Vikingaväder

Grönlands klimat håller på att bli lika varmt som det var den gången då vikingarna kom dit. Öns invånare drömmer nu om grönare betesmarker – och om olja från isfria farvatten.

7 juli 2010 av Tim Folger

Nordväst om Grönlands stormpinade sydspets driver isbergen förbi ute på en fjord som Erik Röde var den förste som utforskade för mer än tusen år sedan. På en brant sluttning högt ovanför vattnet gror emellertid några växter som man definitivt inte är van att se här: en tjock matta av ängsgröe, rabarber, sitkagran, balsampopplar, berggran och alaskavide. De växer alla i Kenneth Høeghs trädgård i orten Qaqortoq på 60° 43’ nordlig bredd – omkring 65 mil söder om polcirkeln.

”Vi hade frost i natt”, säger Kenneth Høegh, när vi en varm julimorgon går runt i hans trädgård och studerar hans växter, medan myggen studerar oss. Qaqortoqs hamn glittrar safirblå under oss i den skarpa solen. Ett litet isberg – stort som en buss – har drivit in och ligger några meter från stadens kaj. Trähus som importerats från Europa och målats i starka färger ligger spridda på de nästan kala granitsluttningar som reser sig som en amfiteater över hamnen.

Kenneth Høegh är en kraftigt byggd man med rödblont hår och ett välvårdat skägg. Han ser lite ut som en viking, men är agronom och tidigare chefsrådgivare åt Grönlands jordbruksdepartement. Hans släkt har bott i Qaqortoq i över 200 år. Kenneth Høegh stannar i utkanten av trädgården, böjer sig ned och tittar in under ett vitt plastskynke, som skyddar några majrovor, som han planterade förra månaden.

”Wow! Det är helt otroligt!” säger han med ett brett leende. Majrovornas blad ser friska och gröna ut. ”Jag har inte tittat till dem på tre–fyra veckor. Jag har inte ens vattnat trädgården i år. Bara regnvatten och tösnö. Det är otroligt. Vi kan utan vidare skörda dem på fläcken.” Det verkar kanske inte så märkvärdigt att majrovor mognar tidigt en sommar. I ett land där drygt 80 procent av jorden är begravd under ett uppemot 3,2 kilometer tjockt istäcke, och där en del människor aldrig ens har rört vid ett träd, är det emellertid stort. På Grönland sker den pågående uppvärmningen dubbelt så snabbt som på de flesta andra ställen i världen. Satellitmätningar visar att den enorma inlandsisen, som innehåller nästan sju procent av världens sötvatten, krymper med cirka 200 kubikkilometer om året. Den smältande isen påskyndar även uppvärmningen. Det hav och det land som blottats absorberar det solljus som isen tidigare reflekterade ut i rymden. Om all isen på Grönland under kommande sekel smälter kommer havsnivån att stiga med mer än sju meter, och kustområden överallt i världen kommer att översvämmas.

På Grönland överskuggas rädslan för klimatförändringar dock av stora förväntningar. Som det är nu är självstyret väldigt beroende av Danmark. Den danska staten pumpar varje år in 4,4 miljarder kronor i Grönlands blodfattiga ekonomi – eller cirka 77500 kronor per invånare. Den arktiska smältningen har dock redan börjat öppna tidigare otillgängliga olje-, gas- och mineralförekomster, som kanske kan ge Grönland det ekonomiska och politiska oberoende som befolkningen drömmer om. I Grönlands inre farvatten uppskattas det finnas hälften så mycket olja som i fälten i Nordsjön. Högre temperaturer kommer även att betyda längre växtsäsonger för Grönlands omkring 50 lantbruk, och det skulle kunna minska landets totala beroende av importerade livsmedel. Ibland känns som om hela landet håller andan och väntar på att se om ”det grönare Grönland” som den internationella pressen så ofta beskriver verkligen blir till något.

Läs också

Kanske är du intresserad av...