Första ozonhålet över Nordpolen?

”På med solskyddskrämen”. Den skadliga luftmassan kan möjligen driva långt söderut från Nordpolen.

23 mars 2011 av Christine Dell'Amore, National Geographic News

Som en konsekvens av ovanligt låga temperaturer har ”vackra” moln denna vinter berövat den arktiska atmosfären det mesta av dess skyddande ozonlager, visar ny forskning.

Den resulterande zonen av luft med lågt ozoninnehåll kan möjligen driva så långt söderut som New York, säger experter och varnar för en ökad risk för hudcancer.

Det globala lagret av ozon i stratosfären – omkring 20 kilometer ovanför jorden – hindrar de flesta av solens högfrekventa, ultravioletta (UV) strålar från att träffa jordens yta, vilket i stor utsträckning förebygger solskador och hudcancer.

Ihållande kyla på hög höjd över Arktis kan dock redan ha reducerat ozonet till hälften av dess normala koncentrationer – och ”det verkar inte sluta”, säger forskningsledaren Markus Rex, som är fysiker på Alfred Wegener-institutet för polar- och havsforskning i Bremerhaven i Tyskland.

Historiska nivåer

Data från 30 ozonkontrollerande mätstationer över hela Arktis har hittills visat att omfattningen av ozonförlusten har varit större denna vinter än någonsin tidigare, säger Markus Rex.

Innan våren sätter in ”kan vi kanske till och med få det första arktiska ozonhålet ... vilket skulle vara en dramatisk utveckling, en utveckling som skulle skriva in sig i historieböckerna”, säger han.

”Det är för tidigt att säga något, men håll ett öga på utvecklingen.”

Atmosfärkemisten Simone Tilmes, som inte har medverkat i undersökningen, håller med.

”För närvarande vet vi inte hur stort ozonhålet i Arktis kommer att bli, för uttunningen av ozonlagret sker just nu”, säger Simone Tilmes från USA:s nationella centrum för atmosfärforskning (NCAR) i Colorado.

En slutgiltig bekräftelse kommer kanske att kräva datorsimuleringar och satellitmätningar, vilket enligt forskningsledaren Markus Rex kommer ”att vara väldigt användbart för att åstadkomma en oberoende bedömning av detta års ozonförlust”.

Ett ozonhål är ett område av ozonlagret, som varje år töms på den skyddande gasen – såsom det välkända hålet över Antarktis.

”Vackra” moln innehåller ozonnedbrytande kemikalier

Under 1980-talet upptäckte forskare att klorfluorkarboner (CFC, eller freoner) och andra ozonnedbrytande kemikalier, som då användes i stor omfattning i bland annat hårspray och kylmedel, var nedbrytande för ozonlagret.

Montrealprotokollet från 1987 inledde en global utfasning av freoner och ersatte dem med alternativ som inte förstör ozonet. Freoner kan dock stanna kvar i stratosfären i flera decennier. Ozonhålet över Antarktis finns alltså fortfarande kvar, även om det inom de kommande årtiondena förväntas bli mindre.

När freoner kommer upp i den övre atmosfären bryts de ned till kloratomer som – när de aktiveras av solljuset – förstör ozonmolekylerna.

Låga temperaturer påskyndar denna process med hjälp av stratosfärmoln, ”vackra” och fortfarande ganska outforskade formationer, som uppträder, när temperaturerna i stratosfären sjunker till minst minus 78 grader Celsius, påpekar Markus Rex.

Molnen fungerar som ”reservoarer” för biprodukter av klor, som gjorts inaktiva. Längs molnets yta reagerar dessa biprodukter med varandra och frigör ”aggressiva” kloratomer, som angriper ozonmolekyler.

Hela processen avbryts, så snart det blir varmare, och den så kallade arktiska polarvirveln löses upp, säger Simone Tilmes.

Den arktiska polarvirveln har en yta på cirka 15 miljoner kvadratkilometer – 40 gånger så stort som Tyskland – och är en iskall luftmassa, som på vintern cirkulerar runt Nordpolen.

Orsakar global uppvärmning köldperiod i de högre luftlagren?

Köldperioden är ingen tillfällighet, säger forskningsledaren Markus Rex.

”Detta är fortsättningen på en långtidstendens, i vilken de kalla arktiska vintrarna har blivit ännu kallare”, säger Markus Rex.

Den globala uppvärmningen kan vara en orsak till denna tendens, tillägger han. När växthusgaser håller kvar värmen i de nedre lagren av atmosfären, kyls de övre lagren i regel av, säger han.

Men givetvis är ”processen mer komplicerad än denna enkla förklaring”, tillägger han.

Läs också

Kanske är du intresserad av...