Den fina strukturen i Helixnebulosan, här observerad i januari, har av National Geographics nyhetsbildredaktör Chris Combs valts ut som en av de bästa rymdbilderna 2012. Foto: ESO.

Galleri: Årets rymdfoton 2012

Solen ”ler”, Marsrovern tar ett självporträtt och Endeavour säger farväl på några av de bilder som vår bildredaktör har valt ut som årets bästa rymdfoton.

19 december 2012

Solen ”ler”, Marsrovern tar ett självporträtt och Endeavour säger farväl på några av de bilder som vår bildredaktör har valt ut som årets bästa rymdfoton.

En bild tagen i november med lång exponeringstid visar stjärnornas nattliga runddans, medan sydsken får horisonten att glöda över Australiens Morningtonhalvö. ”Detta är en vacker och enkel stjärnspårsbild. Jag tycker om de kraftiga färgerna i horisonten och den nedtonade förgrunden. Även om det är en bra regel att ha en markant förgrund med i en bild av kvällshimlen som denna, är det ibland bäst att låta stjärnorna tala för sig själva”, säger Chris Combs. Foto: Alex Cherney, TWAN.

Från sin utsiktspunkt högt över jorden i mars kunde astronauterna på den Internationella rymdstationen fånga norrsken i gryningen (till vänster) och på kvällen på en och samma bild. ”Jag tycker om hur detta foto ger ett intryck av hur det måste vara att titta ut genom fönstret på en rymdstation varje dag. Det går inte utan hårdvara. Den lilla remsan norrsken till höger skadar inte heller”, säger Chris Combs. Foto: NASA.

Denna bild av en supernovarest vid namn ”Häxkvasten” visar spridningen av rester av en stjärna i Vintergatan, som exploderade för flera tusen år sedan. Dessa kosmiska ljustrådar ingår i ”Slöjnebulosan, som är en av himlens största supernovarester. Den befinner sig 1400 ljusår bort i stjärnbilden Svanen. ”Det är svårt att hitta bilder från yttre rymden, som ger ett intryck av form. Kanske är det därför bilden av 'Skapelsens pelare' var så lyckad”, säger Chris Combs. Foto: Robert Franke.

Jordens mest berömda ljusfenomen hänger över ett junilandskap, som badar i skenet från fullmånen i Longyearbyen i Norge. Skenet, som kring norra polcirkeln kallad aurora borealis, förekommer även på södra delen av jorden, där det kallas aurora australis. ”Jag tycker om de diskreta färgerna i de månbelysta bergen förutom enkelheten i själva norrskenet”, säger Chris Combs. Foto: Max Edin.

Det ser nästan ut som om någon har format en duva av sanden på Mars. Den här bilden från NASA:s Mars Reconnaissance Orbiter, som publicerades i april, visar dock naturligt formade dyner i den röda planetens norra delar, som färgats och fläckats av tinande vinteris. De vita områdena visar var den finkorniga rimfrosten fortfarande kantar polardynerna. ”Det gryniga utseendet på denna bild påminde mig om smutsig, smältande snö här på jorden”, säger Chris Combs. Foto: U. Arizona/NASA.

Astronauten Edwin ”Buzz” Aldrin tar ett självporträtt under en rymdpromenad under NASA:s Gemini 12-uppdrag i november 1966. Bilden, som publicerades i januari, är en av flera tusen digitala inskanningar i hög upplösning som görs som ett led i Project Gemini Online Digital Archive. ”På många bilder av astronauter i rymddräkter döljs deras ansikten. Jag tycker om intrycket av en människa på denna bild”, säger Chris Combs. Foto: Arizona State University/NASA.

”Tors hjälm”, även känd som NGC 2359, är en nebulosa i stjärnbilden Stora hunden. Som syns på denna bild från maj, som tagits av det interamerikanska Cerro Tololo-observatoriet i Chile, har de kosmiska molnen av stoft och gas formen av en hjälm på grund av utströmningar av strålning från de massiva stjärnorna inuti. ”Det är en vacker bild, där belöningen ligger i komplexiteten. Ju mer man tittar, desto fler detaljer dyker upp”, säger Chris Combs. Foto: SSRO/PROMPT/CTIO.

En bana med brant lutning ger NASA:s rymdsond Cassini en fantastisk utsikt över Saturnus ringar, som består av is och sten. Bilden, som publicerades i november, har tagits på omkring 2,4 miljoner kilometers avstånd den 19 augusti 2012 med en vidvinkelkamera. ”De djupa skuggorna och den stora kontrasten på denna eleganta bild påminner mig om ett silvergelatinfoto i svartvitt”, säger Chris Combs. Foto: Caltech/SSI/NASA.

En typ av solexplosion, som kallas för koronamassutkastning, slungar ut materia från solen med runt 1500 kilometer per sekund, som syns på denna bild, som publicerades av NASA den 17 september. ”Jag följer löpande NASA:s solprojekt och webbplatsen SpaceWeather.com, eftersom det ger mig några dagars norrskensvarsel. De publicerar många bilder av solen, som ger mest mening för ett tränat öga, men den här är tydlig, lätt att förstå och fyller en med vördnad”, säger Chris Combs. Foto: SDO/NASA.

En blomning av växtplankton bildar en åtta i Sydatlanten 60 mil öster om Falklandsöarna på en satellitbild tagen i januari av det europeiska rymdorganet, ESA. Växtplankton är mikroskopiska organismer, som utgör fundamentet för den marina näringskedjan. På våren och sommaren kan näringsämnen från djuphavet utlösa enorma planktonblomningar. ”Jag tycker om känslan av rörelse i denna satellitbild. De flesta ser så statiska ut”, säger Chris Combs. Foto: ESA.

Slöjor av tunna moln stiger som rökringar mot en bakgrund av stjärnor. De är resultatet av en av NASA:s raketupskjutningar i mars, som ingick i en studie av de översta jetströmmarna. NASA sköt upp fem sonderingsraketer från Wallops Flight-centret i Virginia i USA. ”En lärare i fotojournalistik visade mig en gång att de bästa fotona av en händelse kan komma innan den är tänkt att börja, eller efter att den är slut. Detta är ett bra exempel”, säger Chris Combs. Foto: Chris Perry, NASA.

Tre stjärnor, däribland den röda dvärgen Gliese 667 C (längst till vänster), går ned över ”superjorden” Gliese 667 Cc på denna teckning av en illustratör. Steniga klot av det slaget finns i stort antal runt röda dvärgar (stjärnor som är mindre och kallare än vår sol). "Illustrationen lyckas bra med att visa likheterna såväl som skillnaderna mellan denna exoplanet och jorden”, säger Chris Combs. Illustration: L. Calçada, ESO.

NASA:s rover Curiosity har skapat detta självporträtt genom att sätta samman 55 högupplösta bilder. Bilderna är tagna vid ”Rocknest”, den plats i Galekratern där NASA samlade in de första proverna av Marsjord. Fyra skrapmärken syns fortfarande på marken framför rovern, och till höger om Curiosity syns foten av det fem kilometer höga Mount Sharp. ”Denna bild ger oss en god upplevelse av att själva vara på Mars”, säger Chris Combs. Foto: MSSS/Caltech/NASA.

En solfjäderformad avlagring pryder bottnen i en nedslagskrater på Mars. Bilden är från NASA:s Mars Reconnaissance Orbiter och publicerades i januari. Solfjäderformationen påminner om nutida deltan på jorden, som bildas när ett vattendrag mynnar ut i en större vattenmassa. När vattnet breder ut sig, rör det sig långsammare och lämnar kvar sediment som det bär med sig. ”Jag skulle kunna sitta hela dagen och betrakta rikedomen av detaljer på denna bild”, säger Chris Combs. Foto: U. Arizona/NASA.

En bild från februari från European Southern Observatorys Very Large Telescope är den hittills mest detaljerade av Carinanebulosan. Den sprudlande stjärnvaggan befinner sig 7500 ljusår från jorden och hyser några av de klaraste stjärnorna. ”Jag såg en gång en konstnär på Times Square, som använde sprayfärg för att måla de mest fantastiska planeter och nebulosor. Denna bild av en äkta nebulosa är ännu mer dramatisk än hans målning”, säger Chris Combs. Foto: ESO.

Den sista av fem rymdfärjor i USA:s rymdfärjeprogram, Endeavour, pensionerades i september och gjorde sin sista rymdresa. Endeavour var den yngsta i flottan av rymdfärjor och byggdes efter att Challenger år 1986 exploderade under uppskjutningen. ”Vilken syn! Det togs många bilder, när rymdfärjorna pensionerades, men inte många så iögonfallande som denna”, säger Chris Combs. Foto: Sheri Locke, NASA.

För att få denna bild av Vintergatans vidsträckta stjärnfält hängande över en dal med artificiellt ljus gav sig fotografen Tunç Tezel ut i Uludag nationalpark i närheten av sin hemstad Bursa i Turkiet. ”Jag tycker om hur den här bilden av Vintergatan även visar oss ett landskap i förgrunden. Det ger även ett intryck av de problem astronomin har till följd av ljusförorening”, säger Chris Combs.

En virvel av stormmoln snurrar runt Saturnus nordpol på denna bild från den 27 november, som tagits på ett avstånd av cirka 400000 kilometer av NASA:s rymdsond Cassini. ”Bilden ger verkligen en känsla av orkanens enorma kraft. Jag kan inte undgå att föreställa mig hur det skulle vara att uppleva det på jorden. Fortsätt drömma”, säger Chris Combs. Foto: SSI/ISA/ESA/NASA.

Läs också

Kanske är du intresserad av...