Bergsbestigaren Gerlinde Kaltenbrunner

Gerlinde kaltenbrunner är den första kvinnan som bestigit världens alla fjorton toppar över åttatusen meter utan syrgas, en bedrift som hon fullbordade i och med bestigningen av K2 i augusti 2011.

27 juni 2013 av Amanda Fiegl

Den 42-åriga österrikiskan har forcerat snö som nått henne till bröstet i temperaturer under fryspunkten och korsat klippskred som fått andra människor att vända om. Trots det säger hon att hon känner sig "rätt säker" större delen av tiden.

Varför klättrar du?

När jag befinner mig i bergen utan något annat än det absolut nödvändiga är jag helt och hållet mig själv. Det är en frihet i total koncentration. Inget annat existerar, bara klättringen.

Är det något särskilt du alltid tar med dig?

Mitt armband från Tibet. Stenarna symboliserar styrka, energi, framgång och hälsa.

Vilket är det mest skrämmande ögonblick du har upplevt?

En morgon år 2007 uppstod en lavin på berget Dhaulagiri [i Nepal] och jag slets med där jag låg i mitt tält. När lavinen var över visste jag inte vad som var upp eller ner, så mörkt var det. Men jag tänkte: "Okej, jag kan åtminstone andas." Jag har alltid en liten kniv med mig, så jag skar upp ett hål i tältet. Jag var livrädd för att snön skulle kväva mig. Sakta, sakta grävde jag mig ut. Jag letade efter de tre spanska klättrarna som hade slagit läger nära mig. Två av dem var döda. I den stunden kändes det som om allt var över. För första gången kände jag att det enda jag ville göra var att lämna berget.

Hur kom du över den fruktansvärda upplevelsen?

Det hjälpte att prata med min man Ralf, som även han är bergsbestigare. Han kan mig utan och innan. Jag insåg att jag inte kunde göra något för att få tragedin ogjord och insåg också att jag inte kunde sluta klättra; det är mitt liv. Ett år senare återvände jag till samma plats. Det var den vackraste soluppgång jag någonsin sett. Glädje och sorg kan ligga så nära.

Har du alltid velat vara bergsbestigare?

Ja. I tonåren drömde jag om att bli professionell bergsbestigare, men visste inte hur jag skulle göra. Fram till 2003 arbetade jag som sjuksköterska, men började sedan klättra på heltid.

Vilket råd skulle du ge en tonåring med samma drömmar som du?

Det viktigaste är passionen. Det spelar ingen roll vad andra människor säger är bäst för en. Man ska lyssna till sin själ, sin kropp, sin magkänsla. Om man verkligen älskar någonting kommer man att hitta ett sätt att ägna sig åt det. Men utan passion blir det likgiltigt.

Läs också

Kanske är du intresserad av...