OS präglades av prostitution och fusk

Antikens OS, de grekiska spelen, var ett ymnighetshorn av prostitution, offer, dopning ... och idrottsutövning som gick till historien.

8 augusti 2012 av Stefan Lovgren and Ted Chamberlain

Utöver det renodlade, nakna idrottsutövandet var de grekiska spelen ”ett komplett, hedniskt underhållningspaket” med prostitution, offer och till och med dopning, säger Tony Perrotet, författare till The Naked Olympics: The True Story of the Ancient Games.

Därefter följde ett ”antikens Woodstock" med obefintliga toaletter, utbredd prostitution, benbrott, djuroffer och dopning. Och så utövade man även sport.

Historikern talade med National Geographic News inför olympiska spelen (OS) 2004 i Athen. Hans berättelser ger fortfarande anledning till eftertanke i dag, då OS i London är i full gång.

De olympiska spelen hölls vart fjärde år från 776 före Kristus till 394 efter Kristus, vilket gjorde dem till den längst pågående återkommande begivenheten under antiken. Vad var hemligheten bakom spelens långvariga existens?

Det var upplevelsen. Sporten en del av ett storslaget, allt annat uppslukande ymnighetshorn. Spelen var framför allt en religiös begivenhet, som arrangerades på den heligaste platsen i antikens värld. De omgavs av en otrolig atmosfär av tradition och högtid.

Till det kom alla yttre företeelser, som följde i kölvattnet på festen: de konstnärliga inslagen, nya författare, nya målare, nya bildhuggare. Där fanns eldslukare, spåkvinnor och prostituerade.

I dag arrangeras OS för att hylla de ädla idealen inom tävlan, vänskap och kultur. Hittar vi samma ideal under antikens OS?

Vi har en mycket sentimental uppfattning av antikens spel. Denna romantiska bild med nobelt uppträdande och ridderlighet uppfanns i stora drag av viktorianska akademiker på 1800-talet.

Det vackraste idealet under antiken var möjligen det tillfälliga förbudet mot krig under spelen, en helig vapenvila, som gjorde att resande kunde komma säkert till spelen. De gamla grekerna var dock inte så idealistiska att de försökte stoppa alla krig. De ville bara inte att något skulle störa spelen. Om man ville föra krig på Sicilien, var vapenvilan inte något hinder.

Ibland bröts vapenvilan. År 364 före Kristus förlorade de gamla arrangörerna kontrollen över spelen, eftersom de blivit involverade i politik. För att hämnas anföll de spelens nya arrangörer mitt under en brottningsmatch. Öppen strid uppstod inne i helgedomen med bågskyttar på templen. Åskådarna tog det som en del av upplevelsen. De slutade titta på brottningen och tittade i stället på slaget och jublade, som om de krigande parterna varit motståndare i en match.

Varför tävlade idrottarna nakna?

Det är det ingen som vet. Enligt en källa började det, när en löpare tappade sitt ländkläde och snubblade på det. Därefter tog alla av sina ländkläden. Gamla historiker har dock spårat sedvänjan till invigningsritualer, då unga män gick runt nakna och trädde in i manligheten.

Vi vet hur stor roll nakenhet spelade i den grekiska kulturen. Den appellerade verkligen till grekernas fåfänga och lust att visa upp sig. Endast barbarer var rädda för att visa kroppen. De nakna idrottarna spankulerade fram och tillbaka på stadion som påfåglar. Diktare skrev med darrande hand vackra hyllningar till de unga männens kroppar, vars hud hade samma färg som bränd lera.

Andra kulturer, till exempel perserna och egyptierna, såg dock med förundran på dessa grekiska män, som smorde in varandra i olja och rullade sig i leran. De ansåg att det befrämjade sexuell degeneration.

Var homosexualitet accepterat?

Grekerna skulle inte ha förstått ordet. Ett sexuellt förhållande mellan två vuxna män skulle ha betraktats som otillbörligt. Så kallad pederasti var emellertid en naturlig del av den grekiska gymnastiksalskulturen, och många män fungerade som faderliga mentorer för unga pojkar. Det var socialt accepterat och betraktades som ett led i en pojkes utbildning, men det diskuterades inte öppet.

Kvinnor tävlade inte i spelen.

Det stämmer. Gifta hade inte ens tillträde till åskådarplatserna, men unga kvinnor och jungfrur släpptes in. Fäder tog med sina döttrar i hopp om att de skulle få gifta sig med en av mästarna.

Prostitution var oerhört utbrett. Kvinnor fördes in från hela Medelhavsområdet. Det sägs att en prostituerad kunde tjäna lika mycket på fem dagar under spelen, som hon kunde göra under resten av året.

Det fanns dock en särskild begivenhet för kvinnor.

Ja, det fanns ett slags parallell variant av festligheterna. spel hölls vid Olympia och helgades åt Zeus hustru, Hera. De unga kvinnorna var klädda i korta tunikor med höger bröst blottat som en hyllning till amazonernas krigarkvinnor, en ras av kvinnliga superkrigare, som ansågs ha amputerat höger bröst, så att det inte skulle hindra dem vid spjutkastning.

I Sparta hade man kvinnliga brottare. Det finns en bra historia om en romersk senator, som kom resande långväga för att se dessa spartanska kvinnor, som var berömda för sin skönhet och sin muskelstyrka. Han blev så upprymd att han själv hoppade in i ringen. Historien förtäljer inte om han vann eller förlorade, men vi får utgå från att han hade roligt.

Hur populära var de manliga idrottarna?

De var så nära halvgudar man kunde komma i de dödligas värld. Man kunde bli oerhört ansedd och rik efter en olympisk seger. Man behövde aldrig arbeta igen.

Det officiella priset till vinnaren var en olivkrans, men hemstaden delade ut mängder av pengar, hedersbetygelser som platser på första parkett i teatern, livslång pension, stora kar med olivolja, kanske till och med en prästtitel. Namnet gick i arv från generation till generation. Man blev en del av historien.

Löpning är den äldsta grenen vid OS, men hur är det med maraton?

Antikens spel hade inget maraton. Femkilometern dolichos var den längsta löpgrenen under antikens tidiga spel.

Maratonloppet är en viktoriansk uppfinning, som bygger på en berättelse om slaget vid Marathon. En kurir, Feidippies, som stred i slaget, sprang från slagfältet till Athen för att överbringa nyheten om den grekiska segern. När han kom fram föll han död ned.

Den 42,3 kilometer långa sträckan från Marathon till Athen är ungefär den längd som dagens maratonlopp har överallt i världen.

Några av grenarna var mycket våldsamma.

Grenarna under den fjärde dagen var mycket populära bland allmänheten. Brottningen påminde om dagens grekisk-romerska brottning. Boxningen var dock annorlunda. Män slog varandra i huvudet med knytnävarna, runt vilka de lindat läderremmar. Slag mot kroppen var faktiskt förbjudna. Det förekom inga ronder och inga viktklasser.

Det finns färgstarka historier om personer som fått ansiktet förvandlat till en blodig massa. En boxare ville inte ge en motståndare tillfredsställelsen av att se hans utslagna tänder, så han svalde samtliga.

Den tredje kampgrenen, pankretion, är den som verkar mest främmande för oss. Det enda som var förbjudet var att trycka ut ögonen på motståndaren. Allt annat var tillåtet. Frakturer var vanliga. En man blev känd som ”fingermannen”, eftersom han bröt sina motståndares fingrar. Kvävning var något man uppmuntrade.

För att vinna skulle motståndaren ge sig, så man var faktiskt tvungen att slå ut denne. Man tävlade naken, så de flesta siktade på skrevet. Det måste ha varit en extremt obehaglig gren.

Läs också

Kanske är du intresserad av...