Anden intar Nergui

Nergui börjar mässa allt snabbare och hans gungande blir mer som en dans. Han gör klickljud med tungan och piskar med tygstrimlorna som om han drev på en häst.Enekvistarna som brinner i gjutjärnsspisen avger en välluktande rök som ska locka till sig andar. Mattorna på väggarna får rummet att kännas ännu mindre, och i hörnet ovanför dörren finns amuletter, statyetter, färgglada sjaletter, tygstycken och andra talismaner – ett altare för Nerguis skyddsandar.

3 januari 2013

Nergui börjar mässa allt snabbare och hans gungande blir mer som en dans. Han gör klickljud med tungan och piskar med tygstrimlorna som om han drev på en häst.

Enekvistarna som brinner i gjutjärnsspisen avger en välluktande rök som ska locka till sig andar. Mattorna på väggarna får rummet att kännas ännu mindre, och i hörnet ovanför dörren finns amuletter, statyetter, färgglada sjaletter, tygstycken och andra talismaner – ett altare för Nerguis skyddsandar.

Nergui blir med ens alldeles slapp i kroppen. Två medhjälpare hindrar hans fall och han ylar som en varg. När han sedan skrattar låter han som en skurk i en skräckfilm. ”Anden har intagit honom”, viskar min guide och tolk Saja Oldov.

Medhjälparna för honom till andra änden av rummet, där han – fortfarande med slutna ögon – sätter sig i skräddarställning. En och en går medlemmarna i vår lilla grupp fram till honom.

Schamanen, eller snarare anden som gör sin röst hörd genom honom, berättar vars och ens historia och ger goda råd.

Så är det min tur. Jag sätter mig på knä intill honom. ”Du var väldigt tystlåten som ung.” Nerguis röst har blivit djupare och säkrare. ”Du älskar djur. Vart du än har kommit har du gett folk saker och fått dem att le.” Det är visserligen sant, men samtidigt så allmängiltigt att det stämmer in på nästan vem som helst.

Han fortsätter: ”Du har ett särpräglat märke under höger armhåla.” (Det stämmer inte. Jag har inget märke alls på huden där.) Andra specifika och lika kryptiska kommentarer följer. ”En man med hundens och fårets tecken kommer snart att hjälpa dig”, säger han och avslutar med följande ord: ”Med min kraft ska jag värna din familj och dina närstående.”

”Ta dessa enekvistar och bränn dem i ditt hem.” Efter att jag har tagit emot dem sträcker han sig efter något annat och håller fram handen. ”Här är språngbenet från en vargtass. Bär det i din högra ficka. Det kommer att skydda dig från ont.”

Nergui är på väg ut ur transen. Han snurrar runt och slår ut med armarna. Hans ögon är fulla av skräck (eller är det smärta?) och han hyperventilerar. Hans hustru Chimgee, en mager kvinna i gråblå deel och grön huvudduk, går fram till honom och sätter en tänd cigarett i hans mun. Nergui fortsätter att skaka. Han börjar tugga i sig cigaretten med glöd och allt, och sedan sväljer han den. Slutligen lugnar han ner sig. Han erbjuds en andra cigarett och den här gången röker han den. Chimgee ler mot sin man. ”Hade du en bra resa, min vän?” frågar hon.

Läs också

Kanske är du intresserad av...