Antropocen: Människans tidsålder

Antropocen är namnet på en ny geologisk epok som definieras av vår egen massiva inverkan på jorden. Spåren efter oss kommer att bevaras i de geologiska lagren, långt efter att våra städer har blivit till damm.

17 mars 2011 av Elizabeth Kolbert

Stigen leder uppför en backe, över ett hastigt strömmande vattendrag, tillbaka över vattendraget och förbi ett fårkadaver. Såvitt jag kan se regnar det, men här i Skottlands sydliga uppland räknas det bara som lätt duggregn eller smirr, får jag veta. Precis efter den sista hårnålskurvan syns ett vattenfall, halvt insvept i dimma, och ett taggigt klipputsprång. Klippan har lodräta band, som en tårtbit, som lagts ned på sidan. Min guide, den brittiske stratigrafen Jan Zalasiewicz, pekar på en bred, grå rand. ”Någonting hemskt inträffade där”, säger han.

Randen bildades för omkring 445 miljoner år sedan, i takt med att avlagringarna långsamt hopade sig på bottnen av ett uråldrigt hav. På den tiden var livet fortfarande i stort sett begränsat till vattnet, och det befann sig i kris. Mellan början och slutet på detta metertjocka, grå band dog ungefär 80 procent av arterna i havet ut, många av dem varelser som graptoliter, som inte längre existerar. Denna massutplåning i slutet av ordovicium var en av de fem största som inträffat under de senaste 500 miljoner åren. Den sammanföll med extrema förändringar i klimatet, i globala havsnivåer och i havens kemi – och allt detta utlöstes möjligen av att en superkontinent drev över sydpolen.

Stratigrafer som Jan Zalasiewicz är normalt svåra att imponera på. Deras jobb är att foga samman jordens historia ur de spår som de kan lirka fram ur stenlager flera miljoner år efter att något hänt. De försöker skapa sig en överblick över händelserna, av vilka normalt endast de våldsammaste lämnar efter sig tydliga, permanenta spår. Det är dessa som markerar de viktigaste händelserna i jordens 4,5 miljarder år långa historia; de vändpunkter som delar in den i begripliga avsnitt. Därför är det oroväckande att höra att många stratigrafer anser att vi är en sådan händelse – att vi människor under bara de senaste hundra eller två hundra åren har förändrat jorden i en sådan grad att vi har skapat en ny epok: den antropocena. Medan vi står i duggregnet, frågar jag Jan Zalasiewicz hur han tror att denna epok kommer att se ut för geologer i en avlägsen framtid, vem eller vad de än är. Kommer övergången att vara mjuk, liksom flera andra, vilket framgår av jordens skiktindelningar, eller kommer den att visa sig som ett skarpt avtecknat band, i vilket hemska saker hände – som massutplåningen i slutet av ordovicium?

Det är just det som vi håller på att ta reda på, svarar Jan Zalasiewicz.

Sju miljarder är en artikelserie om den globala befolkningstillväxten, som publiceras i National Geographic under hela 2011. Artikelserien fortsätter i nästa nummer av National Geographic med ett reportage om människans inverkan på havet. Följ med i serien genom att prenumerera på tidskriften här.

Läs också

Kanske är du intresserad av...