämning är också de enda tidpunkter på året, då en person som står på ekvatorn kan se solen passera rakt över huvudet.

På norra halvklotet kan en person som står på nordpolen vid vårdagjämningen se solen bryta genom horisonten som upptakt till sex månader med oavbrutet dagsljus.

En person på sydpolen kommer också att se solen tangera horisonten, men där markerar det början på sex månader av mörker.

Påve löste dagjämningsproblem

En annan lustig sak med vårdagjämning: på grund av kalenderns konstruktion är den första vårdagen nästan alltid den 20 eller 21 mars, men ibland infaller den på den 19, säger Alan MacRobert.

År 1582 införde påven Gregorius XIII den gregorianska kalendern, som större delen av världen nu följer, för att ta hänsyn till ett dagjämningsproblem.

Om han inte hade infört den nya kalendern, skulle vårdagjämningen vart 128:e år infalla ett helt kalenderdygn tidigare, och påsken skulle hamna mitt i vintern.

”Utgångspunkten är det faktum att det inte är ett helt antal dagar på ett år”, säger Alan MacRobert.

Före påvens ingripande följde romarna och större delen av den europeiska världen den julianska kalendern.

Den gamla kalendern, som införts av Julius Cæsar, innehöll exakt 365,25 dagar per år räknat som ett genomsnitt över en fyraårig cykel. En skottdag vart fjärde år hjälpte till att hålla ordning i ekvationen.

Det visar sig emellertid att det är 365,24219 dagar på ett astronomiskt ”tropiskt” år, som definieras som den tid det sett från jorden tar solen att fullfölja ett helt varv på himlen.

När man använde den julianska kalendern inföll höst- och vårdagjämningen och årstiderna elva minuter tidigare för varje år. År 1500 hade vårdagjämningen flyttat ända fram till den 11 mars.

För att lösa problemet bestämde påven att de flesta hela hundratalet år (till exempel 1700, 1800 och 1900) inte skulle vara skottår. Hundratal som är delbara med 400 – till exempel 2000 – skulle dock vara skottår.

Med den gregorianska kalendern är året 365,2425 dagar långt. ”Det är så nära det rätta bråket att årstiderna inte flyttar på sig”, säger Alan MacRobert.

Med en genomsnittlig längd på 365,2425 dagar är gregorianska år nu bara 27 sekunder längre än längden av det tropiska året, en avvikelse som ger en dag extra över en period på cirka 3200 år.

Nu för tiden flyttar dagjämningarna sig enligt Geoff Chester inom en period som till följd av skottårsrytmen inträffar omkring sex timmar senare från kalenderår till kalenderår.

Systemet nollställs varje skottår och flyttar en aning baklänges, tills ett hundraår utan skottår på nytt knuffar fram dagjämningarna lite i tid.

Läs också

Kanske är du intresserad av...