En lukrativ verksamhet

I takt med shamanismens ökade popularitet har ritualerna antagit formen av stora – ja, rent­av lukrativa – evenemang. På en soldränkt äng en dag i augusti i den ryska delrepubliken Burjatien i Sibirien, utför ett tjugotal personer som tillhör en lokal schamangrupp en energisk ritual, tailgan, till ära för en helig plats på ett ­närliggande berg. Gruppen kallar sig Tengeri (Himmelska andar) och bär indigofärgade dräkter. Luften är full av myggsvärmar och det luktar kokt fårkött. Fåret, som har slaktats ceremoniellt och styckats i fyra bitar, sjuder i en stor gryta.

3 januari 2013

I takt med shamanismens ökade popularitet har ritualerna antagit formen av stora – ja, rentav lukrativa – evenemang. På en soldränkt äng en dag i augusti i den ryska delrepubliken Burjatien i Sibirien, utför ett tjugotal personer som tillhör en lokal schamangrupp en energisk ritual, tailgan, till ära för en helig plats på ett närliggande berg. Gruppen kallar sig Tengeri (Himmelska andar) och bär indigofärgade dräkter. Luften är full av myggsvärmar och det luktar kokt fårkött. Fåret, som har slaktats ceremoniellt och styckats i fyra bitar, sjuder i en stor gryta.

Schamanerna mässar och slår på runda djurskinnstrummor. De sitter på rad, vända mot den heliga platsen Bukha-Nojon, ett trädlöst område på bergssidan där det ska finnas heliga andar. Framför dem står bord med levande ljus, godis i klara färger, te, vodka och andra offergåvor. Från flaket på sina fyrhjulsdrivna bilar säljer folk buuza, saftiga friterade klimpar, medan barn leker i det förtorkade gräset. Ovanför Bukha-Nojon kretsar två örnar – ett tecken på att andarna är på väg, får jag veta.

Tillsammans med omkring 200 åskådare står jag i en halvcirkel bakom schamanerna. Det är en brokig församling: etniska ryssar, burjater från trakten och så några västerlänningar. En av schamanerna, Oleg Dorsjijev, lutar sig fram. Hans mässande och trummande tilltar i styrka och når så småningom fram till en klimax.

Plötsligt slutar han och reser sig upp. Åskådarna tystnar. Han har blivit besatt av en ande.

Oleg Dorsjijev går bort mot ena sidan av gruppen. Hans huvudbonad ser ut som en krigarhjälm och hans ansikte är en mörk skugga bakom en slöja av tunna svarta tofsar. Han går sakta och mekaniskt och hans andning låter ansträngd. Människor vänder bort blicken. ”Det är förbjudet att se en schaman i ögonen när han har en ande i sig”, säger en man bredvid mig. Han stirrar rakt ner i marken. ”Då kan man råka ut för hemska saker.”

En medhjälpare hämtar en stol åt schamanen och cirka 20 personer samlas runt honom. Vissa av dem står på knä, medan andra kastar sig till marken. De ställer frågor: Varför lyckas jag så dåligt med mina affärer? Varför blir jag inte gravid? Schamanen svarar med låg, skrovlig röst.

Runt oss finns fler schamaner som faller i trans, övertas av en ande och samlar en grupp av åhörare omkring sig. Intill mig står en schaman med horn på huvudbonaden. Han är medium för en ande som kedjeröker och kräver kopiösa mängder vodka. En annan schaman talar med gäll röst. Efter 20 minuter är det dags för Oleg Dorsjijevs ande att ge sig av. Några medhjälpare leder honom ett par meter bort och ber honom hoppa på stället. Han tar av sin huvudbonad och blinkar i solen. Transen är över.

Läs också

Kanske är du intresserad av...