Ikka: Ovanliga pelare i Grönland

Grönlands Ikkafjord utgör grogrund för en unik skog av pelare. Mineralpelarna är fulla av hittills okända ­bakterier och enzymer, som kan gynna både konsumenter och miljö.

25 november 2009

Först dyker det upp en, sedan ännu en. Det dröjer inte länge förrän mängder av ljusa, knotiga pelare framträder under den lugna vattenytan. Bara ett fåtal personer har sett denna syn, för Ikkafjorden är den enda plats i världen med en sådan här pelarskog. Enligt en gammal inuitsägen är pelarna förstenade skandinaver som bodde här för länge sedan. En vinterdag råkade de i bråk med de lokala inuiterna, som jagade ut dem på fjordisen. Isen brast och skandinaverna drunknade. På våren när isen smält återvände inuiterna i sina kajaker och fick se de döda skandinaverna som stenstoder på botten.

Åttahundra pelare

Algerna på pelarna får dem visserligen att se ut som människor med långt hår och skägg, men det är inte några förstenade skandinaver som står på den två kvadratkilometer stora havsbottnen i sydgrönländska Ikkafjorden, utan över 800 pelare av det ovanliga mineralet ikait. Hittills har pelarna visat sig innehålla över 200 nya, okända bakteriearter, och då har man bara tagit prover av sex–sju pelare. Mineralet ikait hittar man vanligen i form av mikroskopiska kristaller i djuphavet kring Antarktis och utanför Sibirien. I Ikkafjorden växer dock mineralet i fasta strukturer som kan vara allt från några centimeter till 20 meter höga. På 1960-talet upptäckte en forskare pelarna och gav mineralet namnet ikait. Fyndet glömdes bort tills i mitten av 1990-talet, då en forskare skickade prover av pelarna för analys på Zoologisk Museum i Köpenhamn. På museet blev man förvånad när man bara fann lite fuktig kalksand i lådorna med de utlovade pelarproverna. Förklaringen är att ikait har den ovanliga egenskapen att det faller sönder och blir till kalk i temperaturer över sex grader. En pelare av ikait ombildas till kalkdamm över en natt om den står i rumstemperatur. För att inte komma tomhänta hem från sina expeditioner tar forskarna numera med sig frysboxar när de ska ta prover av mineralet.

Hur uppstår pelarna?

Fjordens kalla vatten gör att pelarna behåller formen. Trots att temperaturen i fjorden ligger runt fryspunkten under större delen av året och bara stiger några grader på sommaren omvandlas emellertid ikaiten långsamt till kalk. Med tanke på de globala klimatförändringarna finns det anledning att tro att pelarnas dagar är räknade. Forskare har också konstaterat att sommartemperaturen i Ikkafjorden har stigit under de senaste tio åren, men preliminära studier avblåser denna specifika del av klimatkatastrofen. Resultaten visar att det i det värsta scenariot sannolikt bara kommer att vara de delar av pelarna som når högst upp som påverkas. Pelarna växer ständigt, och om de skulle bli lite tunnare längst upp på sommaren lär de ha tid att återbilda ikaiten under den långa, kalla vintern.

Förklaringen till hur pelarna uppstår finns i de 500 meter höga fjäll som ramar in fjorden. Överst ligger en kuperad slätt där regn och smältvatten samlas i små sjöar. Liksom de flesta berg i den här delen av Grönland är de över en miljard år gamla och har under denna tid utsatts för jordskalv, vulkanutbrott och erosion, geologiska processer som har gjort att det uppstått otaliga små och stora sprickor i berget. Sprickorna fungerar som stuprör för vattnet från fjällsjöarna, och nere i fjället finns en stor bubbla av den sällsynta bergarten karbonatit, som för cirka 1350 miljoner år sedan flödade upp ur jordens inre. Det är den unika kombinationen av karbonatit, omliggande bergarter, havsvatten och låga temperaturer som gör att det bildas ikait på fjordens botten.

När vattnet från fjällsjöarna sipprar ner under fjordbottnen löser det kemiska ämnen i bergarterna. Tillsammans bildar dessa en starkt basisk sodalösning. Ikkafjordens botten består av lerlager som hindrar det sodahaltiga källvattnet från att strömma upp i fjorden. På några ställen finns det emellertid öppningar i bottnen där källvattnet tränger upp och sodalösningen reagerar med havsvattnet. Ikaiten börjar växa och med tiden uppstår stalagmiter, omvända droppstensbildningar (se illustration sidan 65).Källvattnet som rinner upp i ikaitpelarna påminner mycket om det frätande medel som används för att rensa avlopp. Därför blev forskarna mycket överraskade när de upptäckte att pelarnas inre inte var sterilt utan faktiskt myllrade av liv. Ännu mer förbluffade blev de när de undersökte bakterierna i pelarnas hålrum: över 200 av dem visade sig vara okända för vetenskapen; hittills har bara en handfull av dem fått namn.

Mystiska bakterier

Lika överraskande var det faktum att bakteriernas närmaste släktingar inte står att finna på Grönland, utan hundratals mil bort i sodasjöar i Afrika, Asien och USA. Hur bakterierna har kommit till Ikkafjorden är ett mysterium. Dessa bakterier har utvecklat särskilda enzymer som gör att de kan överleva i den starkt frätande, kalla vätskan. Just dessa egenskaper är intressanta. Enzymer i tvättmedel måste nämligen tåla starkt basiskt vatten. Är de dessutom aktiva vid låga temperaturer kommer man att kunna använda Ikkabakteriernas enzymer för att tvätta kläder i kallt vatten, och därmed spara energi. De medel för kall tvätt som finns i handeln är vidareutvecklingar av tidigare kända enzymer, men man räknar med att de nya enzymerna från Ikkapelarna är ännu effektivare. Därmed kan upptäckten av det myllrande livet i pelarnas sodasoppa visa sig ge stora vinster för både miljön och konsumenterna.

Länk

Forskare på Köpenhamns universitets biovetenskapliga fakultet har upprättat en fin webbplats om Ikkapelarna.

Läs också

Kanske är du intresserad av...