Läs också

Mobilkameror

Världsberömd fotograf ger goda råd

NG-fotografen Mattias Klum berättar sin historia i en exklusiv intervju – och ger goda råd till andra som drömmer om att bli fotografer.

Hur blev du fotograf?

Jag är helt och hållet självlärd. Som barn började jag låna min pappas kamera, som var väldigt enkel utan någon automatik – men det var faktiskt bra, för jag var tvungen att lära mig att fotografera helt från grunden, utan att kameran gjorde någon av sakerna åt mig. Med tiden blev jag helt fast – det blev en passion för mig. När jag upplevde något vackert, härligt eller till och med skrämmande, upptäckte jag att jag kunde använda kameran för att fånga den känslan och göra den smittsam; få andra att känna vad jag kände, eller i alla fall något motsvarande. När jag var sjutton tänkte jag att jag kunde göra den passionen till mitt levebröd, och mot mina föräldrars vilja hoppade jag av gymnasiet i förtid. På den tiden fanns det väldigt få fotoskolor, så jag startade min egen lilla firma. Och så arbetade jag väldigt hårt och fokuserade på sådant som berörde mig.

Hur fick du ditt första jobb för NG?

Det är faktiskt en ganska rolig historia. Jag var inbjuden till studentfesten i min gymnasieklass, trots att jag aldrig själv tog studenten. Jag var både stolt över att jag var fotograf, men även lite ledsen, eftersom alla mina vänner firade att de nu hade tagit studenten. Då fick jag plötsligt syn på en annan fotograf med lockigt hår, som stod och tittade på. Jag gick fram och pratade med honom och frågade vem han arbetade för. Han berättade att han hette Cotton Coulson och arbetade för National Geographic. Han var där tillsammans med den estländske skribenten Priit Vesilind för att göra en artikel om länderna runt Östersjön. Vi började prata, och de var väldigt snälla. Innan jag träffade dem hade jag aldrig övervägt möjligheten att jobba för NG.

Några år senare var jag och min fru Monika på besök i Washington, D.C., där vi hade stämt träff med Priit, och han öppnade dörrarna för mig, så att jag fick tillfälle att visa några av mina bilder för National Geographics fotoredaktörer. De sade: ”Wow, du är väldigt ung, men du är en utomordentligt duktig fotograf. Skulle du vilja arbeta för NG?”

Så gick det till när jag fick mitt första jobb för NG, när jag var 23. Först gjorde jag en del småsaker för World [NG:s tidskrift för barn] och Traveler [NG:s resetidskrift], samt några små- artiklar i National Geographic – medan de väntade på att jag skulle mogna, tror jag. Resten är historia. Jag fick mitt första stora reportage – det blev även första gången jag fick ett foto på omslaget – 1995 med artikeln Malaysia’s Secret Realm (Malaysias hemliga rike). Sedan dess har min relation till National Geographic blivit allt tätare. Jag arbetar med tv-kanalen och filmer, håller föredrag, arrangerar fotoläger och mycket mer.

Du har rest i några av världens avlägsnaste delar och måste ha stött på en del speciella matvanor. Vad har varit din värsta upplevelse?

Mat och dryck kan ibland vara intressant – som i Mongoliet, Amazonas eller Tibet. Men när man delar en måltid med någon, så är det annorlunda. Te med jaksmör är till exempel hemskt, men när man dricker det med folk från trakten, och det står 100 hästar omkring dig och frustar, så är det okej. Jag har varit dödssjuk i dysenteri otaliga gånger, men det gäller att etablera förtroende, och för att få det är man tvungen att dela vad lokalbefolkningen har. Det är nödvändigt, och ett privilegium, för en fotograf att leva på lika villkor med de människor man vill porträttera. Då har man redan nått halvvägs i arbetet med att förmedla den upplevelsen till andra. Man kan inte bara stänga in sig i sitt fina tält med sin termoväst och sovsäck. Och det är även sådant som ger dig så många stora upplevelser och ibland gör att du blir överraskad av hur bra saker smakar – som get bakad i marken i Mongoliet.

Vilken uppgift för NG har betytt mest för dig?

Det är nog mitt stora reportage om avverkningen av Borneos regnskog [se nr 14/2008]. Efter alla de gånger jag har varit där under 20 år har jag sett så många negativa effekter att jag väldigt gärna ville få chansen att visa folk den verkliga förödelsen i stället för att bara visa bilder av att allting ser vackert ut. Det var mycket känslomässigt för mig och mitt hittills viktigaste fotojobb, eftersom det sågs av så många människor – inom NG, CNN, BBC, på det stora klimattoppmötet i Köpenhamn och i andra medier.

Vilka kvaliteter är viktiga för att bli en NG-fotograf?

Man måste tänka på vilken historia man vill berätta, och försöka visualisera vad det är man brinner för, för det är den passionen som kommer att ge dig energin att investera all den tid som det tar att bli riktigt bra på det. Det är som att bli en skicklig tennisspelare eller musiker. Precis som musiker sällan är generalister, så måste man koncentrera sig på det som väcker ens passion.

Vilket råd vill du ge unga, som drömmer om att bli NG-fotografer?

Utbildning på fotoskolor är alltid bra – det är en genväg till att lära sig en massa om ämnet. Så utbildning är definitivt bra. Men mest av allt vill jag råda alla att tro på sig själva. Ta reda på vilken historia du verkligen vill berätta, och hitta sedan ditt eget sätt att berätta den historien på. Du ska inte bry dig om vad du eller andra tror att de stora tidskrifterna vill ha. Du kan få massor av inspiration från andra fotografer – men framför allt måste du vara trogen mot dig själv och hitta din egen väg. Då kommer tidskrifterna också att vara intresserade av dig.

Mattias Klum

Mattias Klum utsågs hösten 2010 till National Geographic Fellow. I denna roll stöder han National Geographic Societys naturvårdsarbete med särskilt fokus på svåra utmaningar inom bio­logisk mångfald och djur- och naturvård. Fellow-programmet skapades för att befrämja idéutbytet mellan National Geographic Society och experter ute på fältet.

Född:Uppsala Heltidsfotograf sedan 1986. Har publicerats i bland annat National Geographic, Wildlife Conservation, Audubon, Geo, Terre Sauvage, Stern, Der Spiegel, The New York Times.

Specialitet: Att porträttera hotade miljöer, arter och kulturer, och på så sätt gynna en global, hållbar utveckling.

Gör: Foto, film, utställningar, föredrag, temaprojekt, m.m.

Läs också

Kanske är du intresserad av...